Plank- och brädgolv
Gamla brädgolv har många gånger rivits ut och bytts ut för att stämma med tidens ideal, eller skadats genom övertäckning med heltäckande plastmattor som spikats eller limmats på underliggande flytspackel.
Byt inte i onödan ut ett gammalt golv, utan var försiktig med alltför stora åtgärder. Även ett övertäckt golv går ofta att restaurera. Gamla bevarade golv är slitna, men hållbara, och en viktig del av rumskaraktären, och en betydelsefull kvalitet.
Äldre golv kan med tiden ofta ha drabbats av kraftigt slitage, framförallt mitt framför trösklarna. De vanligaste skadorna är fläckar, repor och klackmärken, men också fuktskador. Är golvet nedslitet framför tröskeln kan det ibland vara möjligt att flytta plankorna till annan plats eller vända på dem.
Golven torkar ihop när de utsätts för modern uppvärmning och golvbrädorna kan även slå sig eller spricka. Är inte golvvirket tillräckligt torrt när det läggs på plats kan det också uppstå sprickor mellan brädorna. Förr lades golvet in löst och först efter något år slogs brädorna ihop och spikades fast. Ett golv som torkat isär kan slås samman igen. Är golvet spikat måste det först tas upp och brädorna skjutas ihop. Svårast är att få upp den första plankan utan att spräcka noten. Det är inte ovanligt att första eller sista plankan är ospontad och ospikad så titta efter noga först så att golvet tas upp från rätt håll. Glöm inte att märka brädorna så att de kommer tillbaka på rätt plats.
Om golvplanken skulle spricka är det möjligt att limma dem så att det inte syns. Efter att golvet drivits samman behöver det troligen kilas med en ny bräda mellan ytterplankan och väggen. Försök hitta en begagnad bräda av samma träslag, färg och dimension. Använd inte tätningsmassa eller spackel, som är olämpliga i detta sammanhang.
Ett flisigt golv åtgärdas med lätt slipning, för hand eller med handmaskiner, endast där det så är nödvändigt. Är golvet mycket slitet kan det kanske räcka med att hyvla bort de värsta ojämnheterna och där nöja sig.
I värsta fall kan hela golvet behöva hyvlas plant, detta innebär att brädorna måste spontas om. Kanske är det möjligt att hyvla baksidan och vända på golvet? Detta är dock sällan genomförbart då plankorna kan vara urtäljda för bjälklaget eller för att baksidan har skador eller inte medger en bearbetning. Slipas ett skurgolv slipas det ner till det djup nötningen nått; är slitaget djupt kan dock golvbrädornas hopfästningar skadas.
Golv av furu eller gran ansågs vara av enkel karaktär. De skurades i enklare rum medan de i mera representativa byggnader målades för att imitera sten. Att slipa och sedan lacka eller olja furugolv i äldre hus är ett främmande inslag. Generellt bör golv behandlas med utgångspunkt i den ursprungliga ytbehandlingsmetoden som närmast använts. Byte av metod kräver oftast omslipning av golvet.
Skurgolv
Ett underhållet skurgolv är hållbart, miljövänligt, skönt att gå på och mycket vackert. Att skura golv är troligen den äldsta behandlingsmetoden för skyddet av trägolv och den innebär förenklat att golvytan impregneras med såpa. Det varken lackas eller målas. Detta ger på sikt en mycket bra yta, men golvet förblir smutskänsligt det första året, innan ytan är färdigimpregnerad. Med tiden blir ytan hårdare och hårdare ju mer den skuras. Såpbehandlingen kombineras ibland med en lutbehandling, som utförs före såpbehandlingen, för att motverka att golvet gulnar och mörknar.
Skurgolvets charm är oöverträffad i äldre interiörer. Ett äldre skurgolv skapar stämning. Skurgolvets karaktäristiska gråa färg är resultatet av långvarigt slitage och såpning. Måste delar ersättas bör det göras med virke från ett annat välliknande gammalt golv. Det tar lång tid för nytt virke innan det kan få samma färg som det övriga, men om brädorna patineras med kaliumkromat eller järnvitriol kan man dock delvis återskapa gamla brädors färg och karaktär.
Skurgolv är inte svåra att underhålla, som vissa kanske föreställer sig. Dammsugning och såpskurning med linoljesåpa en gång om året räcker i vanliga fall. Däremellan kan det våttorkas med såpvatten efter behov. Till skurningen krävs kallt vatten, såpa av god kvalitet och en kraftig skurborste. Vid hårt smutsade golv kan skurpulver eller skursand ibland tas till hjälp. Skura i golvets längdriktning och skölj med kallt vatten – skurgolv tvättade med varmt vatten blir grå och går aldrig att få ljusa igen. Såpan bildar en hinna på golvet som gör ytan tåligare mot nedsmutsning. Det går även att lägga in nya trägolv och göra dem till skurgolv. Använd då obehandlade golvbrädor av högsta kvalitet. Lägg dem alltid med kärnsidan uppåt, det vill säga så att det som är det innersta av trädet ligger uppåt, och skura golvet flera gånger innan golvet tas i bruk och rummet möbleras.
Gamla skurgolv hade ibland ett hål i ett av rummets hörn, för att skurvattnet skulle kunna rinna ut.
Såpskurning
Material:
- Skurborste på långt skaft, så att ryggen håller genom hela arbetet.
- Hink eller balja till tio liter vatten.
- En stor PET-flaska till rent kallt vatten.
- Linoljesåpa, tre deciliter, av god kvalitet. Är golvet torrt som fnöske, eller nyinlagt, använd mer såpa.
Metod:
Häll upp kallt vatten i hinken. Blanda cirka tio liter vatten med två–tre deciliter flytande såpa. Använd en fet linoljesåpa som kommer att skydda golvet mot fläckar och smuts och även fungera som en sorts impregnering. Såpan får gärna innehålla minst 40 procent olja. Som komplement kan även såppasta användas, som går att klicka ut direkt på skurborsten och användas på svåra fläckar.
Innan det roliga – själva såpskurningen – börjar, flytta undan alla möbler och dammsug noggrant golvet och mellan springorna.
Blötlägg sedan ett stort parti av golvet som du tänkt börja med, med rent kallvatten från flaskan. Därefter påförs såpvattnet med hjälp av att doppa skurborsten i blandningen i hinken och sedan skura bräda för bräda. Välj en lagom styv skurborste, är den för hård ger det en studseffekt och är den för mjuk halkar den fram över den våta golvytan. Arbeta med skurborsten i golvbrädornas längdriktning och se hur golvet rengörs. Har golvet en svår fläck, tag då extra såpa på skurborsten. Men glöm aldrig att först blötlägga golvbrädorna! Att lägga såpa direkt på torrt trä ger fula fläckar.
Till sist, torka upp såpvattnet, och våttorka noggrant med rent vatten efteråt så att golvet inte gulnar. Låt inte såpvattnet ligga kvar och självtorka – det bidrar också till att golvet gulnar. Låt golvet torka och njut sedan av den fräscha ljusa känslan i rummet!
Att tänka på
Kom ihåg att olika träslag får skilda färgresultat av såpskurning. De två vanligaste träslagen på våra svenska torpgolv, grangolv och furugolv, blir ljusa respektive något mörka. Och anledningen till att använda kallt vatten vid skurningen, och inte varmt, är att varmt vatten missfärgar skurgolvet som grånar.
Tips!
Om ett obehandlat trägolv får ett fult jack; håll ett ångstrykjärn över jacket så hjälper ångan till att krympa träet och dra ihop skadan.
Målade golv
Under 1700-talet målades golven ibland med linoljefärg, enfärgade eller i mönster. Målade golv förekom framförallt i högreståndsbebyggelse och skulle imitera de kontinentala och mera exklusiva stengolven. Rutmönster med olika färgsättningar var vanliga. Under senare delen av 1800-talen förekom även marmoreringar samt träådringar som skulle imitera parkettgolv. Vid 1800-talets mitt blev målning av golv vanligare även i enklare byggnader.
Om ett golv är mycket slitet kan ett alternativ vara att måla det! Det blir vackert och lättstädat. Vid målning av golv är det bäst att hålla sig till linoljefärg, som är elastisk och diffusionsöppen, det vill säga tillåter fuktvandring i träet. Bland moderna golvfärger förekommer även vattenbaserade färger samt flerkomponentfärger. De är svåra att måla över och kräver ofta slipning av golvet för att förnyas.
Golv som målas med linoljefärg målas i tunna lager och med samma kulör i grundning som i slutstrykning så att en avvikande grundfärg inte kommer fram när färgen slits. Målade golv rengörs med dammsugning och våttorkning.