Tapetpapper
Långt fram i tiden tillverkades allt papper, och då även tapetpapper, av textilavfall – så kallad lump. Lumppapper är ljust gråaktigt till färgen och känns segt när det rivs eller viks. Fram till 1850-talet trycktes alla tapeter på sådant papper. Från och med den tiden kan enstaka tapeter hittas, som är tryckta på papper baserat på trämassa, men lumppappret höll sig kvar ända fram till omkring 1870. Vid den tiden blev det också vanligt med genomfärgat papper, där själva pappersmassan var kulört.
Under 1800-talets första hälft importerades de moderna kvalitetstapeterna i stor utsträckning från Frankrike, vanligen med tekniskt avancerade mönster i många färger. När de billigare svenska tapeterna omkring 1860 tog över på allvar, var mönstren präglade av trycktekniken: såväl flata tryckstockar som valsar skars ut i päronträ, vilket gjorde trycket påfallande ytmässigt. De vanligaste färgerna var ultramarinblått, vitt och brunt med det tunna oblekta lumppappret i ganska ljust grått som bottenfärg.
Papprets kvalitet varierade beroende på hur påkostad tapeten var, men ofta tillverkades pappret av billig slipmassa. Sådant papper gulnade starkt med tiden och blev mycket sprött, ungefär som våra dagars tidningspapper. Även spännpappen från den tiden hade samma karaktär. Först under 1900-talet blev tapetpappret ljusare igen, tack vare pappersmassa av högre kvalitet.