Att avgöra färgtyp
När du står inför en interiör ommålning och vill återgå till tidigare färgsättning, är det inte bara de ursprungliga färgerna som har betydelse för resultatet. Vilken färgtyp och målningsteknik som har använts har minst lika stor betydelse.
De vanligaste argumenten för att använda traditionella färger är att de åldras på ett sätt som tillåter underhåll och ommålning. Framförallt är de historiskt riktiga att använda i samband med målningsarbeten på äldre bebyggelse.
Linoljefärg
Väl bibehållen linoljefärg kan ha spår efter penseln och träets struktur. Om färgen är för tjockt pålagd kan det bildas rynkor.
Linoljefärg löses upp av 10-procentig sodalösning.
Alkydfärg
Alkydfärg bildar en tjock och slät yta som jämnar ut underlagets struktur. När färgen åldras krackelerar den i rutor (krokodilskinn), som kan spjälka loss från underlaget. Flagorna blir stora och spröda.
Färgen löses långsamt upp av 25-procentig ammoniaklösning.
Akrylatfärg (plastfärg)
Akrylatfärg får en slät yta, men på nära håll kan man se små kratrar där den har blivit tjockt pålagd. Underlagets struktur döljs av det tjocka färgskiktet. Utomhus kan plastfärgen lossna i stora flagor. Flagorna kan vara mjuka eller hårda, men mjuknar vid uppvärmning. Färgen drar ofta med sig träets ytskikt. Akrylatfärg löses upp av T-sprit.
Limfärg
Limfärg får en jämn matt yta med fint ljusbrytande lyster och åldras jämnt. Limfärg kan krita. Andra kännetecken är att ytan har stora porer och om färgen flagar är flagorna spröda. Limfärg mörknar när den blir våt, så ett knep är att slicka på ett finger och trycka det mot färgen, om en våt mörk fläck bildas är det limfärg. Limfärg går att tvätta ner med vatten och är vattenlöslig. Använd ljummet vatten och trasa eller borste. Det finns också en metod med tapetklister, som penslas på och som limfärgen får suga upp, för att sedan skrapas ner.