Målning av snickerier
Snickerierna var i gamla hus i regel alltid målade. Färgen skyddade mot slitage och smuts samtidigt som den hade till uppgift att smycka hemmet.
Val av färg och teknik
Den vanliga färgbehandlingen var en mager linoljefärg utförd i flera tunna strykningar. Träets struktur var synlig genom färgen och gav en laserande effekt till snickerierna. Den tjocka, starkt glänsande, oljerika färgen med tjockt oljespackel som underbehandling slog igenom först mot slutet av 1800-talet.
Är snickerierna från 1800-talets förra del eller tidigare bör de målas med mager linoljefärg i flera strykningar. Det bör eftersträvas att spackla så lite som möjligt och strykas en så tunn målning som möjligt. Vid målning bör rädd typ av färg och teknik också väljas. Försök att bestämma den ursprungliga färgsättningen, eller sök upp förebilder. Gamla snickeridetaljer är vanligen ommålade med flera tjocka lager färg. En färgundersökning kan ofta ge uppslag till hur snickerierna skall målas. Är de äldre snickerierna målade med linoljefärg – fortsätt att måla dem med linoljefärg.
En av fördelarna med linoljefärg, som har lång torktid, är att målaren har lång tid på sig att stryka ut färgen, som ska målas jämnt och tunt med raka penseldrag så att inga rinningar uppstår. En modern vattenspädbar färg hakar upp sig, torkar snabbare, och fyller igen de fina profilerna.
Vid målning av fyllningsdörrar och paneler ska inte skarven mellan fyllning och ramverk spackla i, då fastnar fyllningen och spricker vid torkning.
Färg och färgsättning
I äldre tider var det vanligt med rödbruna kulörer, som engelskt rött eller bränd terra, gulockra eller kimröksgrå nyanser. Idag målas ibland gamla dörrar i olika färger på ramverk och fyllningar – detta var förr ovanligt. I regel brukade hela dörren målas i samma färg. En äldre dörr kunde ibland ha en yta kring lås och nyckel målad i svart färg, en slityta som lätt blev smutsig och på så sätt syntes inte smutsen lika lätt.
Till färgsättning av bröstpaneler valdes ofta samma kulörer som på dörrarna. Bröstpanelen uppfattades som en enhet och målades i samma färg.
Taklisterna behandlades som taket, de vitmålades eller dekorerades. Dekorationen kunde bestå av bårder målade för hand eller med schabloner.
Under empiretiden på tidigt 1800-tal, målades snickerierna allt oftare brutet vita, men det blev vanligt att måla med bruten vit först mot slutet av 1800-talet. Den helt vita färgen slog igenom först i början av 1900-talet, under jugendperioden och användes senare flitigt under modernismen.
Vid 1800-talets senare del föredrogs mörka färger och det var inte ovanligt att måla snickerierna med imitationsmålning för att efterlikna ädla träslag som ek och mahogny.