Exteriör - Skadeangrepp på äldre hus

Skydda huset mot mögel, alger och röta

Mögel förekommer inte bara på plasttapeter och i dåligt ventilerade badrum. På senare tid har det även blivit vanligt på träpaneler utomhus och även på staket och utvändiga räcken. Beläggningen kan vara grå, svart eller grönaktig. Det rör sig om mögelsvampar, alger eller blånadssvampar. Mögelsvamparna – ofta svartmögel – växer ytligt utanpå färgen, blånadssvamparna kan vara insektsburna och växer då på djupet och oftast på omålat virke (stockblånad), men den kan också vara ytlig, luftburen. Grönalgerna får sin färg från klorofyll och är den gröna beväxning som ibland syns nedtill på en fasad. Varken svartmöglet, grönalger eller blånadssvampen är direkt skadliga för virket. Däremot ger de en indikation på en hög fuktighetskvot som i sin tur kan orsaka angrepp av farligare mikroorganismer eller rötsvampar.

Mögelsvampar och alger söker sig vanligen till fuktiga lägen, gärna mot norr. Eftersom denna typ av organismer är ett relativt nytt fenomen, sätts de ofta i samband med pågående klimatförändringar. Men det finns en mer direkt orsak till att mögelangreppen ökar och det är att färgerna inte är lika giftiga som tidigare. Pigment som exempelvis blyvitt och blymönja har helt ersatts av mer miljövänliga alternativ.

Mögel och alger tvättas bort med såpa eller diskmedel och skurborste, men det finns också miljömärkta alg- och mögeltvättmedel som är mycket effektiva. Undvik mindre miljövänliga metoder som pensling med Boracol, vilket i motsats till vad som lovas inte förhindrar ny algbeväxning. Skölj noga efteråt med vatten.

Röta

Fukt samlas ofta i byggnadstekniskt komplicerade lägen och utvecklas så småningom till att bli röta. Var därför extra noga när du skarvar olika byggnadsdelar. Tänk på hur vattnet naturligt vill rinna och led det gärna bort från husets känsliga delar. Rötskadat virke ska tas bort. Även om rötan avstannat och det skadade virket är torrt skall det helst avlägsnas. Annars riskerar det att dra till sig skadedjur.

Det finns olika medel för att stoppa röta, men då måste träet vara uttorkat. Tjära, linolja och terpentin ger ett bra skydd. Tjäran är giftig och linoljan mättar träet och hindrar vatten från att tränga in. Det finns även moderna rötskyddsmedel - inte alltid miljövänliga – som exempelvis träskyddsolja. Träskyddsoljan brukar innehålla en blandning av olika oljor och röthämmande gifter samt även en stor del lösningsmedel. Träoljan bör främst ses som ett ytskydd, eftersom inträngningsförmågan inte är speciellt bra.

Skydda huset mot skadeinsekter

Det gäller att hålla huset torrt. Fuktigt och ruttet trä drar till sig fler skadeinsekter än torrt. Ta bort myrangripna stubbar eller vedtravar på tomten. Inspektera huset regelbundet.   
  
Det finns ett mycket stort antal skadeinsekter i naturen som får sin näring genom att bryta ned döda träd. En del av dessa har specialiserat sig på husvirke. Hos de vanligaste skadeinsekterna, exempelvis envis och strimmig trägnagare, husbock och blåhjon, varierar angreppen tydligt, alltefter träslag och virkets fukthalt.

Husbock

Husbocken är värstingen bland skalbaggarna, eftersom den angriper även friskt virke och inte sällan konstruktiva delar såsom till exempel takstolar. Den koncentrerar sig framförallt till barrträdsvirke, det vill säga furu och gran, men kan även angripa andra trädslag.

Skalbaggen kläcks inne i träet och stannar där tills den en varm sommardag gnager sig ut och bildar de flyghål vi med ögat kan se. Men det är själva larven som orsakar den största skadan.  Den börjar med att äta i den yttersta, mest näringsrika splintveden tills denna fullständigt har pulveriserats, därefter ger den sig på kärnveden, timrets innersta. Ytskiktet lämnas dock intakt, varför ett pågående angrepp kan vara svårt att upptäcka.

Flyghålen är cirka 6 gånger 3 millimeter, med en oval, något oregelbunden form och frasiga kanter. Husbocken lämnar ett ljust, löst borrmjöl efter sig i gångsystemet och om virket blir fuktigt sväller borrmjölet och börjar ramla ut ur sprickor i virkets yta.

Husbocksangrepp är svåra att själv avvärja. Ta därför kontakt med saneringsfirma!

Blåjon

Blåjonet är en ganska stor, 9–15 millimeter lång, blåsvart skalbagge vars larver enbart angriper bark från barrträd. Larven har en vitaktig färg och är 10–18 millimeter lång. Den gräver breda, platta och slingrande gångar mellan bark och trä, exempelvis i takstolar. När barken så småningom faller av upphör också angreppet.

Blåhjonet hotar därför inte virkets bärighet, men om virke med barkrester byggs in i en konstruktion, riskerar man att färdiga skalbaggar tränger ut genom täckande material som takpapp, skivor, tapeter och dylikt.  Den färdiga skalbaggens flyghål är 6 x 3 millimeter och har en oval form med släta kanter.

Strimmig trägnagare

Den strimmiga trägnagaren är en tämligen liten skalbagge, 3–5 millimeter lång, vars larv angriper både barr- och lövträd och livnär sig både av hus och möbler samt andra träföremål och även av böcker och papper som förvaras fuktigt. För att larven skall trivas krävs ett fuktigt klimat. Om den relativa fuktigheten understiger 50–60 procent dör larven. I en modern, centraleldad bostad kan den således inte överleva.

När skalbaggen är färdig bryter den igenom träets ytskikt och ger sig i väg för att para sig. Hålet som bildas är runt och cirka 1–2 millimeter i diameter.

Envis trägnagare

Den envisa trägnagaren angriper endast röt- och fuktskadat virke och i huvudsak barrträd. Den utgör alltså inget som helst hot mot friskt virke. Larven gnager gångar i vårveden, medan höstveden blir kvar som lameller. Flyghålen är runda och 2–3 millimeter i diameter. Skalbaggen är 4–6 millimeter lång. Den kläcks redan i augusti, men stannar i puppkammaren och övervintrar där. Tidigt på våren gnager den sig ut, parar sig och lägger ägg. Larven är 5–8 millimeter lång, ljusskygg och krumböjd.

Hästmyran

Har du ovanligt stora myror, så där 6–18 millimeter långa, som promenerar omkring i huset? Då bör du se upp för det kan röra sig om hästmyror. Hästmyrorna finns överallt i vår svenska natur och bygger normalt sina samhällen i murkna gamla träd och stubbar, men den alltmer tilltagande bristen på skog har gjort att de, om oturen är framme ibland väljer att slå sig ned i husets konstruktionsvirke. Och de är allätare – de angriper såväl dött som levande trä; löv- och barrträd, rötangripet och friskt virke och till och med impregnerat. De kan alltså vålla mycket stor skada och för att få bort dem måste boet med drottningen lokaliserar och förstöras. Svärmning och parning sker på försommaren. Hanen dör efter parningen. Honan söker upp en spricka i trävirket där hon kryper in och stänger ingången med träflis och saliv. Drottningen kan leva i 10 år.

Husägare kan gardera sig mot hästmyrans härjningar genom en särskild försäkring, vilken rekommenderas.

Kontakta en saneringsfirma vid misstanke om pågående angrepp av skadedjur!

Är mitt hus angripet av insekter?

Om du hittar flyghål börja med att försöka utröna vilken skalbagge det kan röra sig om. Det gör du utifrån utgångshålens form och storlek. Lättaste sättet att avgöra om hålen är nya eller gamla är att inspektera om det ligger en hög borrmjöl nedanför hålet. Då är det stor risk att angreppet är aktivt. Om du sopar bort mjölet och du efter en tid ser att det ligger nytt mjöl nedanför hålet, kan du vara säker på att aktiviteten är i full gång.

Hur blir jag av med inkräktarna?

Om insekterna påträffas i lösa föremål kan de vanligtvis frysas en vecka, tio dagar vid minus 20 grader eller lägre temperatur. Föremål som angripits av strimmig trägnagare kan flyttas till en torrare miljö. Larverna klarar inte vårt vanliga inomhusklimat. När det däremot handlar om en huskropp som blivit angripen, är det lite mer komplicerat. Djuren är skyddade inne i sina gångar inne i träet. Det första steget är alltid att identifiera insektsarten och kartlägga angreppet. Rör det sig om envis trägnagare byts det rötskadade träet ut, och sen gäller det att se till att fukt inte kan orsaka röta igen. Någon annan åtgärd behövs inte.

Hästmyrornas bon måste lokaliseras. När det är gjort kan ett bekämpningsmedel sprutas in direkt i boet. Även vid angrepp av husbock och strimmig trägnagare används vanligtvis kemiska medel. De kan sprutas på, eller in i virket, beroende på angreppets art. Vid användning av sådana medel fordras skyddsutrustning och specialkunskap. De bekämpningsmedel som är aktuella i det här sammanhanget får endast användas i yrkesmässigt bruk.

Om en byggnad är mycket angripen kan hela huset plastas in och gasas med en toxisk gas. Sådant får bara utföras av personer med särskild utbildning. Den metoden bör av många anledningar bara brukas i undantagsfall.

För att ta död på exempelvis strimmig trägnagare krävs en temperatur om minst plus 46 grader. Behandlingens längd beror på temperaturen. Vid 46 grader tar det tre dygn för djuren att dö, vid 52 grader går det på fem minuter. Det tar många timmar att värma upp själva virket eftersom man inte bör använda högre temperatur än omkring 60 grader. För kraftig uppvärmning kan orsaka andra skador. Värmebehandling är också en dyr metod, men tekniken kan förhoppningsvis förbättras så att värmen i en någorlunda nära framtid kan ersätta kemisk bekämpning.

Skydda huset mot hussvamp

Hussvamp tillhör släktet av brunrötesvampar. Gemensamt för alla inom arten är att de genom en komplicerad biologisk process har förmågan att bryta ned virke. Den typ av röta som dessa svampar orsakar kallas också för krympningsröta, beroende på att virket krymper och så småningom blir så sprött att det smulas sönder. Vid krympningsröta förtärs cellulosan, vilket medför att hållfastheten påverkas starkt, och redan vid ett angrepp som för ögat förefaller obetydligt, kan hållfastheten vara halverad.

Den absolut farligaste virkesförstöraren är den äkta hussvampen (Serpula Lacrymans). Den angriper enbart byggnader och förstör träets bärighet, och förmår under vissa betingelser att själv skapa förutsättningar för sin existens och utbredning.

Äkta hussvamp växer till en början ytligt på virket med ett vitt flockigt mycel. Så småningom  övergår mycelet i ett hinnliknande överdrag, som kan bli smutsigt gulgrått till färgen. I denna mycelhinna bildas strängar, vanligen 3–4 millimeter tjocka, med vars hjälp svampen sprider sig. I fuktig atmosfär avsöndrar svampens mycel klara droppar av rent vatten, vilket har gett svampen dess latinska artnamn Lacrymans - “den gråtande”.

Hussvampen kan vid cirka 30 procents fuktkvot i virke och en temperatur på plus 20 grader växa 5–6 millimeter per dygn. Vid nedbrytningen av virket använder sig hussvampen av oxalsyra. För att överleva måste svampen neutralisera denna syra med hjälp av kalk, varför den allra oftast förekommer i anslutning till murverk.

Hur stoppas ett hussvampsangrepp?

Fuktkontroll och fuktreducering är absolut grundläggande när det gäller sanering av hussvamp. Det är visserligen omtvistat hur länge den kan klara sig utan fukt, men det står samtidigt klart att den inte överlever en relativ fuktighet som varaktigt understiger 85 procent. Är det ett läckage i taket som är orsaken till fuktkällan, brukar det räcka med att laga taket för att stoppa angreppet. Mer komplicerat blir det när det rör sig om fukt i marken, vilket ofta är fallet – till exempel orsakad av ett långvarigt läckage som genomfuktat grundkonstruktionens mur och/eller bjälklag – eftersom läckan kan vara besvärlig både att lokalisera och åtgärda och dessutom kräver lång uttorkningstid.

Om du misstänker hussvamp – grips inte av panik!

Hussvampen kan i de flesta fall – tvärtemot vad som generellt påstås – framgångsrikt bekämpas med torka eller värme.

Om du misstänker att ditt hus är utsatt för ett hussvampsangrepp, skall du naturligtvis ta det på allvar, men vidta inga panikåtgärder! Fastställ först att det verkligen rör sig om hussvamp – det finns arter av brunrötesvamparna som har ungefär likartat utseende.

Sanering av hussvampsangrepp bör göras med hjälp av en saneringsfirma eller konsult. Men var på din vakt! Många konsulter och entreprenörer är snara till drastiska metoder, som kanske inte alltid är nödvändiga.

Detta strider kanske mot den vedertagna uppfattningen om hussvampens farlighet. Men här, liksom i andra liknande sammanhang, är det kunskapen om byggnadsfysiken och om den äldre byggnadstekniken som bör ligga till grund för rationell och varsam byggnadsvård. Saneringar eller andra ingrepp föreslagna av specialister bör därför granskas av en byggnadsantikvarie eller byggtekniker med denna kompetens.

Skydda huset mot skadedjur

Grävling

Grävlingen finns i så gott som hela Sverige, utom på Gotland och i fjällvärlden norr om södra Lappland. Normalt håller den till i löv- och blandskogar, snårlandskap, trädgårdar och parker. Den attackerar inte människor, men kan bita ifrån om den blir överraskad.

Grävlingen är aktiv i skymningen och på natten. Den är vanligen en enstöring, men kan gräva omfattande gryt som bebos av flera generationer av samma familjer. Grytet kan ha upp till 40 ingångar med ett invändigt intrikat tunnelsystem som löper i flera våningar. Bona byggs ständigt ut. För varje ny kull grävs en ny yngelhåla.

Grävlingen kanske inte är det djur man i första hand förknippar med skador på hus. Men se ändå upp om den börjar boa in sig under en husgrund på tomten; annars riskerar den att underminera hela grunden och med det byggnaden. Goda råd som att fylla igen ingångarna hjälper föga, grävlingen gräver genast nya. Det gamla knepet att med oväsen skrämma bort den störningskänslige grävlingen – lyckas visserligen för stunden, men till hösten återvänder grävlingen igen. Likaså kan elstängsel för en tid hålla borta grävlingen, men bara tillfälligt. Det är mycket svårt att bli av med grävlingar när de väl etablerat sig, varför det bästa helt enkelt är att lära sig leva med dem så länge de inte gör någon större skada.

Vid akuta problem rekommenderas att ta kontakt med kommunens viltvårdare.

Fladdermus

Fladdermusen är ett fridlyst djur. Även boplatserna och jaktreviren är fredade. Fladdermusen skyddas i Artskyddsförordningen och Jaktlagstiftningen, samt EU-konventionen Eurobats. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för undantag från bestämmelserna, vid till exempel renovering av ett hus där fladdermöss finns.

I gamla hus på landet kan det vara svårt att bli av med fladdermöss, då de vistas på samma plats år efter år, där de har nära till insektstäta områden. Fladdermöss är inte särskilt skadliga för hus. De äter insekter och inte huskonstruktioner. Spillning på vindar och i förråd kan upplevas som ett problem, som kanske går att åtgärda genom att spänna upp dukar, som offras efter någon säsong.

Ljudet från dem, framför allt sommartid, kan också upplevas som ett problem. De ger ifrån sig mer ljud när det finns ungar i boet, eller när det är stora kolonier på samma område. Annars är fladdermössen tysta små djur. Var således medveten om att alla renoveringar som kan påverka fladdermössens boplatser behöver tillstånd.