Byggnadsguide - Byggnader för djurhållning

Bland de ekonomibyggnader som är i sämst skick återfinns de äldre byggnaderna för djurhållning. Det kan vara till exempel ladugårdar, stall, svinhus, fårhus och hönshus.

När jordbruket och djurhållningen efterhand effektiviserades krävdes större byggnader. De äldre byggnaderna ersattes ofta av nya. Ibland fick de gamla byggnaderna stå kvar utan användning. Djurhus for ofta illa av djurens värme och urin.

När driften ändrades blev det ofta dyrt att hitta alternativa användningar till byggnaderna som då vanligen förfallit och rivits. Alternativa användningar medförde ofta stora om- och tillbyggnader. Även de mindre byggnaderna som höns- och svinhus saknade ofta användning och revs. Ibland har de små byggnaderna återanvänts som gästhus eller förråd.

Det vi idag kallar ladugårdar kallades i äldre tider för fähus. Den anslutande fägården var den inhägnade delen där man samlade djuren före och efter vallning. Antalet djur per gård var anpassat till självhushållning. Så länge självhushållet var dominerande höll man sig utöver kor och hästar med ett stort antal djur som höns, svin, får och getter. För ändamålet uppfördes särskilda fristående byggnader eller så inreddes särskilda utrymmen i befintliga fähus. Vanligen fanns några kor, en eller två oxar eller en häst som dragdjur, ett par grisar, några får, en get och höns eller gäss. På välbärgade gårdar kunde man ha fler hästar.

En stor lada i ett frostigt landskap.
Kreatursstall, Wiggeby gård, Rosersberg. Fotograf: Mattias Ek.

Gårdstyp

Den vanligaste gårdstypen i äldre tid var en kringbyggd gård, oftast bestående av fristående byggnader avsedda för olika ändamål. Byggnaderna för djurhållning ingick tillsammans med mangården normalt i gårdsfyrkanten där ladugården och stallet vanligen var två separata byggnader. På en del gårdar var bebyggelsen uppdelad i en mangård och en kringbyggd fägård, ibland avskilda från varandra av stallbyggnaden.

Byggnaderna för djurhållning anpassades också efter djurbeståndet, hushållens karaktär, lokala näringsgeografiska möjligheter och förutsättningar; till exempel säsongsbetonad eller kontinuerlig verksamhet. Byggnadernas utformning och konstruktion har varierat i olika delar av landet, beroende på lokal tradition och tillgång på byggnadsmaterial. Därmed har byggnadernas utförande varierat till typ, karaktär, storlek och stil.

Under 1900-talet har förändringen i djurhållning och en kraftig ökning av antalet djur medfört krav på större byggnader för djurhållning.

Ett timmehus.
Kista Hembygdsgård, Väddö. Fotograf: Ingvar Lundkvist.