Exteriör - Timmerstomme

Virket i timmerhus

Det vanligaste timmermaterialet är furutimmer. Det ska vara senvuxet, det vill säga det ska ha vuxit långsamt på mager jord så att årsringarna sitter tätt. Då innehåller det mycket hartser och blir motståndskraftigt mot fukt och röta. Virket ska vara moget, det betyder att större delen av stammen har omvandlats till kärnved. Kärnveden transporterar inte vatten på samma sätt som ytveden, eller splintveden som den också kallas. Kärnvirket krymper inte heller särskilt mycket. Stocken ska också vara rakvuxen och jämngrov.  När man väljer virke tittar man också på förekomsten av kvistar och sprickor. Gran är mindre motståndskraftigt mot röta men är segare än tallen. Därför har det traditionellt använts till exempel till dymlingar, takåsar och taksparrar. 

Förr valdes virket alltid ut på rot, alltså i samband med avverkningen, och inte efter leverans. Timringen blev bäst om stockarna var ungefär lika tjocka. I de flesta äldre hus är väggen 6 tum (15 cm tjock) och inte mer än 12 tum hög (30 cm). Rotända och toppända lades växelvis åt olika håll. 

Virke till utsatta delar måste alltid hålla högsta kvalitet, som virke till syllstockar eller andra stockar som ligger nära marken, virke under fönstren eller på annat ställe där det finns risk för röta. Tryckimpregnerat virke ska inte användas i en äldre byggnad – välj istället virke av god kvalitet. 

Timmer som förr fälldes under vintern sågades upp under våren, för att sedan torkas utomhus under sommaren och hösten. Torkningen fortsatte sedan i ett ouppvärmt utrymme. Snickerivirke av furu kunde lagras i två till sex år. Lagringen gjorde virket fast och hårt. 

En bra planka ska vara formstabil, det vill säga inte krympa för mycket eller vrida sig. Det viktigaste är att välja bra virke, men även sågningen påverkar brädans kvalitet. Genom så kallad kvarterssågning får man de formstabilaste brädorna. Kvarterssågning används mest för ädla träslag och innebär att stockarna klyvs i ett kors och sågas upp i 45 graders vinkel mot korssnittytorna. Metoden medför spill och används där höga fordringar på kvaliteten finns. 

Virke till reparation 

Ett nytt hus kan timras av ej torkat virke. Virke för reparation skall vara av minst samma kvalitet som den del som ska ersättas. Reparationsvirke måste hålla samma fukthalt som det befintliga. Vanligtvis är det gamla virket torrt. Lagningsvirke måste torka långsamt under flera år för att få rätt kvalitet. Det bästa är om man kan använda gammalt torrt virke till reparation. 

I olika byggnadsdelar har man använt olika virkeskvaliteter. När man undersöker en byggnad inför en renovering bör man notera var man har använt kärnved, hur täta årsringarna är, hur årsringarna är vända i reglar och bräder, och åt vilket håll kärnsidan är vänd i golvbräder och paneler.

Vanliga skador del för del

Sol, vind och vatten 

Timmerstocken lakas ur under årens lopp genom naturlig nedbrytning. Vårveden eroderar först så att det bildas rännor mellan åsar av höstved, men det tar lång tid innan det blir allvarliga skador. Sydväggen är vanligtvis mest utsatt för erosion genom solens UV-strålar. Torksprickor kan leda in vatten i timret. Norrsidan hinner inte alltid torka ut, så här finns risk för rötskador. Genom underhåll med trätjära eller falu rödfärg fördröjs processen. Man kan också klä stommen med träpanel. Ibland får man rådet att man bör ge plats för en ventilationsspalt mellan timret och panelen för att undvika röta. Ett gammalt timmerhus kan då få en alltför stel “överrock”.

Knutarna

Knutarna håller samman huset och, det är mycket viktigt att knuten är tät. Torksprickor i stockarnas ändträ kan suga upp fukt och man började klä in knutskallarna med panelbräder i början av 1800-talet. Senare under 1800-talet, när man började klä in hela stommen med panel, blev det vanligt med slätknutar, dvs knutar utan knutskallar. I senare tider har man till och med sågat av utknutarna för att ge huset ett modernare utseende – följden kan bli att stommen glider isär.

Gavelröste

Stockarna i gavelröstena hålls inte ihop av några knutar utan med hjälp av dymlingar. De två gavelröstena hålls samman av takåsarna om huset har ett så kallat åstak. I vissa fall krävs ett extra stöd på vinden eller en utanpåliggande så kallad följare för att inte röstena ska falla ur.

Timret under fönstren

Timret under fönstren är ofta dåligt. Det beror på att vattenavrinningen från fönstren inte fungerar, utan istället tränger in i stommen. Det är vanligt att vatten rinner från fönsterglaset ner i otätheter mellan karm och vägg. Även vid sidan av fönstret kan timret vara skadat. Man kan hitta gamla lagningar av alla möjliga material; tegel och masonit är några exempel. Det är inte någon större fara så länge syllen är frisk men ersätt fukthållande lagningsmaterial som tegel och masonit med trä. Undanröj orsaken till skadan genom att täta mellan fönster och stomme, se till att fönsterfodren täcker skarven och led bort vattnet.

Syllstock och remstycke

Kontrollera att syllstock och remstycke, nedersta och översta varv, har en frisk kärna. Annars måste dessa stockvarv bytas ut. Var uppmärksam på att knutarna i de övre stockvarven kan ha en profilering. Sprickor som lutar inåt, där vatten kan ansamlas, kan behöva dräneras. Det gör inte så mycket om ytveden är lite skadad. 

Skarvar mellan olika byggnadsdelar

Skarvar mellan stugan och tillbyggnader, som förstuga eller veranda är alltid särskilt utsatta.

Nya öppningar

Många hus har under årens lopp försetts med nya eller större fönster och dörrar. När det gäller större hus kan man ibland se hur gamla öppningar blivit igensatta med stående timmer. Ofta innebär inte dessa gamla lagningar någon fara för huset.

Innerväggarna

Även innerväggarna är viktiga för stommens stabilitet och de kan också vara bärande. Ta inte bort innerväggar utan att noggrant undersöka vad de har för funktion i huset. Såga inte heller upp stora öppningar i väggarna. Det är också önskvärt att den ursprungliga planlösningen kan bibehållas om det är möjligt.

Grunden

Grunden bör vara väl luftad och ej tätad med cementhaltigt bruk. Se till så att inte vatten samlas i skarven mellan grund och stomme. Har man gjutit en betongsockel – tag bort den om möjligt. 

Läs mer under Vårda din grund

Sättningar

En gammal timmerstomme av torrt virke rör sig inte särskilt mycket. En stomme av liggtimmer är väl lämpad att klara mindre sättningar i grund och mark. Större sättningar kan dock skada murstocken, påverka dörr- och fönsteröppningar med mera.

Lagning av timmerstommar

Anlita en timmerman

Lagning av en timmerstomme är ett kvalificerat hantverk och därför bör man anlita en välrenommerad yrkesman. Använd alltid liggtimmertekniken när stommen i ett timmerhus ska lagas. Om det finns en blandkonstruktion i huset kan olika delar behöva repareras med olika tekniker. 

Var rädd om panelen 

De flesta timmerhus är idag klädda med panel. Försök ta bort panelen på ett sådant sätt så att den kan återanvändas till exempel med hjälp av träkilar. Om spiken rostat fast, slå på spikskallen så lossnar den lättare. Tänk på att även spiken kan återanvändas. 

Lagningsvirke 

Det är viktigt att använda torrt virke till ilagningar eftersom virket krymper när det torkar. När man byter en hel syllstock är det möjligt att använda färskt timmer. 

Utbyte av stock 

Om man ska kunna byta ut en skadad timmerstock måste stommen kunna bändas isär. Detta kan göras med hjälp av en domkraft. Där detta är omöjligt måste stocken delas i flera delar för att kunna sättas på plats. Delarna låses sedan med trätappar, dymlingar.  

Byte av syllstock 

Om bara den yttre delen av stocken är skadad räcker det med att göra en halvsulning. Om huset måste lyftas är det viktigt att ta reda på hur murstocken sitter fast i stommen. Byggnaden lyfts genom att man sätter domkrafter i hörnen under knutarna.  Syllstocken har ofta en speciell form och är anpassad för att ligga mot grundstenarna eller en grundmur. Därför är det svårt att återanvända gammalt virke som suttit på annan plats i konstruktionen. En ny syllstock skall alltid vara kärnrik, det vill säga ha växt långsamt och vara tätvuxen. 

Ilagning 

Om bara en mindre del av stocken är skadad räcker det med att laga i den delen, med virke av så lika struktur som möjligt. Lagningen kommer dock att med tiden få naturliga sprickor, vilka bildas när vårveden på ytan nöts ner och höstvedens ådringar blir kvar. Lagningsvirket fästs med trädymlingar. 

Halvsulning 

Om timret har stora skador, men bara på utsidan, kan den yttre stockhalvan bytas, i en så kallad halvsulning. Den skadade delen bilas eller sågas bort. Om knuten är hel bevaras den. Delarna stryks eventuellt med trätjära och fogas samman med trädymlingar. Ibland används grov fransk träskruv, vars huvud försänks 20–30 mm i den yttre halvan. I hålet sätter man sedan träplugg. Det är dock att föredra att man endast använder trädymlingar vid sammanfogningen.  Lagningsvirket ska ha samma struktur som den befintliga stocken och kärnsidans sätts inåt. Det är viktigt att halvsulningen kommer in helt under ”draget”. En speciell typ av domkraft kan användas för att få halvsulningen på plats. 

Knutar 

Om knuten är så skadad att husets stabilitet är hotad måste knuten bytas ut. Då är det viktigt att den förankras väl inåt. Är skadan mest en utseendefråga kan hela knuten skyddas genom att kläs in med brädor eller behandlas med trätjära.