Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Anders slaskar, julen braskar

Gamla ordspråk om väder och årstider speglar inte bara naturens växlingar, utan också människors föreställningar om samband, ordning och framtid.

I berättelser om gårdstomten och i byggnadstraditioner som kroppåsöl och taklagsfester framträder ett samhälle där arbete, tro och gemenskap var tätt sammanflätade, och där respekt för både människor och osynliga väsen ansågs avgörande för ett lyckat liv och byggande.

Vinter enligt kalendern och folktron

Enligt kalendern råder det vinter. Medeltemperaturen förväntas understiga nollstrecket och tjälen borde ha trängt ned i marken. Trots detta dominerar ännu blöta marker, och snön har hittills endast visat sig tillfälligt. Andersdagen den 30 november är ofta fuktig och grå, men enligt folktron kan just detta båda gott. En slaskig Andersdag ansågs förebåda en kall och snörik jul. Ordspråk som ”Anders slaskar, julen braskar” och det omvända ”Anders braskar, julen slaskar” speglar äldre tiders föreställningar om väder och årstidernas växlingar. De uttrycker inte bara iakttagelser, utan också en tro på samband i naturen och människans möjlighet att påverka eller förutse framtiden. I december månads byggnadsvårdande traditioner möter vi även berättelser om gårdstomten och andra seder knutna till husbygge och gårdsliv.

Gårdstomten som beskyddare

Många av dessa traditioner har djupa historiska rötter. Vissa kan spåras till förkristen tid, andra till det förindustriella bondesamhället. Gårdstomten, som inte ska förväxlas med jultomten, har medeltida anor och ansågs bo på gården. Han sågs som beskyddare av djur, byggnader och mark. För gårdens folk var det viktigt att hålla sig väl med tomten genom god omsorg om både djur och egendom. Misskötsel kunde leda till olyckor, vilket tolkades som ett tecken på tomtens vrede. Som tack ställdes ofta en skål gröt ut vid jul. Tron på tomten fungerade också som en moralisk påminnelse och bidrog till att upprätthålla ordning och disciplin i vardagen.

Hänsyn till naturens väsen

Föreställningen om naturens småfolk var också stark. Tomtar, vättar och andra övernaturliga väsen ansågs bebo landskapet, och hänsyn till dem var viktig både vid val av byggplats och under själva byggprocessen. Att uppföra byggnader ovanpå deras boningar kunde enligt folktron få allvarliga konsekvenser. För att blidka dessa väsen placerades därför olika föremål, exempelvis mynt, hästskor eller andra metallobjekt, i byggnadens konstruktion, såsom i syllen, under tröskeln eller inmurade i skorstenen. Genom respekt och varsamhet ansågs bygget kunna fortlöpa utan missöden, och varje avslutat moment gav anledning till firande.

Byggtraditioner och gemenskap

Sådana firanden har också en lång tradition. Kroppåsöl, taklagsfester och fönstergillen fungerade både som sociala högtider och som en form av reglering mellan byggherre och arbetare. När kroppåsen eller takstolarna var på plats ansågs timmermännens arbete avslutat, vilket markerades med ett kalas där byggherren stod för mat och dryck. Kroppåsölet, ibland kallat takåskanna, skulle enligt traditionen intas sittande gränsle över takåsen, även om det sällan berättas hur deltagarna tog sig ned igen.

Taklagsfestens betydelse

Taklagsfesten hölls när taktäckningen var färdig. Om byggherren underlät att bjuda till fest kunde det leda till olika upptåg från arbetarnas sida. En kvast eller en svedd enbuske kunde sättas på taknocken, eller en docka hängas upp som en offentlig markering av snålhet. När festen däremot genomfördes placerades ofta en taklagskrans på nocken som ett synligt tecken på att arbetet fullbordats och att god sed hade följts.

Cementgjuteri i Turinge. Källa: Kollektivt kulturarv, Turinge-Taxinge hembygdsförening.

Fönstergillen och inflyttningstraditioner

När taket var klart återstod det invändiga arbetet, däribland att sätta in fönster. Fönstergillen är kända från bland annat Gotland, men saknas i Stockholms län. Traditionen kan liknas vid dagens inflyttningsfester, där släktingar och vänner kom med gåvor, i detta fall målade fönster, som symboler för lycka och minne.

Seder skapade ordning och rättvisa

Dessa seder och bruk speglar en strävan efter ordning, trygghet och ömsesidig respekt. De fungerade både som ett sätt att förebygga olycka och som en form av erkännande för utfört arbete. I en tid då hus byggdes gemensamt av grannar och släktingar blev dessa traditioner en viktig del av det sociala samspelet. Precis som gårdstomten skulle hållas nöjd, förväntades även byggnadsarbetarna få sin del, ofta i form av mat, som gröt. Denna bytesprincip vilade på rättvisa och gemenskap och omfattade hela byn.