Förr fanns det jordkällare vid så gott som alla gårdar och torp. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frost och på sommaren mot värme. På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som “kylskåp” och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar. Många jordkällare har övergivits och tillslut därför rasat in, helt eller delvis. Dock finns en vilja hos vissa idag att åter ta jordkällare i bruk, för förvaring av rotsaker, sylt och inläggningar.
Jordkällarna var till större delen nedgrävda i marken och stommen var därför vanligen av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet 1900 började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Ingångsgaveln har vanligen en eller två trädörrar i följd och den bakre gaveln har ett hål för ventilation.
En källare med överbyggnad kallas ibland källarvind. Dessa kan ha innehållit halm för isolering eller utnyttjats för förvaring eller kanske som snickarbod.