Nu är det jul igen
December månads praktika för byggnadsvårdaren 2023 innehåller naturligtvis julklappstips och vad kan vara bättre än att kombinera dessa med ytterligare en källa till kunskap om våra historiska hus. Här kan du läsa om årets bokutgivning inom bebyggelse- och kulturhistoria.
En riktig julklapp är nyutgåvan av den svenska snickarglädjens fader Charles Emil Löfvenskiölds bok Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre jordbruk som publicerades 1868. Löfvenskölds ambition var att höja kvaliteten på både bostads- och fähus och reformera byggandet på landsbygden till förmån för vackra och praktiska byggnader. Löfvenskiöld är på många sätt tidstypisk, född 1810, utbildade sig till jurist men tog tidigt över faderns lantbruk och utvecklade detta. Han är dels vad man skulle kunna säga ”self made” med entreprenörsanda och saknade utbildning i byggnadskonst men uppenbarligen både driftig och allsidig som så många av 1800-talets framgångsrika personer, med förmåga både att reflektera över djurens väl och ve på den egna gården och att omsatta sin erfarenhet av lantbruk till teoretisk och kunskap om byggnadskonst för lantgårdar. Han erbjöd kostnadsfria ritningar och kostnadsberäkningar åt folk som liksom han ville förbättra standarden för djuren och ge dem ljusa och hygieniska byggnader.
Ritningarna gavs ut i Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik och sedermera en bok. Här hittas ritningar över bostadshus av olika slag, stall, magasin, ladugårdar och logar, dass med flera byggnader. Boken innehåller också en byggnadslära i vilken Löfvenskiöld förklarar grundläggning, materialval, timmermansarbeten och inte minst hur och varför man bör dekorera sina hus. Här hittar du med andra ord både ritningar och beskrivningar av passande snickarglädje för olika typer av hus. Nyutgåvan är en guldgruva, ritningsmaterialet rikligt och fullt möjlig att använda som inspirationskälla för egna experiment. För den som inte vill köpa boken går den faktiskt att ladda ned via Kungliga biblioteket här. Vill man läsa mer om 1800-talets lantmannaarkitektur kan man dessutom läsa ännu mer av Löfvenskiöld i hans Landtbyggnadskonstens utveckling i Sverige under de senaste årtiondena från 1869. Även denna finns som digital resurs på Kungliga biblioteket. Är man bara intresserad av snickarglädje kan man läsa lite om verandor och snickarglädje i länsmuseets utställning om sommarvillor. Den hittar ni här.
Ytterligare en spännande julklppsbok som delvis behandlar 1800-talet är avhandlingen Staten som trädgårdsmästare skriven av Anna Lindgren som nyligen disputerade på ämnet vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet. Boken behandlar Statens järnvägars parker och trädgårdsanläggningar under framför allt två epoker, tiden 1855-1875 då SJ byggde upp en planteringsverksamhet och tiden 1955-1975 då denna avvecklades.
Likt andra avhandlingar inleds den med en omfattande redogörelse för själva avhandlingens ramverk med syfte, avgränsningar, teoretisk inramning och forskningsläge men väl inne i avhandlingskapitlen är texten pedagogpedagogiskt berättande och innehåller spännande illustrationer. Fokus ligger både på hur parkanläggandet organiserades och på parkernas växtmaterial och gestaltning. Ett genomgående tema är hur parkanläggningarna präglades av modernitet och planteringarnas nytta. Boken är i sig mycket intressant och ett fint komplement till tidigare litteratur om järnvägsstationernas arkitektur, inte minst Gunilla Linde Bjurs bok Stationshus: järnvägsarkitektur i Sverige från 2010. Lindgrens avhandling går att köpa men finns lättillgängligt som så många andra avhandlingar, digitalt via Göteborgs universitets webbplats som du hittar här.
Ett sista julklappstips kommer från Stockholms stadsmuseum och Stockholmia förlag. Historikern Kekke Stadin har skrivit Promenerandets historia om hur promenaden som från början var ett överklassnöje kom att blir ett folknöje och något som kom att bli förknippat med staden och stadslivet. Att promenera var något annat än och något utöver att enbart förflytta sig. Boken berättar om hur stadens parker, torg och gator togs i besittning och gjordes till scener och skådeplatser för umgänge med rituella förtecken. Boken är lättläst och tillgänglig trots ett något begränsat bildmaterial. I de olika kapitlen berättar Stadin hur kungens och hovets ceremoniella promenerande i vagn, till häst och undantag till fots förstärkte kungamakten under 1600- och 1700-talen och bildade ideal för medelklassen. Under 1800-talet utvecklades promenerandet till rena folknöjet.
Förebilderna hämtades naturligtvis från Frankrike och bidrog till en heltkultur med egna etikettsregler, speciella klädesplagg, särskild musik och specifika drycker. Olika regler gällde för kvinnor och män, överklass och medelklass. Stadin beskriver också de miljöer där promenaderna ägde rum och det är desamma som idag: Kungsträdgården, Hagaparken, Djurgården, Mosebacke, Riddarhustorget, Norrbro och Strömparterren och Lindhagenplanens parker och gator. Boken är detaljrik men inte övertung och berättar om en fascinerande svunnen kultur som lagt grunden till inte bara dagens söndagspromenader utan också till flertalet stadsmiljöer. Torg och trottoarer förseddes med bänkar och belysning, gator blev trädplanterade alléer och boulevarder medan parkerna öppnades för allmänheten. Boken finns enbart i fysisk form men är en fin julklapp.
Länktips:
Om och av Löfvenskiöld
Landtbyggnadskonstens utveckling i Sverige under de sednaste årtiondena. (kb.se)
Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre jordbruk (kb.se)
Om verandor i utställningen om sommarvillor
På verandan – Stockholms läns museum