Exteriör - Stråtak

Underhåll av stråtak

Att binda stråtak är en tradition som främst förekommit söderut i Sverige, men det finns även en mindre utbredd tradition av mellansvenska löslagda tak. Takmaterialen på stråtaken i Sverige bestämdes av tillgången på exempelvis halm eller vass. Därför var det i kustnära områden vanligare att vass användes. På Gotland användes enligt en äldre tradition istället ett grovt myrgräs.

På ekonomibyggnaderna framför allt i södra Svealand (och i Götaland) har det historiskt sett förekommit stråtak av halm. I Uppland var de vanligaste halmtaken löslagda, där halmen hölls fast av hängande slanor (två långa lodrätt sammanfogade ryggträn) eller av längsgående stänger (horisontella). Både och förekom också.

Under 1800-talet spred sig också den sydsvenska traditionen med bundna tak längre norrut, då framför allt lantbruksskolorna vid tiden propagerade denna tradition.

Två män arbetar med långa trästolpar som ska läggas på hus.
Under arbetets gång användes här några av de långa hängslanorna längsgående horisontellt för att temporärt hålla den nya halmtäckningen på plats. Här skall halmtakläggaren svinga över två ihopsatta slanor så att de får sin lodräta placering över bägge takfallen. Hersby, Sollentuna. Fotograf: Hedvig Bellberg.

Ett obundet halmtak, läggs med hängslanor ovanpå, enligt mellansvensk halmtakstradition.

Det befintliga taket rensas från gammal uttjänt halm och mosspåväxt. Sedan fästs längsgående smala käppar, till exempel av hassel längs takfoten och mot nocken. Dessa fästs i de underliggande takåsarna.

Uppepå det gamla halmtaket läggs sedan ny halm, i kärvar, i lager på lager-teknik, omkring 9 kärvar per kvm. Halmen packas hårt och ändarna, där håligheten längst ner på strået finns, är tillslut det enda som sticker fram över hela taket. Hålen fungerar som små droppnäsor för vatten. Lös halm i lösa buntar läggs över taknocken.

Avbarkade så kallade hängslanor av gran används till ryggningen. Slanorna dymlas samman två och två med ekdymlingar i topparna. Sedan skjuts de upp med mankraft över takets ena sida och faller över det andra takfallet, i rätt läge, med en hängslana över varje takfall. Vid takfoten monteras till sist även dymlade slanor horisontellt, för att ytterligare hålla nere både halmen och de lodräta hängslanorna.

Att lägga om ett halmtak är bäst att låta en expert göra. Ofta behöver inte hela taktäckningen bytas ut samtidigt utan det räcker att laga där det är dåligt.