Strutsfarmen blev ingen ekonomisk succé men de exotiska djuren väckte mycket uppmärksamhet och blev en stor attraktion.
Strutsar i nordligt klimat
Strutsen är världens största fågel. De kan inte flyga men springa 60 km/h och sparka ihjäl ett lejon – eller en människa. Strutsarna i Råsunda bodde i världens nordligaste strutsfarm. Tyvärr mådde de inte så bra av det kalla klimatet. Därför blev det inga strutsungar och alltså dålig framgång för Aktiebolaget Strutskompaniet.
En fjäder i hatten
Idag finns flera strutsfarmar runt om i Sverige som säljer strutskött. Men strutsarna i Råsunda skulle inte bli mat, i stället var det fjädrarna som behövdes. Det var nämligen högsta mode med stora hattar smyckade med stora vackra fjädrar.
Strutsnamn
Strutsarna hette Anna, Anders och Amanda. Strutskomaniet hoppades nog på många nya kullar duniga strutsungar som skulle få namn på B och senare hela alfabetet.
Strutskompaniets vykort visar damer med tidens stora hattar och plymer.
Från strutsfjädrar till kalkonrullar
När modet förändrades och det inte behövdes lika många hattfjädrar så försvann också förutsättningarna för strutsfarmen. Men då hade Råsunda strutsfarm redan lagt ner. År 1919 köpte Svensk filmindustri marken och började bygga filmstaden – som skulle bli Sveriges Hollywood.
Fundera och samtala
Vad tycker du att berättelsen om strutsfarmen avslöjar om sin tid?
Beck tillverkas av kåda från gran och tall. Kådan kokas först till tjära som blir som en sorts målarfärg. Tjäran kan i sin tur kokas tills den bli beck. Beck är en svart, trögflytande massa. Kåda, tjära och beck brinner lätt. Därför var det vanligt att becktillverkningen låg utanför, eller i utkanten av städer.
Vad användes beck och tjära till?
Tjära skyddar virke och trä från att ruttna om det blir blött. Det var vanligt att smeta tjära på bryggor för att de skulle hålla längre. Tjäran har en speciell, lite rökig lukt. Beck fungerar på samma sätt som tjära, men användes framför allt för att täta båtar av trä. Om du hade ett hål eller en spricka i din träbåt så kunde du stoppa in lite beck så att båten inte tog in vatten.
Beck och båtar tillverkades i Finnboda
I Finnboda fanns ett beckbruk som kokade tjära till beck mellan 1642 och 1873. Sedan tog ett skeppsvarv över, som började bygga båtar i järnplåt istället. När fartygens skrov var gjorda i metall istället för trä behövde man inte tillverka lika mycket beck längre.
Fundera och samtala
Produkten beck är inte så vanlig längre, men vi använder ordet ändå – i sammansättningar för att förstärka någonting. Vad?
Vilka verksamheter lägger vi utanför eller i utkanten av städer idag, för att de är farliga att ha i tättbebyggda områden?
Den 13 augusti 1719 hade de snabba och smidiga ryska galärskeppen nått Stäket utanför Boo i dagens Nacka kommun. Den svenska militären hade spärrat av den större farleden förbi Vaxholm så nu var det trånga sundet mellan Boo och Skogsö bästa vägen mot Stockholm för båtar. Ryska soldater steg i land och det blev skottlossning när svenskarna försvarade sig.
Slaget vid Stäket pågick under kvällen den 13 augusti 1719. När det var över lämnade de ryska trupperna Stockholmstrakten. I Sverige har historieskrivningen berättat om slaget vid Stäket som en stor seger. Det svenska försvaret hindrade ryssarna från att anfalla Stockholm och drev dem tillbaka ut på Östersjön.
Stockholm räddades! Eller?
Men var det verkligen så att Stockholm räddades från ett ryskt anfall 1719? En del menar att ryssarna aldrig hade planer på att attackera Stockholm. De ville bara skrämma den svenska regeringen genom att visa att de kunde anfalla och gå iland så nära huvudstaden. De ryska härjningarna längs kusten var ett sätt att visa att Sverige inte var säkert, och att Ryssland kunde anfalla var som helst, när de ville. Härjningarna fortsatte ända fram till det blev fred 1721 och var ett sätt att sätta press inför fredsförhandlingarna.
I mer än 200 år beskrevs detta som Sveriges sista stora seger över Ryssland och att den svenska armén hade hindrat ett ryskt anfall mot huvudstaden Stockholm. Den versionen av historien bygger bland annat på Rutger Fuchs och Baltzar von Dalheims berättelser. I slutet av 1900-talet visade militärhistorikern Arne Stade att båda hade överdrivit sina versioner och framhävt sina egna prestationer. Dalheims berättelse verkar dessutom vara skriven långt i efterhand av en släkting till honom.
Fundera och samtala
Vilken version av historien berättar minnesstenen om Slaget vid Stäket?
Hur kan minnesstenen över Slaget vid Stäket hänga samman med unionskrisen 1905?
Minnesstenen handlar om en historia från 1719. Men vad berättar minnesstenen om Sverige 1905?
Skulle du välja att göra ett minnesmonument över Slaget vid Stäket idag, om du fick bestämma? Vad skulle det i så fall stå på det?
Publicerad: 6 maj 2026 | Skribent: Samuel Branting
Älta skola – från landsort till småstad
Det är inte mycket som är sig likt i Älta om man blickar tillbaka hundra år i tiden. Men redan för hundra år sedan fanns Älta skola och den är fortfarande i bruk. När skolan byggdes var den ett viktigt steg i utvecklingen av Älta som samhälle och för både barn och vuxna betydde den nya skolan en stor förändring i vardagen.
Före 1919 fanns ingen riktig skolbyggnad i Älta. Samhället kretsade kring herrgården Älta gård, ett tegelbruk och en torvtäkt varifrån man hämtade torv till gårdens stall. De yngsta barnen gick i Englunds skola, en så kallad småskola som höll till i en villa, medan de äldre barnen fick gå väldigt långa sträckor för att komma till skolan. Vägen kunde gå genom öde skogsvägar och vara mörk, särskilt under vinterhalvåret, vilket gjorde skolvägen besvärlig. Behovet av en egen skola i Älta växte därför snabbt i takt med att allt fler bosatte sig i området.
Bollek på Älta skola år 1924.
Skolan byggdes under kristid
År 1919 stod den första delen av Älta skola klar. Tomten låg nära Älta gård och köptes för 5 812 kronor. Man beslutade att bygga skolan i sten, trots att det var dyrt. På grund av första världskriget befann sig Sverige i kristider. Byggmaterial var extra kostsamt. För att spara pengar minskade man antalet planerade klassrum.
Den nya skolan var ändå efterlängtad. Nu fick Ältabarnen en egen skolbyggnad, och de behövde inte längre ta sig till skolor längre bort.
Skolan med den nya delen snart färdig år 1928.
Fler elever och större skola
Älta växte snabbt under 1920-talet, efter första världskriget, bland annat genom elektricitet, bättre vägar och kommunikationer. Redan år 1925 gick omkring 100 elever på Älta skola. Det ledde till att skolan behövde byggas ut.
År 1927 beslutade man om en större tillbyggnad. Skolan fick då fem klassrum i stället för två, samt naturkunnighetssal, gymnastiksal och skolkök.
Rast på Älta skolan 1930-talet.
Skolvardag för hundra år sedan
I Älta skolas tidiga år såg skoldagen annorlunda ut än i dag. I undervisningen kunde det till exempel ingå trädgårdsskötsel på skolgården. På schemat stod bland annat kristendomskunskap och välskrivning. I skolan fanns också ett bad där det var obligatoriskt för eleverna att regelbundet skrubba varandra rena. Möjligheten att kunna bada hemma var inte en självklarhet för alla barn.
När skolan senare fick en matsal i källaren serverades enkel skolmat, ofta havregrynsgröt och smörgås. Maten var inte gratis utan kostade 25 öre, även om vissa barn slapp betala.
Odling på skolgården, Älta skola 1930-talet.
Skolan förändras – men finns kvar
Från 1960-talet till idag så har Älta vuxit snabbt. Fler skolor har tillkommit i området och Älta skola har byggts om flera gånger, men den ursprungliga skolbyggnaden från 1919 står fortfarande kvar.
Älta skola är därmed ett tydligt exempel på hur skolor kan spegla både sin tid och samhällets utveckling – från en ganska isolerad landsort till ett modernt småstadssamhälle. Fast en hel del av skogen kring Älta står fortfarande kvar.
Fundera och samtala
Finns det något i texten som du inte visste tidigare eller som gjorde dig förvånad?
Vad kan texten berätta om hur globala händelser påverkar lokala?
Hur tror du att Älta skola har förändrats om hundra år?
På 1800-talet förändrade järnvägen Sverige. Rykande och tjutande tåg började rusa fram över ängar och genom skogar i en hastighet som ingen tidigare hade sett. Många centrala platser förlorade sin betydelse när nya centrum uppstod. Människor, bostäder, vägar och affärer möttes vi järnvägens stationer. Några av dem växte till nya städer och centralorter.
Tema: Industrialisering
Upplands-Bro
Ett tåg med ånglok kommer in till Bro-Station år 1910. Huset i bakgrunden ser ensamt ut. Orten bestod länge bara av ett fåtal hus.
Stationerna i Upplands-Bro
Kyrkan var centrum i Bro innan järnvägen invigdes år 1876. Men järnvägsstationen hamnade varken där eller vid Bro gård. Istället bestämde man att stationen skulle ligga i byn Härnevi. Den andra stationen, Kungsängen byggdes i ett helt tomt område. Det naturliga hade varit att ha stationen vid det lilla centrum som växt upp vid gården Tibble längs landsvägen mellan Enköping och Stockholm. Att det inte blev så berodde på marken. Det behövdes stabil mark för att bygga en station med dubbla spår, så att två tåg kunde mötas.
Orterna växte långsamt
Stationen i Kungsängen lockade snart till sig några verksamheter till landsbygden. År 1903 startade Ryds Gjuteri sin verksamhet vid stranden strax öster om stationen. På 1910-talet lät prästen bygga några villor som han hyrde ut. Marken tillhörde nämligen prästgården och krångliga regler gjorde det svårt att dela upp den för att sälja som villatomter. Norr om stationen, där Kungsängens torg ligger idag, byggdes de första husen på 1920-talet. År 1952 bodde det ändå bara 270 personer i Kungsängen.
Bro flyttade
Bro station i byn Härnevi växte också långsamt. Långt in på 1900-talet var orten liten. På 1920-talet byggdes några villor. Lokalt blev det ändå så att stationssamhället tog över kyrkans roll som centrum för bygden. Det dröjde till 1950-talet innan stationssamhället Bro började förändras till en tätort.
Kommunen växte
Under 1970-talet växte befolkningen i kommunen Upplands-Bro med omkring 50% och var sedan ganska stabil runt 20 000 personer fram till år 2000. Sedan dess har befolkningen växt med 50% igen och kommunen har under perioder varit en av Sveriges snabbast växande. Allra flest (ca 22 000) bor i de två stationssamhällena Kungsängen och Bro.
Stinsen i Bro gav tecken åt lokförarna och skötte spårväxlarna.
Vykort som visar Kungsängens station år 1915. Stationshuset byggdes efter samma ritningar som i Bro.
Fundera och samtala
Spelar järnvägen någon roll för din familj? Är den fortfarande viktig för kommunen?
Vad hade kunna vara annorlunda idag om andra beslut tagits om var spåren skulle dras och stationerna placeras för 150 år sedan?
Balingsta gård år 2002. Huset är byggt i slutet av 1700-talet.
Gårdens torp blev bostadsområde
Bostadsomårdet Balingsnäs har fått sitt namn från torpet Balingsnäs som ligger på en udde i sjön Trehörningen. Torpet tillhörde Balingsta gård som har funnits länge. På medeltiden var Balingsta en liten by med tre gårdar. Men på 1600-talet slogs Balingsta ihop med andra gårdar i närheten och blev hem åt en adlig familj. En sådan adelsgård kallades säteri.
Adelsfamiljen på säteriet Balingsta ägde mycket mark. På den marken fanns flera torp, där det bodde familjer som arbetade med Balingstas jordbruk. Torparna hade också lite mark att odla mat på till sig själva. Balingsnäs var ett sådant torp.
Senare blev torpet Balingsnäs en egen gård. Bonden på Balingsnäs ägde då själv sin mark.
Balingsta gård år 1936. Huset längst upp till höger var skola.
Minnet av torpen lever vidare
Många bostadsområden har fått namn från de torp och små gårdar som fanns när området var landsbygd. Här är några exempel i närheten.
Högmora
Kynäs
Visättra
Segeltorp
Hagsätra
Rågsved
Balingsta skola
Innan järnvägen byggdes år 1866 så var Balingsta ett lika viktigt centrum i Huddinge som Fullersta. Balingsta skola var störst i Huddinge socken. Den första skolan i Balingsta byggdes 1840. Den sista skolan lade ner 1940.
Kommunen köpte marken
I mitten av 1900-talet förändrades samhället mycket. Många av människor flyttade från landet till städerna som växte snabbt. Huddinge växte också och kommunen köpte mark för att bygga nya bostäder. Balingsnäs gård sålde all mark utom tomten runt huset. Kommunen köpte både Balingstas mark men också mark från Fullersta gård.
På den marken byggdes redan på 1940- och 50-talen villorna i östra Balingsnäs. På 1960-talet blev det vanligt att varje familj hade en bil. Då kunde fler bo på platser utan järnväg, men ändå ta sig till arbetet. Radhusen i östra Balingsnäs byggdes vid den tiden, tillsammans med fler villor och radhus i Sörskogen. Husen i Västra Balingsnäs kom till under 2000-talet.
Utforska Balingsnästrakten
Kartan här intill är från åren 1901-1906. Den visar vad som fanns i trakten innan den moderna bebyggelsen kom till. Klicka på kartan för att öppna den i en ny flik och välj olika platser att ta reda på mer om.
Fundera och samtala
Har du någon gång funderat på vad platsers namn kommer ifrån?
Vad vet du om ditt eget hus historia och platsen där det står?
Hur tror du att det var att bo i Balingsnäs för 100 år sedan, jämfört med idag?
Publicerad: 25 mars 2026 | Skribent: Mats T Nilsson
Städer, kommuner och socknar
I alla tider har människor samarbetat för att lösa gemensamma problem. I gårdar och byar här folk samordnat sådd och skörd, hjälpts åt att bygga hus och att försörja de som inte kan jobba. När samhället industrialiserades och många flyttade till städer uppstod nya uppgifter som skulle lösas. Hur skulle de nya samhällena ordnas, med gåtor, skolor, elledningar och sjukvård? Här förklarar vi några viktiga begrepp och hur sättet att styra lokala samhällen har förändrats.
Nära kyrkan fanns ofta fattighus och skola. Sådana kyrkbyar, som här i Ösmo var centrum och mötesplatser för många socknar.
Socknar
Ända sedan medeltiden var Sverige indelat i socknar. Ordet socken kommer av ”söka”. En socken var nämligen ett område där alla sökte sig till samma kyrka. Kyrkan och prästerna hade ett stort ansvar för att ta hand om människor. De organiserade hur fattiga, gamla och sjuka skulle tas om hand. Med tiden fick socknarna mer ansvar. De anställde lärare och barnmorskor och byggde skolor.
Sockenstämman
När något viktigt beslut behövde tas så samlade prästen till ett möte. Det kallades sockenstämman. På mötet diskuterades olika problem i socknen. Det kunde vara en väg som behövde lagas, att man behövde en ny lärare till skolan eller att fattighuset behövde ett nytt tak. Då fick alla som betalade skatt eller ägde mark i socknen diskutera hur problemet skulle lösas. Det här var en sorts demokrati. Många fick vara med i diskussionen och försöka komma fram till bra lösningar som alla var överens om. Men kvinnor, tjänstefolk, torpare och personer som inte ägde någon mark hade inte rösträtt.
Godsägare och andra välbärgade personer, tillsammans med prästen var ofta de som hördes mest på sockenstämman. Det var vanligt att de skänkte ett hus eller en tomt när en skola skulle skapas.
Härader
En härad bestod av flera socknar hade en gemensam domstol. Ett län eller landskap bestod av flera olika härader. Indelningen i härader fanns kvar till år 1971.
På bilden kan du se några härader norr om Stockholm. Det finns många kyrkor i varje härad – alltså många socknar.
Lagar som städerna skulle följa
(och vilket år de började gälla)
Brandstadgan (1874) – Om skydd mot eld.
Ordningsstadgan (1868) – Om polisverksamhet.
Byggnadsstadgan (1874) – Om hur man fick bygga.
Hälsovårdsstadgan (1874) – Om sjukvård.
Stadplanelagen (1907) – Om att ha en plan för vad som skulle byggas var.
Kommuner efter 1862
Under 1800-talet blev det fler och fler uppgifter att sköta i samhället. Från år 1862 så delades uppgifterna upp mellan den kyrkliga socknen och den borgliga kommunen. Det fanns tre sorters borgliga kommuner:
Städer
Köpingar
Landskommuner
Städerna var tvungna att följa vissa lagar som handlade om brandkåren, polisen, sjukvård och regler för hur man fick bygga. I en köping gällde alltid brand- och byggnadsstadgan samt stadsplanelagen. De andra var frivilliga. Ansvaret för samhällsfrågorna låg inte längre på de kyrkliga socknarna, som bara hade ansvar för kyrkliga frågor.
Municipalsamhällen
De flesta kommuner hade inga städer eller ens tätorter. De bestod av landsbygd, därför kallades de landskommuner. Många människor flyttade till städer och tätorter under 1900-talet och efter år 1900 kunde sådana nya tätorter bilda ett municipalsamhälle. Invånarna bildade då en kommun i kommunen där lagarna för städer gällde. Ett municipalsamhälle skulle lyda minst en av förordningarna (lagarna i faktarutan här ovan).
Kommunerna slogs ihop 1952
Många kommuner hade bara några hundra invånare. Det var svårt för en liten kommun att ordna grundskola, socialtjänst och allt annat som krävdes. År 1952 bestämde man därför att slå ihop flera kommuner till större kommuner.
Kommuner i Stockholms län år 1952. Illustration: Portunes, Wikimedia Commons CC BY-SA.
Efter år 1952 tog Sverige bort de olika lagarna som du ser i faktarutan. I stället kom nya lagar som gällde för alla kommuner. Till slut bestämde staten att det bara skulle finnas en sorts kommuner. Efter 1971 slutade man använda orden stad, köping och municipalsamhälle för att skilja mellan olika kommuner. I vanligt språk kallar vi fortfarande stora tätorter för städer.
Större kommuner sparade pengar
Omkring år 1971 innehöll nästan alla kommuner både landsbygd och en stad eller tätort. Många var fortfarande små. Om de skulle ha råd med politiker, gatukontor, skolor och allt annat så fick invånarna betala höga skatter. Det ledde till att många kommuner gick ihop med en eller flera grann-kommuner.
Tabellen visar hur Ekerö kommun har bildats av åtta olika socknar. Källa: Wikipedia, Ekerö kommun.
Skylten visar trafikanter på bron att de kommer in i en ny kommun. Även om det heter Solna stad så gäller samma lagar som för andra kommuner. Foto: Holger Motzkau, CC BY-NC-ND, Wikimedia Commons.
Södertäljevägen var känd som en trafikfarlig väg. Särskilt på vintern var det många som körde i diket. Den mest kända bilolyckan inträffade lite längre söderut på samma väg. Den 28 september 1946 hamnade Gustaf V:s Cadillac i ett vattenfyllt dike. Idag heter platsen Kungens kurva till minne av händelsen.
Segeltorp på 1950-talet var ganska glest bebyggt. Vägen på bilden heter idag Gamla Södertäljevägen. Innan motorvägen E4:an byggdes på 1960-talet så var denna smala väg förbindelsen mellan Stockholm och Södertälje. På bilden syns en bensinmack och en konsumbutik. Tillsammans med skolan en bit bort bildade de ett centrum.
En lastbil har kört i diket vid Segeltorps Centrum, 1940-tal. I bakgrunden syns Konsumbutiken och Shellmacken.
Segeltorps skola
På det här vykortet syns konsumbutiken och macken tydligare. I bakgrunden syns också ett äldre skolhus som har byggts ut med modernare delar. Det äldre skolhuset i trä från 1917 har brunnit upp men en del av utbyggnaderna finns kvar. Efter att flygfotot togs har en helt ny skolbyggnad byggt – och rivits igen. Dagens Segeltorpsskola är från 2010.
Vykort med Gamla Södertäljevägen genom Segeltorp.
Både konsumbutiken och skolan är typiska för tiden när de byggdes. Ritningarna som användes var samma för många liknande byggnader. Vid Huddinge kyrka ligger en skola som ser nästan likadan ut. Både skolorna och affärerna var anpassade efter de små samhällen på landet där de låg. Idag behövs mycket större byggnader.
Publicerad: 6 mars 2026 | Skribent: Mats T Nilsson
Olagligt möte i Sickla
Människor som passerade Sickla gård en sommarkväll år 1723 kunde höra folk sjunga innerligt och be till Gud. Det var ovanligt, och till och med olagligt att ordna religiösa träffar utan någon präst. Folk började skvallra om det här mötet – ”konventikeln i Sickla” och en stor undersökning om en ny lag drog igång. Varför blev ett litet bönemöte i Nacka en så stor sak?
På det här fotot från 1926 ser du ett av bostadshusen som hörde till Sickla gård.
Ord i artikeln
Konventikel – ett litet religiöst möte.
Kättare – person med felaktig tro.
Pietist – från början ett skällsord som betyder ungefär ”överdrivet from person”.
Stora Sickla gård
Sällskapet bodde bara tillfälligt i Sickla. De hade kommit till gården, som fungerade som värdshus för att gå till Nacka kyrka nästa morgon. Sickla gård fanns under ungefär 1000 år. Det stora bostadshuset på bilden nedan byggdes senare, efter den här händelsen och låg precis där det finns ett stort byggvaruhus idag. Nacka kyrka låg på den här tiden vid Dammtorpssjön på vägen mot Hellasgården och Älta. Där finns fortfarande en begravningsplats.
Sickla gårds huvudbyggnad år 1977.
De fromma pietisterna
I kyrkan predikade den 25 augusti en ung man, Carl Tellbom som vikarierade för prästen. Tellbom var pietist, precis som sällskapet från Sickla och många andra i kyrkan. Pietisterna var kristna som hade tagit intryck av nya idéer från Tyskland. De tyckte att kyrkan gjorde fel som var nöjda med att tvinga folk att gå i kyrkan och säga att de trodde på Gud.
Nacka gamla kyrka på ett foto från slutet av 1800-talet.
För pietisterna var det viktigt att inte bara lyda Gud för att man blev tvingad utan att själv ha en personlig relation med Gud. En del präster höll med men andra kallade pietisterna för ”kättare” som spred sina giftiga idéer. För dessa präster var pietisterna farliga aktivister som de var rädda skulle förstöra hela samhället. De såg samhället som en gudomlig ordning där prästerna ledde folket så att de lydde kungen och därmed Gud. Pietisterna tyckte inte att präster var så viktiga. De tyckte att vem som hade en stark tro på Gud kunde leda en andakt eller gudstjänst.
Religionsfrihet i Sverige
1781 Vissa utlänningar, till exempel katoliker och judar får tillåtelse att ha en annan religion än luthersk kristendom.
1860 Svenskar får lämna Svenska kyrkan men bara om de går med i en annan godkänd kristen kyrka.
1951 Religionsfrihet införs. Fritt för alla att ha vilken religion som helst, eller ingen alls.
2000 Statskyrkan avskaffas. Svenska kyrkan är inte längre en del av staten. Sverige har ingen statsreligion.
Nytt förbud mot bönemöten
Konventikeln i Sickla blev något som man pratade om i Stockholm. Några präster anmälde händelsen till kyrkans högsta ledning. Det tog mer än 2 år att utreda frågan. Resultatet blev en ny lag: Konventikelplakatet. I den stod det tydligt att det var förbjudet att hålla privata möten utan någon präst. Det stod också att prästerna i hela landet skulle ha muntliga förhör med alla som hörde till deras kyrka och kolla vad de kunde om kristendomen. De inblandade i mötet blev ändå frikända och slapp böter eller utvisning ur landet.
Första sidan av Konventikelplakatet från 1726.
Idéerna levde vidare
Pietister i flera länder i Europa stötte på liknande motstånd. Många av dem flyttade till Amerika. Senare bildades det nya landet USA – det första i världen med religionsfrihet. Människor fick alltså ha vilken religion de ville och utöva den. De fria kyrkorna blev en viktig del av det amerikanska samhället. På 1800-talet kom idéerna tillbaka till Europa, Sverige och Nacka. Frikyrkorörelsen blev en stark motståndsrörelse mot statskyrkan och 1858 avskaffades konventikelplakatet. Då blev det tillåtet att hålla privata bönemöten igen.
Fundera och samtala
Skulle en liknande lag som konventikelplakatet kunna stiftas idag?
Vad tror du gjorde att många inom kyrkan ville ha lagen?
På vilket sätt var konventikeldeltagarna aktivister?
Ösmo är ett litet samhälle vid pendeltåget söder om Stockholm. Här, på Södertörn fanns länge bara jordbruk och landsbygd. Kyrkorna och herrgårdarna var de viktigaste platserna. Men när järnvägen byggdes så fick de konkurrens.
På ett vykort från år 1905 ser vi det nybyggda stationshuset mitt i ingenstans.
Kyrkan var samhällets centrum
På 1800-talet fanns inga städer på Södertörn. Kyrkorna och de stora adelsgodsen med sina herrgårdar var viktiga platser. Det område som idag är Nynäshamns kommun hade tre kyrkor – Ösmo, Sorunda och Torö.
Kyrkorna styrde mycket av livet och var centrum för ett område som kallades socken. Nära kyrkorna låg skola och fattigstuga, som var ett sorts ålderdomshem. Det var nämligen kyrkan som hade ansvar för att lära barn läsa och ta hand om dem som inte kunde försörja sig. Prästen var ordförande i ett kyrkoråd eller skolråd där flera personer från socknen bestämde hur skola och omsorg skulle ordnas.
Ösmo kyrkskola år 1883.
Ösmo sockencentrum
Nära Ösmo kyrka fanns, förutom skola och fattigstuga också en handelsbod och en krog där man kunde köpa mat och övernatta. Valla krog, som den hette, var också ett skjutsställe där personer på resa (mest adelsmän) kunde lämna sina trötta hästar och låna nya för att resa vidare. Runt kyrkan fanns också en skola, ålderdomshem, affär, barnmorskebostad, klockarbostad och en fattigstuga.
En barnmorskebostad var en bostad som kyrkan bekostade genom att ge lön och bostad till barnmorskan för att hjälpa kvinnorna i socknen när de skulle föda barn. I klockarbostaden bodde mannen som var anställd av kyrkan och skötte kyrkklockorna men han hade också många andra uppgifter till exempel att undervisa i skolan. I fattigstugan bodde de fattiga, den fungerade också som sockenstuga – en möteslokal för dem som bestämde i socknen.
Sockencentrumet runt Ösmo kyrka. Krogen längst fram till höger.
Godsägarna hade stor makt
Andra viktiga platser var de stora gårdarna, godsen. Godsägarna var ofta adelsfamiljer som hade många anställda vid sina jordbruk. Det var bland annat trädgårdsmästare, fiskare och jägare, kuskar, folk som tog hand om djuren, matlagningen och det stora bostadshuset. Till godset hörde ofta andra gårdar och torp. Allt styrdes av godsägaren som fungerade lite som en kung över ett litet kungarike. Godsägarna hade också stort inflytande i socknen. Tillsammans med prästen satt de med i sockenstämman som bestämde över mycket i det lokala samhället.
Järnvägen gjorde att centrum flyttade
När järnvägen byggdes så lade man spåren där det var enklast och billigast att bygga. På så sätt hamnade stationen en kilometer från centrum (Ösmo kyrka). På bilden från början av 1900-talet syns det nya stationshuset bredvid tågspåret. Ett nytt centrum hade etablerats. Här fanns goda förutsättningar för en liten stad att växa fram. Men det fanns ett stort hinder. De som ägde marken ville inte ha någon stad. Kyrkan ägde marken och ville inte sälja den. Ösmo kommun försökte köpa marken för bygga hus på den.
På västra sidan av järnvägen gick det bättre. Ägarna till Vansta gård kunde tänka sig att sälja lite jordbruksmark. Så samhället växte bara på ena sidan av järnvägen. På 1950-talet hade kommunen byggt vatten och avloppssystem, ett kommunhus med brandstation, post och arrest. På 1950-talet beslöt riksdagen att flytta försvarets örloggsbas från Stockholm till Muskö. Militärerna behövde någonstans att bo. Vid samma tid sålde Björn Barkman på Vansta ett stort markområde till kommunen. Nu kunde Ösmo växa och invånarna blev dubbelt så många. Mellan 1966 och 1972 fick Ösmo 900 nya lägenheter.
Stationshuset i Ösmo är lika gammalt som Nynäsbanan. Foto: Titico CC BY-SA via Wikimedia Commons.
Jämför Ösmo nu och då
Utforska hur Ösmo har förändrats på 120 år genom att jämför de två kartorna och flygfotografierna – dra i reglagen i bilden. Den äldsta flygbilden är tagen omkring 1960, alltså mitt emellan de två kartbilderna.
Laddar bildjämförelse…
Laddar bildjämförelse…
Många slott och herrgårdar runt Stockholm
När Sverige blev en stormakt på 1600-talet började många adelsfamiljer skaffa sig gods runt Stockholm. De ville ha nära till maktens centrum i huvudstaden. För att godset skulle räknas som ett säteri, alltså en adelsmans hem, så krävdes en ståndsmässig bostad.
Säterierna slapp betala skatt så många adelsmän valde därför att bygga stora herrgårdar på sina gods.
Jämfört med resten av landet fanns det färre bönder som ägde egen jord runt Stockholm.
