Underhåll av ett vedtak
Virket till takved bör vara så rakvuxet och kvistfritt som möjligt. I ena änden märks plankbredden ut med inhuggning och i stockens längdriktning skär man upp spår. Klyvningen sker sedan dels med yxa, dels med träkilar som successivt drivs in uppifrån och från stockens ena ände. Därefter kan flisor och lösa spräckstycken tas bort.
Det går åt mycket virke när den här metoden används men det är ofrånkomligt när man ska förnya ett vedtak av just denna äldre typ.
Det finns även vedtak med kluvna stockar, där hela stocken tas tillvara, och läggs som så kallade halvklovor.
Ofta används handplockat kärnrikt timmer, av furu, som spräcks och läggs löst uppepå en täckning av näver. Den spräckta innersidan läggs nedåt. På båda typerna av vedtak läggs det ena takfallet med längre ved, som överlappar taknocken.
Längst ner vid takfoten kan klovorna vila mot en takfotsbräda, då med urtag för vattenavrinning. Fotbrädan lutas mot så kallade knän av tätvuxen gran, som går igenom långsidans timmerväggar. Näver är svårt att få tag på och ersätts ibland med underhållsfri takpapp eller med Platonmattan.
Näver får inte fästas med spik!