Renovera ytterdörrar
Äldre dörrar har ofta en dekorativ utformning och visar prov på stor hantverksskicklighet. Det lönar sig därför att spara och reparera en skadad dörr. Konstruktionen hos en fyllningsdörr är relativt enkel. Gamla dörrar var heller inte limmade vilket gör det ganska lätt att ta isär dem och renovera. Dörrar kräver sällan mera omfattande reparationer. Ofta är det bara en del av dörren som är skadad och delen går att byta ut.
Vanliga skador på ytterdörrar är att de hängt sig och blivit otäta. Men även rötskador i karmen och nedersta ramstycket, sprickor i fyllningarna (speglarna) samt skador kring lås och gångjärn kan förekomma.
Skadade delar kan bytas ut eller lagas om dörren tas isär. Detta sker genom att man slår eller borrar ut träpluggarna som håller ihop ramstyckena.
Vid sekelskiftet 1900 blev det vanligare med lim i dörrkonstruktionerna, man struntade i träpluggarna och limmade ihop tapparna istället. Sådana dörrar kan vara svåra att få isär.
Måste dörren bytas bör man beställa en exakt kopia hos en snickare.
Bräddörrar är relativt enkla att tillverka och är någonting som kan vara roligt att göra själv. Principen är enkel. Mot insidan används stående breda plank som hålls ihop med en diagonal slå och två tvärslåar. På planken spikas profilerade bräder i valfri riktning.
Renovera dörrsnickeriet
Dörrkarm
Karmen kan ha satt sig om väggar sjunkit och dörren går då inte att stänga. Kan karmen tas bort utan att foder och lister skadas kan karmen tas ur och rätas till. Om inte detta går får man hyvla. Hyvling bör i första hand göras på karmens fals, så att åverkan på dörren undviks.
Dörrens ramträ
Skeva dörrar måste ibland riktas så att de blir plana. Riktningen sker enligt traditionell metod genom att sågsnitt i ramträet bryter virkets spänningar. Snitten fylls därefter med tunna kilar till dess att en plan dörryta erhållits.
Fyllningar
En sprucken fyllning kan behöva limmas ihop. Då kan det bli nödvändigt att ta isär dörren genom att slå ut trätapparna i ramens sammanfogningspunkter. Sätter man in en ny fyllning får den inte göras för stor, den måste kunna svälla vid fuktig väderlek utan att spränga ramen. Hopfogningen av dörren måste ske på samma sätt som förut. Fyllningen ska ligga lös och rörlig i ramens spår.
Mindre lagningar
Låsen kan ha bytts ut och lämnat efter sig skador. Sådana skador kan lagas genom iläggning som limmas fast. Lagningsbitarna bör helst vara av gammalt virke och monteras så att ådringen följer virket.
Var rädd om befintliga beslag och ta hand om dem vid en renovering!
Om man behöver komplettera finns numera nytillverkade kopior av gamla modeller att köpa. Ibland kan det bli nödvändigt att specialtillverka nya. För renovering av smidda beslag krävs en smed
Dörrmålning
När man målar om gamla dörrar bör man välja rätt typ av färg och teknik. Hänsyn bör tas till befintlig färgtyp och färgsättning, speciellt om dörrens ursprungsfärg finns kvar. Om dörren har flera lager färg, kan du skrapa försiktigt genom färglagren med en kniv för att bestämma den ursprungliga färgsättningen.
Bostadshusens huvudentré hade den mest påkostade ytterdörren och den målades med linoljefärg.
Den traditionella färgsättningen på ytterdörren var gul- eller brunockra, båda färgerna var tänkta att imitera dyra ekdörrar. Och gråvitmålade dörrfoder i portalens omfattning skulle efterlikna stenmaterial.
När man målar är det viktigt att stryka ut linoljefärgen tunt, i flera strykningar. Målar man tjock med linoljefärg, eller med färg av modern typ, fyller man igen de fina profilerna samtidigt som man riskerar att färgen snabbt börjar flagna.
Vid målning av fyllningsdörrar, alltså dörrar som har fina träspeglar, måste man tänka på att inte spackla i skarven mellan fyllning och ramverk, för annars fastnar fyllningen och spricker vid torka.
Gångjärnsbeslagen på gamla dörrar har ända sedan 1700-talet målats in samtidigt med dörren. Måla järnen i samma färg som dörren, inte svarta. Detta gäller även för kammarlåsen, om de inte är tillverkade av mässing. Vred och trycken däremot, har traditionellt lämnats omålade.
Tjära användes under 1700-talet för målning av uthusens dörrar, då nästan alltid tillsammans med rödfärg. Svart eller ofärgad tjära är i allmänhet en 1800-talsföreteelse. Uthusens dörrar ströks med tjära och kimrök (svart pigment). Senare, efter 1800-talets mitt, blev det vanligt med linoljefärg även på uthusdörrar.
Vill man blanda pigment i trätjäran för att få en mörkare kulör skall pigmentet först lösas upp och röras till en smidig pasta med lite balsamterpentin. Tjäran kan också blandas med linolja för att få bättre torkegenskaper (roslagsmahogny). Tjäran blir då lämplig för målning av portar.
Dörrisolering
I slutet av 1800-talet, när tunnare och glasade parytterdörrar blev vanliga löste man problemet med drag och kyla genom att dubblera ytterdörrarna. Luften mellan dörrbladen isolerade.
I det längsta bör man försöka behålla den gamla dörren. Om en gammal dörr är inåtgående låt den sitta kvar i sitt ursprungliga läge. Förbättra tätningen med yllelist och se om den ändå inte kan duga som enkeldörr även i fortsättningen. Det blir nämligen en stor skillnad på fasadens utseende om man flyttar ut en dörr till yttre väggliv, när den från början var tänkt att sitta längst in i karmen.
En kanske ännu bättre lösning är att komplettera med en utvändig ytterdörr som tas bort under den varma årstiden.
Dörrbladen kan också förses med en påbyggnad, vanligen på insidan. Att göra dubbla dörrar innebär större täthet och framstår för många som en nödvändig komfort. Det vanligaste är då att dörren hängs om och görs utåtgående.