Tegeltak
Lerteglet är det vanligaste takmaterialet i Sverige, och i kombination med den faluröda stugan är det någonting många förknippar med den pittoreska svenskheten på landsbygden.
Takteglet introducerades först i klostren, och i vissa kyrkor, under medeltiden. Så småningom började tegel som taktäckning användas både på herrgårdar och på byggnader i städerna. På landsbygden fick gårdarnas bostadshus tegeltak först under 1800-talet och så småningom blev tegeltaken vanliga även på ekonomibyggnader. Ofta har läkt och tegelpannor lagts ovanpå tidigare taktäckning av torv eller halm på gamla byggnader på landsbygden.
När tegelbruken började produktionen av maskinellt strängpressat taktegel mot slutet av 1800-talet slog teglet ut övriga taktäckningsmaterial, eftersom teglet hade lång varaktighet och var relativt billigt.
En stor del av 1900-talets villor och flerbostadshus, framför allt från 1920-talet och framåt, har taktäckning av tegel. På 1950-talet når taktegelproduktionen sin kulmen i Norden. Därefter gick produktionen ned, nya material slog ut teglet, varpå betongtegel felaktigt lagts på många gamla tak, som förr bar tegel. Takteglet har dessvärre ofta bytts ut mot imitationsmaterial i betong, plåt och plast. Under senare år har dock pendeln åter svängt och en större miljömedvetenhet och ett byggnadsvårdsintresse hos allmänheten har gjort att naturmaterial såsom lertegel åter efterfrågas.
Tegeltak har många fördelar
Till skillnad från flera andra takmaterial har teglet en mängd fördelar. Äkta lertegel är en ren naturprodukt med en praktiskt taget obegränsad livslängd. Tegel har förmågan att andas, vilket gör att underliggande kondensfukt kan ventileras bort. Tegel kan på så vis bidra till ett sunt inomhusklimat och till att takkonstruktionen håller längre.
Det finns och har funnits mängder av olika tegeltyper. Varje tegelbruk hade en speciell form av tegel som sitt kännetecken. Vanligast var länge det enkupiga takteglet, som vid 1800-talets slut fick hård konkurrens av den flackare tvåkupiga pannan och det flata falsteglet, i vissa trakter också av den trekupiga pannan. Industrins utveckling i slutet av 1800-talet gav upphov till en mångfald av olika typer av formpressade tegel.
Glaserat taktegel var vanligt under nationalromantiken, i början av 1900-talet, men förekom också på 1600-talet. Glaserat tegel är ett mycket bra material men det kan vara svårt att hitta kompletteringspannor i samma nyans då de ofta är färgade mörka med pigment.
I äldre tider lades teglet ofta på öppen läkt med undermurning, alltså teglet fogströks med kalkbruk. Det kan dock vara svårt att få ett sådant tak tätt.
Nocktegel började användas i slutet av 1800-talet. Tidigare täcktes nockarna med bräder eller ibland plåt.
