Underhåll av plåttak
Om några plåtar är dåliga och sönderrostade betyder det ändå oftast inte att hela taket måste bytas ut. Äldre plåt har ofta hög kvalitet. Det finns dock spröda och svårarbetade plåttak, från 1970-talet, som inte tål att falsöppnas och falsas om. Det innebär att hela taket måste läggas om, även om bara enstaka plåtar är dåliga.
Oftast kan mindre otätheter tätas med specialspackel men om skadorna är större bör en plåtslagare anlitas. Att lägga om ett falsat plåttak är ingenting en amatör utför med enkelhet.
En av de vanligaste orsakerna till att plåttak läggs om är klammerlossning. Om det är stora ytor som är dåliga lägger man i allmänhet om hela taket, av praktiska och ekonomiska skäl.
Plåttaket på en byggnad utgör en viktig del av helheten. Ett äldre plåttak är värdefullt att bevara. Ersätt inte ett falsat plåttak med bandplåt, korrugerad plåt eller tegelmönstrad plåt.
Renspolning och rensning av ståndrännor, ränndalar och stuprör bör göras varje år.
Ytbehandling av tak över tid
Under 1700-talet och första hälften av 1800-talet bestod den vanligaste behandlingen av linoljefernissa (= kokt linolja, inte den hartsprodukt vi idag brukar kalla ”fernissa”) och pigmentet kimrök. Senare blandades den kokta linoljan med harts, blyerts (grafit) och engelskt rött.
Den förzinkade plåten blev vanlig under 1800-talets andra hälft. Förzinkningen var ett sätt att göra plåten mer beständig mot rost. Till en början doppades järnplåtarna ner i ett zinkbad vilket gjorde zinkskiktet ganska tjockt. Mot slutet av 1800-talet utvecklades metoden att galvanisera plåt med hjälp av elektrolytisk utfällning av zink på järn. Galvanisering medförde tunnare zinkskikt. Plåt av massiv zink förekom också. Zinkplåt användes framförallt till garnityr.
Från 1840-talet användes en rostskyddsfärg bestående av linolja och blymönja till första strykningen. Fortfarande på 1940-talet var det den vanligaste rostskyddsfärgen. Blymönja är ett överlägset material, men giftigt, och säljs enbart i specialfall till yrkesmän, då rostskyddsfärgen används till speciellt värdefulla objekt.
Det är viktigt att de som arbetar med blymönja skyddar sig ordentligt. Man skall använda andningsskydd, speciellt vid färgborttagning, och undvika hudkontakt.
Som rostskydd användes förr även blyvitt, dels som grundfärg och dels till strykning av falsarna innan de överfalsades. Idag används också järnmönja.
I början av 1900-talet, under jugendperioden blev zinkgrönt och ljust kromgrönt moderna takfärger. Takfärgerna skulle ge en illusion av ärgad koppar. Plåttak målades förr även i ljusgrått för att ge illusion av bly och zink.
Förutom linoljeblandningar förekom blandningar där tjära var den viktigaste beståndsdelen. Det var stenkolstjära som användes, trätjära kunde angripa järnet.
På 1960-talet introducerades den fabrikslackerade, plastbelagda plåten på marknaden. Plåten som finns i flera standardkulörer är fortfarande mycket vanlig. Problemet med fabrikslackerad plåt uppstår när färgen börjar flaga. Färdiglackerad plåt är nämligen mycket svår att underhållsmåla.
Hur rostskyddar man ett plåttak?
Täta ommålningar av plåttak lönar sig på sikt. Målning vart fjärde eller femte år gör att det oftast räcker med ett lager färg, efter att taket borstats och tvättats. Taket bör dock målas om minst vart tionde år.
Förarbetet
På ett tidigare målat plåttak är det viktigt att skrapa bort eventuellt löst sittande färg och stålborsta bort rost. Rostiga partier grundas därefter med rostskyddsfärg.
Därefter behandlas hela ytan med en rostskyddsfärg, en så kallad primer. Tidigare användes blymönja. Det är numera förbjudet för yrkesbutiker att sälja blymönja till annat än yrkesmän på grund av att det är giftigt. De flesta yrkesmän vill heller inte arbeta med blymönja. Blymönja används dock fortfarande ibland vid restaureringar i speciellt värdefulla miljöer. Blymönjan har ersatts av järnmönja, och en annan färg som idag ofta används inom kulturmiljövården är zinkfosfatfärg. Efter målning med zinkfosfatfärg skall det inte gå längre tid än ett dygn innan det första lagret linoljefärg stryks på.
Målning av plåttak
Det är svårt att måla plåttak eftersom det alltid sker under bar himmel. Det är viktigt att taket inte förorenas med smuts eller fukt mellan målningsomgångarna.
Minst två lager linoljefärg behövs och extra viktigt är att falsarna stryks ordentligt.
Ett nytt förzinkat omålat plåttak kan inte målas förrän efter några år, eftersom färgen inte fäster i ytan. Innan målning bör taket svepblästras för att erhålla en ren och ”uppruggad” yta som färgen verkligen kan fästa i.
En kompromiss är att använda plåt som är fabriksgrundad, men som färdigstryks på plats. Det kan ibland vara ett ganska bra alternativ ur kulturhistorisk synvinkel.
Traditionellt målas plåt med så kallad linoljefernissa och pigmentet kimrök. Färgen finns fortfarande att köpa och är oöverträffad för målning av gamla plåttak.
Vid ommålning av tak är det viktigt att ta hänsyn till tidigare takkulör. Både för byggnadens karaktär, men också i vissa fall för hela stadsbilden. Det är viktigt att värna om och inte sudda ut kulörvariationer i städernas taklandskap.