Hönshuset var i äldre tid vanligen förlagt till fägården men det var inte ovanligt att hönsen under vintern fick bo i ladugården eller till och med i stugan för att skyddas mot kyla och rovdjur.
Efter omstruktureringen av gårdarna på 1800-talet, som en följd av skiftena, förlades hönshuset vanligen i eller intill boningshusens köksträdgårdar.
Mot slutet av 1800-talet, med arkitekt Löfvenskiölds typritningar som förebild, utformades hönshusen som små trädgårdshus. Ljusets betydelse för värpningen avspeglades i byggnaderna och hönshusen fick fönster åt alla håll.
Dagens storskaliga anläggningar är uppförda med bursystem för äggproduktionen. Byggnaderna saknar vanligen sidofönster men kan ha lanternin och i övrigt elektriskt ljus.