Det nya sekelskiftets planering
Vattennära, tätt och högt är egenskaper som utmärker det nya sekelskiftets bostadsområden, fortfarande med inslag hämtade från den traditionella kvartersstaden. Äldre industri- och hamnområden tas i anspråk för bostadsbebyggelse. Den nya bostadsbebyggelsen förläggs också på parkeringsplatser och parkmark. Sjukhus- och institutionsområden byggs om och centrumområden förtätas. Målsättningen är många gånger att befintlig infrastruktur, kollektivtrafik och service ska kunna användas. Både enstaka flerfamiljshus uppförs såväl som mindre och större områden med flerfamiljshus.
1990-talets nymodernism
Arkitekturstilar som 1920-talsklassicismen och 1930-talsfunkisen är tydliga inspirationskällor till decenniets fasadarkitektur. Putsade fasader och stora balkonger är vanliga. Husen är friliggande eller i delvis sluten kvartersbebyggelse.
2000-2010
Ny bebyggelse uppförs på centralt belägen mark som tidigare använts till annat ändamål. Arkitekturen uppvisar en ny tolkning av modernismen. Husen har släta fasader, stora fönster och balkonger samt låglutande tak. Fönster och balkonger är gärna asymmetriskt placerade.
2010-talet
Det är vanligt med kompletteringsbebyggelse som är högre än omgivningen, ofta med en hög byggnad som accent. Arkitekturen varierar i material, uttryck eller färgsättning. Husen kan ha plana tak eller branta takfall med flera bostadsvåningar. Många hus har balkonger längs hela fasaden.
