Till innehållet

Villans kök och bad 1920-1950-tal

Kök 

På Stockholmsutställningen 1930 visades en ny typ av kök upp. Funktionalismens kök var ofta små, vanligen långsmala. Forskning kring kökets funktion och utformning tog under 1930-talet fart och de så kallade laboratorieköken utvecklades. Alla nya kök som byggdes utformades för att underlätta arbetet. Arbets- och diskbänken höjdes och spontade brädor på väggarna, (där vägglössen trivdes) plockades bort eller spikades för med slät masonit eller plywood. Skåpen var släta och kläddes med masonit. Det var fortfarande vanligt med öppna hyllor över arbetsbänken, ofta kompletterade med något enstaka skåp. Golven hade marmorerade linoleummattor eller plattor i rutmönster. Väggarna var putsade eller klädda med masonit. Taken var släta och vitmålade.  

I början av 1930-talet kom de rostfria diskbänkarna. Ovanför diskbänken kunde väggen skyddas med en bit rostfri plåt, en marmorskiva eller en bit linoleummatta. Den elektriska spisen hade kommit redan på 1920-talet men blev nu mer vanlig. Kylskåpet var en nyhet men det dröjde långt in på 1950-talet innan det blev vanligt. På landsbygden levde fortfarande den äldre typen av kök kvar. Till följd av den sociala utjämningen försvann många av de skillnader som tidigare funnits mellan den borgerliga bostadens kök och arbetarbostadens. Villorna skilde sig fortfarande åt i storlek, men pigkammare och serveringsgång blev allt mer sällsynta. 

Arbetsmomenten i ett kök utforskades grundligt inom bostadsforskningen på fyrtiotalet och resultaten omsattes genast i praktiken. Köken från 1940- och 50-talen var därför i allmänhet välplanerade och välutrustade. Bänklängder och betjäningsmått uppfyller vår tids krav! En standard för köksinredningsenheter fastställdes 1950.  

Väggskåpen gick upp till tak vilket innebar en stor förvaringsvolym. Många kök hade väggskåp med sned front, där hyllorna blev grundare längre ner. Skjutluckor var vanligt förekommande och över dessa fanns ytterligare en rad av raka väggskåp. Ett specerifack med glaslådor avsedda för kryddor placerades under ett av väggskåpen eller fritt på väggen. Ett friskluftsventilerat skafferi och ett litet kylskåp, samt ett välinrett städskåp hörde också till den allmänna köksinredningen. Utdragbara skärbräden och bakbord är andra bra exempel på praktiska detaljer. 

Skåpstommar och lådor gjordes i trä, medan de överfalsade luckorna bestod av slätmålade fasta träfiberskivor på träramar. 

Över spis och diskbänk fanns kakelplattor i två rader, medan väggen mellan kaklet och överskåpen målades med blank färg som var lätt att hålla ren. Den rostfria diskbänken från denna tidsperiod är av hög kvalitet. 

Från 1950-talet och framåt kunde köket och tvättstugan frigöras från skorstensstockens rökrör, genom övergången från vedeldad spis och tvättgryta till elektrisk spis och elektriskt uppvärmda tvättmaskiner.  

Elektricitet började användas i köket, men under senare hälften av 1950-talet blev det allt vanligare att även tvättstugan fick elektrifiering och därmed flyttades från sin plats i källaren till bostadsplanet. 

Tvättstuga med separat grovingång  Foto: Elisabeth Boogh

Bad 

WC och badrum blev under denna period standard även i enklare hem. Merparten av de enfamiljshus som uppfördes utrustades med små badrum i bostadsplanet eller i källaren. I gengäld lades de nästan alltid vid ytterväggen och försågs med fönster. Badkaren var för det mesta inmurade med fronter i kakel. Under senare delen av 1950-talet introducerades nya väggmaterial avsedda för hygienutrymmen, som ersättning för det traditionella kaklet. I exklusiva hem användes gärna glasmosaik, men vanligare var plastlaminatskivor, som också användes i kök, eller vävburna vattentåliga tapeter. Golvytan utrustades med så kallad membranisolering av 2-3 lager asfaltpapp och därefter flera lager varm asfalt, därpå lades sintrade golvplattor. Plattorna hade formaten 15 x 15 centimeter och fanns i vita, gula, röda, grå och svarta färger. 

Badrum från rekordåren, troligen 1950-tal.  Foto: Okänd

close-icon