Exteriör - Utvändigt måleri

Färg och målning utomhus

Traditionella färgtyper för exteriört måleri är fördelaktiga  ur  så väl  teknisk och  praktisk  som  estetisk synvinkel.

Till skillnad från moderna färgtyper låter de  fukt vandra genom färgskikten, och  träet kan andas. Traditionella färgtyper åldras i jämn takt och på ett sätt som tillåter löpande underhåll.  Dessutom  är de historiskt riktiga att använda i samband med målningsarbeten på äldre bebyggelse. Se vidare under respektive färgtyp.

Ett trähus står i en grönskande trädgård.
Den röda stugan med sadeltak utgör en värdefull tradition. Fotograf: Johan Stigholt.

Hur ser jag vilken färgtyp ytan är målad med?

Slamfärg

Slamfärg används vanligen på ohyvlade trä- och timmerfasader. Den kritar och vattnas ur och till slut blir fasaden näst intill trären igen. I vissa fall kan den krackerera och flaga av, men det beror snarare på underlaget än färgen.

Linoljefärg

Väl bibehållen linoljefärg har spår efter penseln och träets struktur syns igenom. Om färgen är för tjockt pålagd kan det bildas rynkor i färgen. När utvändig linoljefärg åldras blir den matt och kritar. Med tiden krackelerar den också i små, små rutor som ser ut som ormskinn, som vittrar ner till färgöar. Till slut blottas det grånade träet helt. 

Linoljefärg löses snabbt upp av 10-procentig sodalösning.

Alkydfärg

Alkydfärg bildar en tjock och slät yta som jämnar ut underlagets struktur. När färgen åldras krackelerar den i rutor, något större än de som bildas i linoljefärg, och ser ut som krokodilskinn, som kan spjälka loss från underlaget. Flagorna blir stora och spröda.

Färgen löses långsamt upp av 25-procentig ammoniaklösning.

Akrylatfärg (plastfärg)

Akrylatfärg får en slät yta, men på nära håll kan man se små kratrar där den har blivit tjockt pålagd, det ser ut som porer. Underlagets struktur döljs av det tjocka färgskiktet. Utomhus kan plastfärg lossna i stora flagor. Flagorna kan vara mjuka eller hårda, men mjuknar vid uppvärmning. Färgen drar ofta med sig träets ytskikt.  

Akrylatfärg löses upp av T-sprit.

Ett tak med färg som har lossnat.
När akrylatfärg (plastfärg) lossnar från underlaget kan det dras bort som en plastfilm. Men det går inte att underhållsmåla en plastfärgad yta. Fotograf: Anna Ulfstrand. 
Närbild på ett balkongräcke där färger håller på att lossna.
Virket i det plastfärgsmålade balkongräcket har ruttnat. Fotograf: Lisa Sundström.

Kalkfärg

Kalkfärg åldras jämnt och har en matt yta med lyster. Kalkfärg kritar. Gasutveckling uppstår då den stryks med 10-procentig saltsyra.

Närbild på en stenvägg.
Mycket gammal kalkputs på murverk. Fotograf: Elisabeth Boogh.

Hur du tar bort gammal färg

Det finns flera olika metoder att ta bort färg på; torrskrapning, kemikalier, varmluft, speedheater. Lämpligast metod beror på underlaget, var färgen sitter och hur stor yta det rör sig om.

Om underliggande färglager skall sparas är torrskrapning bra. Varmluftspistoler mjukar upp gammal färg och gör det enklare att skrapa. När färgen värms upp med värmepistol kan giftiga beståndsdelar frigöras. Använd andningsskydd. Denna metod används med försiktighet eftersom bakomvarande material såsom isolering med lindrev och mossa kan börja brinna.

Med en speedheater med infraröd värme kan färglagren värmas upp utan att bakomvarande material börjar brinna. Eftersom alla färglager försvinner vid färgborttagningen är det viktigt att behålla dokumentationsytor eller färgtrappor på en liten bit av en fasad och på snickeridetaljer. Ett bra ställe är uppe under takfoten.

Färgborttagning med kemikalier kan innebära en stor miljöbelastning. Det är viktigt att underlaget rengörs innan ommålning, kemikalierna kan annars lagras i underlaget. Lut är inte att rekommendera som färgborttagning eftersom den urlakar träet och gör det sprött. Om lut används måste träet neutraliseras med ättika och vatten.

Hur skrapas en färgtrappa fram?

Vid undersökning av vilken eller vilka kulörer samt färgtyper som tidigare använts i en byggnad kan en färgtrappa skrapas fram i befintliga färglager.

En färgtrappa kan antingen göras med ett fint sandpapper, genom att skrapa sig ner i färgskikten med en skalpell, eller genom att använda sig av färgborttagningsmedel. I första hand väljs ett ställe där förslitningen av färgen är som allra minst, till exempel på norrfasaden i anslutning till foder under takutsprång. På foder och knutar kan färglagren vara välbevarade vid sidorna.

Var uppmärksam på att färglagren till viss del kan ha förändrats genom smutsning och åldrande eller att pigmenten kan ha ändrat kulör, bland annat för att oljan torkat ur. För att närmare likna ursprungskulören kan man stryka en ren linolja på den åldrade linoljefärgen. En oljefärg bleks dessutom i ljus, och gulnar i mörker.

En vägg med många olika färger.
Färgtrappa med föregående färglager som är framskapade inför ommålning av lusthus i Sinnenas trädgård i Sabbatsbergsparken. Fotograf: Anna Ulfstrand.

Ett tips är att spara färgtrappan som dokumentationsyta så att det även i framtiden finns möjlighet att se vilka kulörer som har använts.

Tänk på att linoljefärgslager är tunna, mycket tunnare än färglager av moderna färgtyper. Det understa färglagret mot den omålade underlagsytan kan vara grundfärgen, som aldrig varit avsedd att synas. Det krävs tålamod att skrapa fram färglager.