Om väggar kunde tala. Det kan de. Åtminstone nästan. Genom att studera ditt hus och undersöka spåren av och i din fastighet är det möjligt att höra väggarna tala. Att känna till husets historia är inte bara roligt utan kan också ge vägledning till hur du kan bevara och utveckla det när du behöver renovera och rusta. I huvudsak finns det två vägar att ta. Det ena är att handgripligen undersöka huset och de förändringar som skett under årens lopp. Det andra är att gå till arkiven och leta handlingar. Februari månads praktika handlar om den första metoden, det vill säga vad som skulle kunna kallas för byggnadsarkeologi även om begreppet i första hand avser undersökningar riktigt gamla byggnader och är lite av ett specialområde. Den andra metoden återkommer vi till vid ett annat tillfälle. Det bästa är naturligtvis en kombination av dem båda.
Historien avsätter spår på många olika sätt vilka kan berätta om när och hur huset byggdes, hur det såg ut från början, hur det förändrats och hur man använt byggnaden. Genom att undersöka utformning, material, detaljer, färger, slitage och så vidare kan vi skaffa oss kunskap om byggnadens årsringar.
Bland det första vi tittar på är naturligtvis byggnadens utformning: volym, antal våningar, dörr- och fönstersättning, takform och antal skorstenar samt dessas placering. Härigenom kan vi placera byggnaden någorlunda i tid och social kontext. Utformningen följer ofta mönster varför vi kan prata om byggnadstyper som enkel- och parstugor, herrgårdar, egnahem och så vidare. Byggnadstypernas respektive form beror främst av byggnadens planlösning vilken i sin tur kan relateras till ålder, lokalisering, antal rum och ekonomiska och sociala omständigheter.
Det är i interiören som vi kan hitta de mest intressanta spåren. Detaljer som profiler på lister, foder och paneler, dörrbladens konstruktion och färgsättning, fönstersnickerier, beslag, spik och golvbräder går ofta att datera med relativ exakthet enligt regeln, ju äldre desto svårare att precisera närmare.
Ombyggnader och förändringar av ytskikt lämnar avlagringar som ofta är fullt avläsbara och som vittnar om när husets invånare haft möjlighet och tillfälle att modernisera. Tapetlager är utmärkta att använda för att datera förändringar och berättar om modeväxlingar och god ekonomi. Detsamma gäller i viss utsträckning färglager. Både tapetlager och färglager går att undersöka genom att tapetlagren skiljs åt och färglager skrapas fram. Läs mer om tapeter respektive färgtrappor på vår sida om byggnadsvård. Varje tid har sina mönster och kulörer varför det ibland är möjligt att identifiera årsringen ned till närmsta decennium. För exaktare datering än så behövs ofta skriftliga källor från arkiven, pappersanteckningar instuckna i konstruktionen, tidningspapper under golven eller ett datum skrivet direkt på väggen, bakom en list eller skiva.
Kökssnickerier, spontad panel, rördragningar och elinstallationer kan också hjälpa till med dateringen liksom de så kallade moderna materialen: masonit och tretex, som är olika former av träfiberskivor. Både masonit och tretex-skivor börjar tillverkas i Sverige 1929 varför vi med säkerhet kan datera denna typ av årsringar till post 1930. Köket är en riktig tidsspegel och är relativt enkla att datera, särskilt om man dessutom har till hands Cecilia Björks, Gustav Bergströms och Laila Reppens fina bok Tidstypiska bad och kök 1880-2000 (Stockholm, 2020). Också kakelugnar och köksspisar låter sig dateras genom produktkataloger och litteratur. Läs till exempel Margareta Cramérs Den verkliga kakelugnen, fabrikstillverkade kakelugnar i Stockholm 1846–1926 (1991).
Det är en sak att identifiera olika årsringar och lägga dem i rätt kronologisk ordning, att datera dem är en annan. Det kan behövas lite extra studier. Läs gärna på i böcker som ovan nämnda men tänk på att historien varken är entydig eller en rak och pedagogiskt organiserad utvecklingslinje. Du kan också läsa med om interiörer och tidstypiska detaljer på vår Byggwebb. Tänk också på att dörrar och fönster kan ha satts igen, inredningsdetaljer som exempelvis beslag och dörrblad ibland flyttats runt i huset, hämtats från andra byggnader på fastigheten eller till om med från andra fastigheter varför man behöver fundera lite kring om karaktären överensstämmer med resten av detaljerna man hittat. Det allra tråkigaste inträffar när hela originalinredningar slängts ut och ersatts med yngre, för tiden säkert moderna, motsvarigheter. Detta är definitivt av något en årsring men försvårar upptäcktsfärden genom historien.
”Det förflutna är ett främmande land, de gör saker annorlunda där” skrev författaren Leslie Poles Hartley så träffande i romanen Go-between 1953. Detsamma gäller byggnaden och dess årsringar. Planlösningen blir en karta och årsringarna som destinationer dit man kan resa och begrunda tillvaron förr. Jag vill i alla fall gärna fortsätta resa och dela de historiska rummen med dem före mig. Gör du det också!
Så här kan du ta fram äldre tapeter:
- Skär ut en bit av tapeterna, från det yttersta till det innersta lagret. Välj gärna en plats som är skymd. Tänk på att de olika tapeterna kan ha olika stora mönster så biten får inte vara för liten.
- Fukta tapetbunten med vanligt vatten och låta den ligga mellan tidningspapper, i en plastpåse, över natten så tapetlimmet löses upp.
- Lossa försiktigt lagren från varandra medan de är lite fuktiga.
- Pressa tapetproverna under tryck så de blir släta.
- Håll koll på ordningsföljden och leta efter liknande mönster som redan är daterade. Läs gärna Tapetboken. Papperstapeten i Sverige av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark från 2004.
- Spara dina tapetprov. Dessa är en fin dokumentation över husets historia, särskilt om de går att relatera till andra händelser som nya ägare, bröllop och andra ombyggnader.
Läs mer om tapeter, färgtrappor och tidstypiska detaljer
Väggar och tapeter
Mer om olika sorters tapeter. Vad berättar historien om färger och mönster?
Mer om tapeter
Lär känna ditt hus
Läs mer om konsten att lära känna sitt hus historia lite närmare genom en färgtrappa.
Läs mer här