Samtyckesinställningar

Vi använder kakor (”cookies”) för att hjälpa dig att navigera effektivt och för utföra vissa funktioner, till exempel skapa en vandring. Du hittar detaljerad information om alla kakor under respektive samtyckeskategori.

De kakor som är kategoriserade som "Nödvändiga" lagras i din webbläsare eftersom de är behövs för att möjliggöra de grundläggande funktionerna på webbplatsen.... 

Alltid aktiverad

Nödvändiga kakor krävs för att aktivera de grundläggande funktionerna på denna webbplats, som att tillhandahålla säker inloggning eller att justera dina samtyckesinställningar. Dessa kakor lagrar ingen personligt identifierbar data.

Funktionskakor hjälper till att utföra vissa funktioner som att dela innehållet på webbplatsen på sociala medieplattformar, samla in feedback och andra tredjepartsfunktioner.

Analyskakor används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen. Dessa kakor hjälper till att ge information om mätvärden som antalet besökare, avvisningsfrekvens, trafikkälla, etc.

Prestandakakor används för att förstå och analysera webbplatsens nyckelprestandaindex, vilket hjälper till att leverera en bättre användarupplevelse för besökarna.

Inga kakor att visa

Annonskakor används för att ge besökarna skräddarsydda annonser baserat på de sidor du besökt tidigare och för att analysera annonskampanjernas effektivitet.

Stockholms läns museum kommer inte använda sig av annonser.

Inga kakor att visa

Byggnadsguide - Smedjor och sågar

I självhushållen på gårdarna och i de små bysammanhangen ingick tillverkning och reparationer av järnredskap, att smida beslag till gårdens byggnader och att smida hästskor.

Innan skiftesreformen på 1800-talet fanns det ofta gemensamma bysmedjor, men med utflyttningen av gårdarna följde tillkomsten av egna gårdssmedjor.

Det centrala i en smedja är härden, det vill säga ässjan, blåsbälgen och städet och de verktyg som används i smidesprocessen. 

Ett trähus som ligger vid en träbro.
Stora smedjan, Vira bruk. Fotograf: Alf Nordström.

I Stockholms län uppfördes många av de äldre smedjorna som små timrade byggnader, medan de yngre smedjorna har regelverkskonstruktioner klädda med panel. Byggnaderna hade små fönster då för mycket dagsljus försvårade arbetet med att följa de olika nyanser som framträder i järnet vid härdningen.

Smedjan placerades på behörigt avstånd från övrig bebyggelse på grund av brandrisken. Numera har smedjorna spelat ut sin roll och ersatts av maskinverkstäder i det moderna jordbruket.

En trähus som håller på att rasa ihop. Det är vinter.
Smedja i Sunnarby, regelverkskonstruktion, Kårsta. Fotograf: Isa Lindqvist.

Sågar

Länge höggs och sågades timmer till husbyggena med handverktyg. Med hjälp av vattenkraft introducerades så småningom de mekaniska sågarna. Dessa var beroende av anslutningen till en damm eller ett vattenflöde. Inom länet har därför vattendrivna sågar haft en ganska begränsad spridning. 

Ett gammal trähus som står bredvid en kvarn.
Såghuset vid Utö kvarn. Fotograf: Alf Nordström.

Vid industrialismens intåg vid 1800-talets mitt kom de ångdrivna sågarna som sedan elektrifierades.

De äldre sågarna var så kallade ramsågar med enkelt blad. Därefter följde flerbladiga ramar och så småningom också tunnare och effektivare blad. Cirkelsågen introducerades ganska sent, liksom hyveln, och de drevs ibland med vattenkraft, men vanligen med ångkraft och sedan med el.

Sågarna var installerade i enkla byggnader uppförda i ramverkskonstruktion, ofta öppna på flera sidor. Beroende på terrängen kunde de ibland uppföras i två våningar.

En gammal såg.
Sundby såg, Ornö. Fotograf: Elisabeth Boogh.