1800-talet
Under 1800–1850
Under 1800-talets första hälft blev det vanligt att klä in husen i panel. De nyklassicistiska träfasaderna målades i ljusa oljefärger såsom gult, ljusgrått, rosa och ibland ljusgrönt. Knutar och foder målades i avvikande färg, som ljusgrått mot gul fasad. Fönsterbågarna målades mörkare än fasaderna, i engelskt rött, bruna eller ärggröna. Gårdsfasaderna och uthusen målades fortfarande röda.
Under 1850–1880
Efter 1850 slog schweizerstilen igenom, populärt kallad snickarglädjens stil, och inga försökt gjordes längre att imitera stenhusarkitekturen. Färgsättningen blev friare och anknöt ofta till träets naturliga färg. Olika bruna, gröna, gråa, gula och beigea nyanser blev vanliga. Fönsterbågarna var ofta målade i mörka färger som engelskt rött, grönt eller brunt. Entrédörrar målades gärna i ekimitation. De skivtäckta taken målades svarta, röda eller ärggröna. Kulörerna på en och samma byggnad blev många och gärna murriga.
Under 1880–1900
Under slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att förmögna familjer skaffade sig sommarvillor. De var ofta mer spektakulära än de tidiga villorna i schweizerstil och uppvisade en rik färgskala. De konstruktiva detaljerna gavs ofta färger som avvek från byggnadskroppen och de nygotiska stildragen var vanliga inslag. Mot slutet av 1800-talet tillkom de första borgerliga villastäderna och villorna fick ofta en individuell utformning i nationalromantisk anda.
Rödfärgen var mycket populär omkring sekelskiftet 1900 och idealet för de första villastäderna för arbetare var ”den röda stugan”. Husen utformades ofta efter typritningar.
Skiftena under 1800-talet som innebar en annan uppdelning av jordbruksmarken och ett ökat välstånd bland bönderna innebar en förändring i byggnadsskicket. Husen fick ofta två våningar och panelades in samt rödfärgades.
Rödfärgningen spred sig från städerna till landsbygden och det blev allt vanligare att de hyvlade brädorna kring dörrar och fönster målades i en avvikande färg – ofta vitt eller gult. De mest välbärgade tog också intryck av de ljusa panelade husen i städerna och de ljusa oljefärgerna blev tongivande för de med bäst ställning på landsbygden. Entrédörrarna på landsbygdens hus fick ett allt mer framträdande utseende och färgsattes i olika färger, liksom de allt vanligare förstukvistarna med snickarglädje.
