Bodar och magasin var förr gårdarnas skattkammare. Där förvarades säd, livsmedel och andra varor som var viktiga för uppehället. I ett samhälle baserat på självhushåll där största delen ersättning och skatt betalades i natura var bodarna och magasinen av stor betydelse. Det fanns även bodar för textilier och redskap.
Bodar och magasin uppfördes som fristående byggnader, alltid i närheten av boningshuset, vanligen inom mangården. I kustområdena samt i skärgården var bodarna ett karakteristiskt inslag i miljön. De var avsedda för fisket och därtill hörande redskap, jakt samt tillfällig vistelse.
Bodarna vid gårdarna uppfördes oftast i två våningar. Bottenvåningen användes gärna som visthusbod eller redskapsbod och i övervåningen förvarades säden.
Den vanligaste typen var den enkla fyrknutsboden med timrade, helt raka väggar, med dörren placerad på gaveln. Dubbelboden var en sexknutsbyggnad med två separata förvaringsutrymmen med ingångsdörrarna placerade nära varandra på ena långsidan. De var rektangulära och i regel större än enkelbodarna.
Större bodar och magasin byggdes omsorgsfullt av timmer. Idag utgör de ofta de äldsta bevarade träbyggnaderna på gårdarna.
Bodarna byggdes på hörnstenar och somliga förhöjdes med stolpar, så kallade stolpbodar. Stolpkonstruktionen skyddade mot fukt och höll smådjuren borta. De äldsta bodtyperna saknade i regel panel och var omålade. I efterhand har de timrade byggnaderna fodrats med locklistpanel och/eller rödfärgats.
Under 1800-talet blev stora fristående sädesmagasin vanliga, i synnerhet på större gårdar och herrgårdar. De var vanligen uppställda högt över mark, på stenstolpar, och försedda med rader av små fönsteröppningar med träluckor. De var ofta inspirerade av Löfvenskiölds mönsterböcker och bar inte så sällan utsmyckande foder och listverk. Det förekom ibland även magasinsbyggnader murade av natursten, tegel eller slaggsten.
Med effektiviseringen av jordbruket tilltog produktionen av spannmål. De traditionella magasinsbyggnaderna förlorade sin funktion. I den moderna spannmålshanteringen gällde det att först och främst torka spannmålen inför vidare leveranser till kvarnen eller till silos vid hamnen eller järnvägsstationen. Därmed krävdes endast en tillfällig förvaring av spannmålen.
Idag förvaras den färdigtröskade spannmålen oftast i silos eller i speciella magasinsbyggnader utrustade med mekaniska system för torkning, hantering, lagring och foderframställning. Dagens höga spannmålstorkar är iögonfallande byggnader som kan utgöra ett dominerande blickfång i gårdsmiljön och i landskapet.