Väggar och tak
Gamla hus är fulla av spår från tidigare invånare och brukare. En spännande uppgift kan vara att försöka kartlägga väggarnas ytstruktur under olika tider. Under åren kring sekelskiftet 1800 blev tapeterna allt vanligare bland bönderna. Från den tiden finns gott om tapetfynd och förvånansvärt många av de här tapeterna sitter fortfarande kvar på ursprunglig plats.
Tapeter är ett lättåtkomligt, men ofta svårtolkat material. Lager ligger över lager och visar tydligt hur hushållen i slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet tapetserade om betydligt oftare än vad vi gör nu, kanske särskilt i enkla miljöer där slitaget var stort och tapeterna av sämre kvalitet.
En jämförelse mellan tapetlagren utifrån stilhistoriska normer kan lätt ge en förvirrande bild. Ofta återfinns utseendemässigt ålderdomliga tapeter klistrade över tapetskikt, som utseendemässigt verkar vara betydligt yngre och moderna. En förklaring till detta kan vara att hushållen köpte det som var billigast, vilket just kunde vara de omoderna tapetmönstren.
Datering av äldre tapeter kan vara svårt att enbart göra med hjälp av mönster. God hjälp till datering ger då de tidningsblad som ofta använts för att makulera, det vill säga klistra på väggen före tapetsering.
Det bästa är om tapeterna kan sitta kvar på väggen som en slags historiebok. Om det av någon anledning är tvunget att ta bort all interiör väggbeklädnad kan ett stort stycke av alla tapetlager sparas i ett litet husarkiv. För analys av tapetlagren kan en tjock bunt, av ungefär en A4-sidas format, läggas in mellan våta tidningar, eventuellt med hushållspapper som skydd mot trycksvärtan, och placeras i en tillsluten plastpåse. Nästa dag har tapetlagren lossnat från varandra.