Exteriör - Förstukvistar och verandor

Renovering av förstukvistar och verandor

Förstukvisten eller verandan är en för väder och vind utsatt byggnadsdel. Den utformades också som regel med sniderier som är känsliga för påverkan. Rötskador är vanliga liksom mekaniska skador som gör att detaljer gått förlorade. Försök hitta äldre fotografier där man kan se detaljer som försvunnit.  Det är vanligt att gamla verandor inte underhållits på länge eller underhållits med fel material. Även om snickerierna ser lite nötta ut är det inte säkert att de måste bytas ut. Det enklaste är att måla om, reparera och byta ut efterhand som detaljerna verkligen gått sönder. Glasade verandor bör få vara kvar som det sommarrum de en gång var tänkta som. 

Ett verandraräcke som är förstört av tiden.
Del av verandaräcke. Fotograf: Anna Ulfstrand.

Om man ändå vill ta bort en veranda för att återgå till ett äldre utseende bör man tänka på att även dörren kan vara utbytt vid samma tillfälle och att dörröppningen kan ha höjts. Att byta ut detta skulle minska husets värde väsentligt.

Målning av förstukvistar och verandor

Oljemålning är regel för verandor av olika slag, även för hus som i övrigt är slamfärgade. Ommålning bör endast göras med linoljefärg. Gott underhåll av målningen är bästa sättet att förhindra rötskador.

Ibland har man förenklat den ursprungliga färgsättningen. Verandor hade ofta en fantasifull färgsättning. Vita blev verandorna först på 1900-talet. Det kan vara givande att försöka undersöka hur verandan har sett ut från början och att måla upp den i samma färgställningar.

Förr var det var rätt så vanligt att linoljemåla även trägolven. Detta är naturligtvis inte så hållbart i öppna verandor men innebär ändå ett visst skydd.

En öppen veranda, det är sommar.
Oljemålning är avsedd för verandor av olika slag. Verandor har ofta en fantasifull linoljefärgsättning, som här på Apelsinvillan på Lidingö. Fotograf: Anna Ulfstrand.

Verandans sniderier

Det är detaljer där fukten kan bli stående under längre tid som utsätts för röta, särskilt räckesdockornas infästning. Stolparna och räckena har ofta rötskador nedtill. Byt aldrig annat än rötskadade delar. Delarna går vanligen att åtgärda genom att lappa och laga eftersom virket ofta är av god kvalitet. Behöver du byta ut rötskadat virke eller snidade detaljer – tillverka och komplettera med delar med samma utseende som de som suttit på just din veranda. Att byta stolparna helt kan vara svårare. Man måste då plocka ned delar av hela verandakonstruktionen.

En planka som hålls upp mot kameran.
Tvärpost i glasveranda. Fotograf: Anna Ulfstrand.

Muslinglas och färgat glas

Mönstrat glas, så kallat muslinglas, var vanligt i snickarglädjens verandor och entrédörrar. Det mönstrade glaset utfördes genom att etsa handblåst vanligt fönsterglas i syrabad. Numera blästras muslinmönstren fram på vanligt planglas, vilket gör att det handgjorda, levande intrycket försvunnit.

Många glasverandor har rikt småspröjsade enkelbågar. Färgat glas användes ofta i dekorativt syfte runt kanterna på verandafönster under andra hälften av 1800-talet. Ofta kombinerades färgat glas och muslinglas. Rött, blått och gult var vanliga kulörer och glaset var genomfärgat, inte bemålat.

Utbyte av skadat glas bör ske med glas av liknande sort. Ett modernt planglas stämmer inte utseendemässigt.

Se över taket på entréen

Liksom för huset i sin helhet är det viktigt att se över taket. I första hand bör du använda det takmaterial som redan finns, reparera och komplettera. Risken finns att vatten tränger in i anslutningen till husets yttervägg och orsakar röta. Det är vanligt att vatten stänker från taket till väggen och att snö ligger kvar. En lösning är att täcka av vinkeln med en plåt som dras upp en bit på väggen. Plåten kan dock, även om den målas i väggens kulör, bli ganska störande. Ett alternativ om väggen är klädd med panel är att man betraktar den som ett skydd som måste underhållas eller bytas med jämna mellanrum.

Verandans golv

De öppna verandornas trägolv blir också utsatta för fukt i form av regn och snö vilket gör att de rötar. Vanligtvis är det endast delar av golvet som är ruttet och kräver byte. Undvik tryckimpregnerat virke. Virke av god kvalitet är redan naturligt impregnerat.

Om man byter golvbeläggning bör man passa på att tjära den bärande konstruktionen under golvbrädorna.

Entréens trappa

Trappan blir, genom att den skjuter ut från byggnaden, särskilt utsatt för tjälskjutningar och andra sättningar i grundläggningen. Röta inträffar lätt i både steg och övrig konstruktion.

Yttertrappan slits hårt av väder och vind och man får räkna med att byta några brädor då och då. Har trappan tjänat ut bör den ersättas med en trätrappa lika den befintliga. Behöver delar av räcken och stolpar ersättas - tillverka då delar lika befintliga.

Trappan behöver en grund, vanligtvis räcker det med några stenar som ligger fast i marken. Vanligen är trappan fristående. Hänger den samman med huset måste man överväga någon form av grundförbättring om markrörelserna är stora. För det mesta kan man ganska lätt utföra en ordentlig grundläggning till frostfritt djup. Man får se upp så att grävningen inte underminerar den övriga grundläggningen.

Någon form av ytbehandling rekommenderas på denna utsatta byggnadsdel, i första hand tjärning. På trappor från tiden kring sekelskiftet 1900 förekommer oljemålning.