1900-talet
Under 1900–1920
Under 1900-talets två första decennier byggdes många villor i jugend- och nationalromantisk stil över hela landet. Många villaförorter växte fram runt städerna. Falurött sågs som en symbol för svensk tradition, men även ockragula och brunsvarta fasader var vanligt förekommande. Knutar, vindskivor och foder var ofta vitmålade men ibland röda, svarta eller gröna. De vita fönsterbågarna var en nyhet.
Under 1920-talet
Efter Första världskriget uppstod nya stilideal, de klassiska idealen från 1700-talet och början av 1800-talet togs åter upp. Färgsättningen hämtade återigen inspiration från strama stenhus och färgerna blev kraftiga och mättade och mörka. Egnahemsbyggandet kom på allvar igång under 1920-talet och en mängd typritningar för egnahem publicerades. Den vanligaste färgen för landets egnahemsområden var fortfarande den traditionella rödfärgen. Den ”röda stugan” stod som symbol för svensk tradition och det goda enkla livet. Detta medförde att inte bara småstugor målades med rödfärg utan även folkhögskolor, ålderdomshem, stationshus och kyrkor med flera.
Under 1930–1950
Kring 1930 slog funktionalismen igenom. Stilen tog avstånd från all utsmyckning som inte hade direkt samband med byggnadens funktion. Den renläriga funktionalisten förespråkade endast vitt. Andra typiska fasadfärger var dock, ljusbeige, ljusgul och ljusgrön. Fönsterbågarna var oftast målade i en mörkare färg, som brunt eller grönt. Rödfärgen förvisades till landsbygdens ekonomibyggnader medan övriga trähus målades i ljusa oljefärger.
Under 1950-talet
På 1950-talet målades de trähus som byggdes oftast i bleka pastellfärger. Fortfarande hörde linoljefärg, slamfärg och kalkfärg till de vanligaste färgtyperna vid såväl ny- som ommålning utomhus.
Under 1960-talet
På 1960-talet introducerades nya färgtyper för utomhusbruk som helt slog ut linoljefärgen. De nya färgtyperna var akryl- och alkydoljefärger och de fanns i en mängd starka kulörer som tidigare inte varit tänkbara på fasader.
Under 1970-talet
Pigmenterade lasyrfärger blev vanliga i början av 1970-talet och användes på massproducerad grupphusbebyggelse. Den stora färgvariationen övergick så småningom till en likformighet. Under 1970-talet ökade allmänhetens intresse för äldre hus och falurött i en mörk, nästan rödblå nyans blev allmänt förekommande, ofta i kombination med svarta knutar, vindskivor och foder. Det blev också vanligt med typhus ur typhuskataloger.
Under 1980-talet
På 1980-talet blev täckmålade fasader i gult, rosa och ljusblått populärt, förebilden var en slags kontinental stil. Parallellt med typhus förekom arkitektritade villor och en populär färgsättning på dessa var järnvitriol eller svagt pigmenterade lasyrer som framhävde materialets naturliga karaktär.
