Exteriör - Stolpverk

Resvirke

Under 1800-talet började i större utsträckning stående timmer användas i huskonstruktioner och omkring sekelskiftet 1900 var det vanligt. Anledningen var att tekniken med resvirke var ett enklare och därmed ett billigare och snabbare hantverk än gedigna liggtimmerstommar. Det var lättare att foga in höga och tätt placerade fönster och innerväggarna kunde placeras friare. Många sommarvillor i skärgården från 1860–1870-talen är uppförda i resvirke.

Så fungerar en resvirkesstomme

Stående timmerstommar fungerar inte på samma sätt som stommar av liggande timmer, och de är inte lika stabila och hållfasta. Huset är uppbyggt av ett antal så kallade väggtavlor. Väggtavlorna tillverkas genom att timmerstockar lika höga som en våning, ställs tätt intill varandra och fogas samman med hjälp av dymlingar. I de nedre stockändarna finns en skåra eller “not” som passar en “fjäder” som spikats på ett “ringvarv”. Ringvarvet består av en eller två liggande stockvarv, upplagda på syllen. Bottenbjälklaget är inlaxat i ringvarvet. Övre delen av stockarna är infogade på samma sätt i ett “ringvarv” av liggande timmer. Mellan varje våning ligger ett ringvarv. I hörnen är stockarna hoplaxade och förstärkta med hörnjärn. Över och under fönster används liggande virke.

Ofta valdes gammalt eller väl torkat virke för att undvika torksprickor mellan stockarna.

Skiftesverk

Skiftesverkskonstruktionen är äldre än liggtimmerhuset. Redan under yngre järnåldern, vikingatiden byggde man hus på detta sätt. Skiftesverket består av en bärande stomkonstruktion. I stående virken, ständare, som bildar en sorts ramar, fogar man in liggande plankor (bålor eller bulor).

I Sverige är skiftesverket mest utbrett på Öland, Gotland, Blekinge, norra Halland och norra Skåne. I och med sågverksindustrins genombrott vid mitten av 1800-talet, blev skiftesverket vanligt även i Mellansverige, i lador och andra uthus. Det var ett sätt att spara material.

Så fungerar ett skiftesverkshus

Skiftesverket består av en bärande stomkonstruktion. I stommen fogas liggande plankor in (bålor eller bulor). Plankorna löper i spår i stommens så kallade ständare. Även remstycke och taklag löpte i dessa spår. På så vis undveks en springa högst upp när plankorna successivt torkade och sjönk ihop. Huset hålls samman av takstolens bindbjälke. I uthusen var det lätt att byta en skadad planka mot en ny. En variant av skiftesverkshuset är timring på gåt. Det innebär att korta bitar av gammalt liggtimmer fick löpa i spår i bärande stolpar.

Regelstommen (lösvirke)

Regelverkskonstruktion blev från mitten av 1800-talet vanlig för modernare husformer, som småvillor. Men typen förekom redan vid 1800-talets början och kallades då korsverkshus (som ej ska blandas ihop med korsvirkeshus) Konstruktionen var virkesbesparande. Tack vare sågverksindustrin fanns en god tillgång på sågat virke.

Från 1860-talet började uthus, som tidigare varit knuttimrade, uppföras i regelverkskonstruktion.

Även enstaka bostadshus byggdes på detta sätt. Under andra världskriget rådde stor materialbrist. Den traditionella plankväggen som användes i merparten av alla nybyggda småhus var virkeskrävande. Detta uppmärksammades av statsmakterna och efter förebilder i USA utvecklade Bostadsstyrelsen det moderna regelhuset. Det var dock först på 1940-talet som denna byggnadskonstruktion slog igenom på allvar. Numera är det den vanligaste modellen.

Så fungerar en regelverkstomme

Regelverksstommen är virkesbesparande och därmed billigare. Mellan regelstommen och ytterpanelen – som ibland gjordes i två skikt, liggande och stående – spikades förhydringspapp. På insidan kunde också sitta papp och sedan satt den liggande innerpanelen. Stommen i sig är inte isolerande, den måste tätas med andra material.

Isolering i hus med regelstomme

I och med att regelverksstommen slog igenom blev isoleringsmaterialet skilt från konstruktionen. För att isolera huset fylldes mellanrummet mellan panelerna med kutterspån eller sågspån, under 1940-talet användes halmplattor. I slutet av 1950-talet började isolering med mineralull eller glasull i mattor och skivor göras.

Plankstommen

Ur resvirkeskonstruktionen och det äldre regelhuset utvecklas plankstommen under senare delen av 1800-talet. Det hänger samman med sågverksindustrins framväxt. Plankstommen bestod av stående sågade plank i flera lager, sammanhållet av liggande virke. Plankstommen var vanlig i bostadshus av trä under första halvan av 1900-talet. Ännu 1947 användes den traditionella plankstommen i omkring 80 procent av alla nybyggda småhus.

Plankor, lager på lager

Plank är sågat virke 2-3 tum tjockt och minst 9 tum brett (5 – 7,5 cm x 23 cm). Planken kan vara både spontade och ospontade.  Plankstommen bestod av stående sågade plank i flera lager, sammanhållet av liggande virke. Mellan panellagren satt papp. Ytterst satt tjärpapp och därefter panel. Panelen kunde vara profilhyvlad, ibland i mönsterläggning.