Byggnadsguide - Kvarnar

Till det gamla kulturlandskapet hörde också vatten- och väderkvarnar som uppfördes på lämpliga platser.

Kvarnar uppfördes på gemensamt eller enskilt initiativ och de förekom förr i anslutning till de flesta byar och större egendomar. Om de ägdes kooperativt var de placerade på samfälld mark. I gynnsamma områden kunde det också finnas flera kvarnar vid olika gårdar.

Handelsdrivna kvarnar blev vanliga mot slutet av 1800-talet och därefter. Under samma period omvandlades också många större kvarnar till andelskvarnar, där bönderna tecknade sig för nyttjanderätt.

En kvarns kapacitet beräknades på antalet kvarnstenar. En liten kvarn hade ett par kvarnstenar medan större kvarnar kunde ha upp till tio par kvarnstenar.

Vattenkvarnarna var av flera olika typer, beroende på vattenhjulets typ och princip. Skvaltkvarnar hade liggande skovel och en lodrät axel som drev den översta kvarnstenen. De kunde uppföras som mindre och enkla konstruktioner och krävde litet vattenflöde.

Hjulkvarnarna kan delas i två typer; ovanfallskvarn och underfallskvarn. Den effektivaste var ovanfallskvarnen som krävde stor fallhöjd men gav mest kraft. Hjulkvarnarna krävde mycket vattenflöde för att drivas, men när förutsättningarna fanns erbjöd de stor kapacitet.

Kvarnbyggnaderna uppfördes som kraftiga konstruktioner och stommar, dels på grund av anslutningen till vatten men också på grund av mekaniska belastningar och krafter. Om inte hela kvarnhuset var uppfört i sten var vanligen bottenvåningen det. Överbyggnaden var då inte sällan av timmer, men ramverkskonstruktioner förekom också.

En väderkvarn som står på en kulle.
Holländaren Överby väderkvarn, Sollentuna. Fotograf: Hedvig Bellberg.

Den vanligaste typen av väderkvarn har ett hus som kan roteras kring en axel för att ställas i förhållande till vindriktningen. Rörelsen överförs sedan till en rund kvarnsten som ligger ovanpå en stillastående. Dessa så kallade stubbkvarnar, eller stolpkvarnar, stående på en fot och byggda helt av trä, är mycket vanliga på Öland. Den andra och större typen, som kallas för den holländska kvarnen eller hättkvarn, har vanligen en bottenvåning av sten, ett kvarnhus med stomme av timmer och en vridbar huv av trä som bär vingarna.

En kvarn som står på en gräskulle.
Boo stolpkvarn, Lidingö. Fotograf: Hedvig Bellberg.