Stockholmskällan är en guldgruva av källmaterial och berättelser om Stockholms Stad, den största av Stockholms läns 26 kommuner.
Historiska källor och lektionsförslag
I Stockholmskällan finns mer än 30 000 historiska källmaterial. De ingår i samlingarna hos museer, arkiv och bibliotek i Stockholms Stad. På Stockholmskällan finns också färdiga lektionsförslag för undervisning från förskola till gymnasiet.
Olika men med samma syfte
Stockholmskällan startade redan 2005 och har varit en förebild och inspiration för Länskällan som lanserades i början av 2023. De båda webbresurserna fylls hela tiden på med nytt material för sina respektive geografiska områden, länet och staden. Syftet är dock gemensamt: att göra det lokala kulturarvet tillgängligt för skolan. Läs mer på länkarna nedan.
Idag tycker nog de flesta att det är självklart att det finns en tvättmaskin hemma i lägenheten, i villan eller i huset där du bor. För 100 år sedan var det inte så. Då tvättades allt i närmaste sjö, bäck eller å, även på vintern.
Tema: Industrialisering
Tyresö
Wikensbergs tvätteri år 1926. Lägg märke till luckorna som släpper in luft till torkladans övervåning.
Extra inkomst från rikas smutstvätt
När industrialiseringen kom till Stockholm blev det så smutsigt i stan att det blev svårt att tvätta kläder. Anledningen var att kol och koks användes både för att värma hus och driva fabriker. Röken smutsade ner luften och vattnet. De som hade råd skickade då istället sina kläder till tvätterier ute på landet.
För bönderna i Tyresö blev tvätt ett bra sätt att tjäna extra pengar. I början var det torpare och bönder som hämtade rika stadsbors smutsiga lakan och kläder och tvättade dem i till exempel Drevviken, Gudöån eller någon annanstans där vattnet var rent. I början av 1900-talet utvecklades tvätterierna till företag med mer avancerade maskiner och utrustning.
Vikensbergs tvätteri
På bilden överst på sidan ser du Vikensbergs tvätteri (de använde W i firmanamnet: Wikensbergs tvätteri). År 1926 hade de ersatt häst och vagn med en tjusig lastbil. Den står parkerad framför tvätteriet som har en övervåning för att hänga tvätt i. Titta noga så ser du tvätten som hänger på tork. Väggarna har nämligen brädor som går att vinkla, så att luften ska kunna cirkulera. Då torkade tvätten snabbare samtidigt som den kunde hänga under tak och få skydd mot regn och snö.
I bottenvåningen fanns två tvättmaskiner och centrifug. Det fanns också en ångpanna som eldades med koks och senare olja. Med hjälp av den värmde man vattnet. Familjen Sjögren, som drev tvätten hade tre anställda. Männen på bilden ansvarade nog för transporterna. Så delades arbetet upp på den tiden.
Kvinnorna tvättade
På både de små bondtvätterierna och de större tvätteriföretagen var det kvinnor som arbetade med själva tvätten. Det var en gammal tradition som hängde med från bondesamhället. Vissa arbetsuppgifter på gårdarna, som tvätt, mjölkning och matlagning gjordes bara av kvinnor. Kvinnor som arbetade på tvätterierna fick lite större frihet. De tjänade egna pengar utan att behöva bo hos sin arbetsgivare som pigor och husor. Några av dem blev företagsledare för växande tvätteriverksamheter. Ett exempel är Anna Ringström som drev både Ringströms tvätteri, tre mangelbodar på Östermalm och en i Årsta.
Tvätteriet Wikensberg från andra sidan. Tvätterifamiljen Sjögren tar ett bad.
Ringströms tvätt låg också vid Drevviken. På 1930-talet utvecklades Ringströms till en industri som tvättade 1 320 kg tvätt om dagen. Huset är ombyggt men finns kvar.
Tyresös tvätterier på kartan
På kartan här under ser du flera platser i Tyresö där det fanns tvätterier.
Ringströms tvätt.
Vikensbergstvätten 1909-1926.
I torpet Vreten på nuvarande Vretvägen tvättade man också. Här användes inte sjövatten. Istället pumpades vatten ur en brunn som förhoppningsvis var så djup att vattnet inte tog slut.
Minst två tvätterier till låg på Tyresösidan av Gudöån, “Hovslagarn’s” och Arne Meltins som 1930-1963 låg där radhusen ligger idag.
Tyresös sista tvättlada. Se bilden här under. På båda sidor om Gudöån låg flera tvätterier.
Alby gårds tvätteri.
Tvätterier i Tyresö på Lantmäteriets karta.
Svea slet med tvätten i Gudö
På kartan ser du var i Tyresö som tvätterierna låg. Gudö å är Tyresös gräns mot Haninge kommun. Av alla nuvarande kommuner hade Haninge flest tvätterier. Några av dem låg här vid Gudö å. Svea Larsson var 11 år gammal när hon flyttade hit med sina föräldrar år 1911. Hon tog över tvätteriet efter sin mamma och mormor. På bilden ser du tvätteriet på Triangelvägen där Svea arbetade från klockan åtta på morgonen till nio på kvällen. Bredvid huset ligger idag ett område med koloniträdgårdar. Där odlade Sveas familj havre, potatis och råg.
På Triangelvägen 6 kan du fortfarande se Tyresös sista torklada. Foto: Lena Guthe.
Fundera och samtala
Vilka för- och nackdelar fanns med att arbeta med tvätt, jämfört med jordbruk?
På vilket sätt hänger tvätterierna ihop med industrialiseringen?
Älta i början av 1900-talet var en vacker och väldigt lantlig plats. Många orter runt Stockholm kopplades ihop med staden av nya järnvägar och ångbåtslinjer. Men inte Älta. Där fick invånarna lösa transporterna på annat sätt.
Tema: Industrialisering
Nacka
Många som köpte tomter i Älta bodde bara där på sommaren. Familjen Lundberg på bilden byggde sitt hus i Östra Stensö av virke från gamla transportlådor.
Ältas första buss
K. G. Sundstedt hette mannen som bestämde sig för att göra något åt Ältas dåliga kollektivtrafik. På 1920-talet hämtade han hem en så kallad omnibuss från Tyskland. Omnibussen kallades “Gula faran” och blev Ältas första buss. Ältabornas enda kollektivtrafik hade tidigare varit en lastbil med sittplatser på flaket. Av förklarliga skäl så körde den bara på sommaren. I Gula faran kunde man elda i en värmekamin som höll behaglig temperatur i kupén om man fyllde på med vedträn då och då.
Bussen körde från Älta gård, via Skarpnäcks gård och Pungpinan till Enskede. Där kunde resenärerna byta till spårvagn som tog dem till Skanstull. Den första tunnelbanan, som fick sitt namn efter tunneln mellan Skanstull och Slussen byggdes inte förrän 1933.
Bussen "Gula faran".
Åkrar och skog blev villatomter
Älta gårds ägare Franz Witte började redan i slutet av 1800-talet att sälja tomter från gårdens mark, men försäljningen gick dåligt och det byggdes mest sommarstugor som den på bilden. 1925 hade 1 000 tomter sålts men det fattades fortfarande vatten, avlopp, el och ordentliga vägar. Älta liknade mer en slum eller kåkstad än det välordnade samhället som det är idag. Men busstrafiken hade i alla fall kommit. Nu fanns tre bussar som körde regelbundna turer enligt tidtabell.
K G Sundstedt hade fru, barn, hund och tre bussar.
Älta växer
1922 Omnibusstrafiken startar på sträckan Enskede- Skarpnäck-Älta-Vendelsö.
1926 Älta får elektricitet.
1940 Regeringen förbjuder fler bostäder i Älta på grund av problem med vatten och avlopp.
1965-1970 Förbudet tas bort och Stensö byggs som en del av miljonprogrammet.
1968 Älta centrum invigs som ett av Stockholms första köpcentrum inomhus.
Fundera och samtala
Vilka orsaker låg bakom att Älta fick en busslinje 1920?
Hade Älta utvecklats annorlunda om järnvägen dragits genom området, tror du?
Platser runt omkring den växande huvudstaden Stockholm påverkades starkt av industrialiseringen. Älta var en av dem. Här producerades både varor och tjänster som Stockholmarna behövde.
Tema: Industrialisering
Nacka
Tre hus vid Ältasjön år 1950. Huset längst till vänster är ångtvätten.
Tvätta i Ältas rena natur
Annonsen för Älta Ångtvätt gör reklam för att du ska lämna in dina smutsiga kläder och få tillbaka dem rena och väldoftande. Vilken lyx! Ja, för många stockholmare var det för dyrt. Men år 1950, när annonsen kom ut, var tvätt ett svårt och tungt arbete som de som hade råd gärna betalade för. De flesta hade nämligen inte tillgång till en tvättmaskin. I stan var det trångt och smutsigt, så att hänga tvätten på tork var inte lätt. Det var brist på soliga luftiga platser där inte sot och avgaser smutsade ner tvätten igen. Men i Älta fanns sol och frisk luft.
På bilderna ser du tvätten hänga på tork. Enligt annonsen har den tvättats med prima insjövatten. Prima skrivs som ”1:ma”. Vattnet kom från Ältasjön och tvätteriet låg vid Älta gård. Som mest jobbade 10 anställda här men inom de närmaste åren blev tvätteriet i Älta och många andra tvätterier runt stan, av med sina kunder. Det berodde på att allt fler tvättstugor byggdes i nya hus. 1961 rev kommunen tvätteriet och byggde i stället ut idrottsplatsens parkering.
Annons för Älta Ångtvätt år 1950.
Lätt att minnas telefonnumret
Titta också på telefonnumret! Det har bara två siffror. Det betyder att i området Älta kan det inte ha funnits fler än 100 telefoner år 1950.
Under industrialiseringen fick Stockholm fler rika invånare. Fler kunde betala för tvätteriernas tjänster och tvätterier blev vanligt runt om stan. Men när industrialiseringen fortsatte så utvecklades tekniken för tvätt med bättre och fler maskiner. I takt med att fler fick det bättre kunde fler lämna bort sin tvätt. Ända tills folk fick det så bra att de hade egen tvättmaskin eller tvättstuga.
Tegelbruk vid Älta gård
Tvätteriet i Älta låg på en plats där Ältaborna omkring sekelskiftet 1900 tillverkade tegelsten. Under industrialiseringen byggdes både nya fabriker och bostadshus i Stockholm, så det växte fram många tegelbruk i och runt stan. De låg på platser där det gick att gräva upp lera som sedan brändes till tegel.
Torvfabrik i Lovisedal
I Älta mosse, sydväst om Strålsjön fanns något som var mer sällsynt: torv. Det är växtrester som inte helt har förmultnat eftersom de har legat i vatten. Torven grävdes upp och torkades i närheten av torpet Lovisedal. Torv användes på flera olika sätt:
För att förbättra jorden när man odlade,
Som isolering i hus,
Till att elda när det var brist på andra bränslen.
Industrialiseringens levnadsvillkor
Den växande stadens behov av byggnadsmaterial, energi och rena kläder gjorde att nya industrier och verksamheter växte upp på platser som Älta. Tekniken utvecklades snabbare under industrialiseringen än någon gång tidigare. Det gjorde att människor och företag tvingades anpassa sig till nya omständigheter hela tiden. Inte så kul när verksamheter lägger ner och du förlorar jobbet. För de flesta var livet fullt av hårt arbete och stor ovisshet. Samtidigt kämpade många för att göra samhället bättre, till exempel ge hjälp till fattiga och förbättra utbildningen. Ett tecken på det är att skolan i Älta flyttade från några risiga träkåkar till en modern och ståtlig skolbyggnad år 1919. I skolans väggar finns det sista teglet som tillverkades i Ältas tegelbruk.
Älta folkskola, år 1920.
Fundera och samtala
Teknikutveckling för med sig både positiva och negativa följder. Vilka exempel på det känner du till? Vilka tas upp i texten?
Hur har reklam och annonser förändrats sedan 1950? Hur hade annonsen sett ut om det hade gjorts idag?
Först lyfter du luren och sedan drar du runt veven några varv. Då svarar en telefonist. Om du hade bott i Älta så hade du fått prata med Anna Lidqvist. Det är henne du ser på bilden. Du berättar vilken station du vill ringa till och vilket nummer. Anna kopplar, vevar på en vev och säger sedan ”påringt”.
Förhoppningsvis har du frågat dina föräldrar om lov att telefonera. Det är inte säkert att du får lov att ringa om det inte är väldigt viktigt. Varje samtal kostar pengar. Ett rikssamtal är riktigt dyrt. Dessutom blir linjen upptagen så ingen kan ringa hem till er.
Anna Lindqvist i Älta.
Kopplade samtal åt grannarna
Telefonväxeln på bilden fanns hemma hos Anna på Solvägen 1 i Hedvigslund. Antagligen fick hon hjälp av andra personer i hushållet att sköta telefonväxeln men på nätterna sov familjen, så då gick det inte att ringa.
Anna hade nog bra koll på Ältaborna. Hon kopplade ju sina grannars samtal. En del passade på att berätta när de skulle åka till stan eller förklara varför de bokade tid hos läkaren. Anna och andra telefonister kunde också lyssna på alla samtal. Du och din kompis ville nog inte prata om vad som helst. Anna kunde lyssna för att kolla om samtalet var slut och redo att kopplas ner, eller så avslutade du genom att dra runt veven igen.
Fakta om telefonister
Under 90 år mellan 1880 och 1972 arbetade tusentals kvinnor som telefonister.
Telefonister hade tystnadsplikt. Att avlyssna andras samtal eller läsa andras post är brottsligt, för telefonister och brevbärare och andra.
Ett tag fanns en regel om att telefonisterna inte fick jobba mer än fem år. Jobbet var för hårt. Om de inte lyckats få ett lugnare arbete på den tiden fick de sluta.
Snörflickor, kopplerskor eller nummerflickor, var olika smeknamn på telefonisterna.
Arbeta som telefonist
Om du var kvinna så kunde du själv få arbete i en telefonväxel. Alla telefonister var nämligen kvinnor. Du var tvungen att ha ett bra uttal och en tydlig röst, men du fick inte vara kort. En del propphål i växelborden satt högt upp. Före 1933 kunde du också bli av med jobbet om du gifte dig. Många såg telefonistjobbet som ett sätt att tjäna lite extra pengar för unga ogifta flickor. En gift kvinna skulle leva på sin mans lön och ta hand om hemmet. Därför dröjde det till 1939 innan det kom en lag som gjorde det förbjudet att avskeda en kvinna på grund av giftermål.
Ältas telefonväxel var inte så stor på 1920-talet så Anna kunde kanske ta det lugnt ibland om hon samtidigt passade växeln. På större stationer satt flera telefonister och kopplade samtal i högt tempo. Arbetet kunde då vara mycket stressigt och enformigt. Telefonisterna fick bara ta en kort paus för att gå på toaletten, om de bad om lov först.
Maskinerna blev automatiska
Ungefär när fotot är taget, år 1925, började automatiska telefonväxlar ta telefonisternas plats. Men inte förrän 1972 kopplades den sista manuella växeln bort. Många tyckte att det var krångligt att minnas telefonnummer med fler än två eller tre siffror. Allt fler skaffade telefon. Utan de automatiska växlarna så hade inte telefonisterna räckt till. Då skulle halva Sveriges befolkning behövt arbeta som telefonister och koppla samtal till den andra halvan.
Det svenska företaget Ericsson tillverkade den här telefonen som kallades “taxen” och såldes i hela världen. Det var den första telefonen där mikrofonen och hörtelefonen satt ihop. Foto: Holger.Ellgaard CC BY-SA.
Tack till Anders Lindeberg-Lindvet på Tekniska Museet som bidragit med expertkunskap till artikeln.
Fundera och samtala
Vilka andra arbeten känner du till där bara kvinnor eller bara män arbetar (idag eller förr)?
Vilka orsaker kan det ha funnits till att bara kvinnor anställdes som telefonister?
På vilket sätt skulle ditt liv vara annorlunda om telefoner fungerade som för 100 år sedan?
På den äldre bilden ser du några små öar. Där någonstans slutar kajen idag. Området emellan har fyllts upp med sten och grus och jämnats ut till ett stort hamnområde. Men om du vänder dig åt andra hållet så finns det faktiskt något som är sig likt.
De två bilderna nedan visar samma plats men nästan allt har förändrats sedan den första bilden togs omkring år 1900. Då satt Mina Strid på huk här och mjölkade en ko, Maria Plazikowski stod bredvid när fotot togs. Om de två kvinnorna hade kunnat se platsen idag, mer än 120 år senare, så skulle de nog haft svårt att känna igen sig. Idag är det här en del av hamnen, söder om Gotladshamnen vid den så kallade Mörby brygga. Industrialiseringen har förändrat platsen totalt.
Skogshyddan finns kvar
På det svartvita fotot nedan ser du platsen från andra hållet, från havet. Huset vid vattnet är Skogshyddan där familjen Plazikowski bodde. Det är deras ko som pigan Mina mjölkar på bilden. Simon Plazikowski var skogsvaktare och hade som uppgift att se efter all skog som Nynäs gods ägde. Han byggde huset till sin familj år 1889 och kallade det Skogshyddan. På den tiden låg huset intill vattnet och vägen var bara en slingrande grusväg. Tio år senare kom järnvägen hit och en stad började växa fram. Skogshyddan finns fortfarande kvar, alldeles intill Nynäsvägen, mitt emot Gotlandskajen.
Laddar bildjämförelse…
Fundera och samtala
Skulle du känna igen platsen där du nu befinner dig om du kom tillbaka 120 år senare?
Känner du till några platser i närheten som görs om mycket just nu eller som förändrats mycket under ditt liv?
Är du positiv eller negativ till att platser förändras?
Äger du någon lumberjacka, benkläder eller inneskodon? Om du hade varit barn 1952 så hade du kanske behövt just de plaggen. Det var vanliga kläder på 50-talet, ungefär som hoodies, keps och sneakers är idag.
På fotot ser du Gribbylunds gård i Täby som var ett barnhem mellan år 1948 och 1955. Från Gribbylund finns en lista sparad som visar vilken utrustning barnen skulle packa i väskan och ha med sig när de flyttade in. När vi läser listan idag kan vi se hur klädmodet har förändrats och en del plagg kanske vi aldrig ens har hört talas om.
Utrustningslistan visar hur mycket kläder varje barn som ska flytta in på barnhemmet ska få med sig.
Vad är en rimlig basgarderob?
Vilka klädesplagg som anses nödvändiga och användbara har förändrats med tiden. I packlistan kan vi se att gossar 8-15 år bland annat ska packa en kostym, två par golfbyxor och två slipovers men bara tre par kalsonger.
Idag kan det verka konstigt att ens äga en kostym som ofta är ett dyrt festplagg om man samtidigt inte har mer än några få par underkläder men på den tiden som packlistan skrevs var kostymen vanligare. Och är det klokt att bara packa golfbyxor (en sorts kortbyxa) om man inte har med sig några andra byxor alls förutom kostym och pyjamas? Ja på 1950-talet var det faktiskt helt rimligt eftersom pojkar fick bära knäbyxor med långa stickade strumpor året om. Vanliga långbyxor började man använda först när man räknades som vuxen.
Fattigdom och vanvård
Packlistan kan ge bilden av att barnen som flyttade in på Gribbylund hade många saker. I själva verket var många fattiga och vanvårdade och hade nästan ingenting. Packlistan finns sparad i Regionarkivet tillsammans med ett protokoll där de styrande i landstinget (det som idag heter Region Stockholm) diskuterade vem som skulle betala för barnhemsbarnens kläder.
I efterhand har det framkommit att många av de barn som vistades på barnhem i Sverige hade det väldigt svårt. Staten samlade in berättelser för att kartlägga problemet på 2010-talet och man kunde då slå fast att många av barnen som bott på svenska barnhem/fosterhem under 1900-talet hade utsatts för fysiskt våld eller sexuella övergrepp under vistelsen. Våldet barnen hade utsatts för var så pass grovt att flera fick skadestånd utbetalda av Svenska staten.
Synen på barn förändras
Vuxna förr fokuserade mycket på att barnen skulle vara hela och rena. De tänkte att mycket disciplin lärde barn att lyda och bli redo för vuxenlivet. Nuförtiden finns det mer kunskap om barns behov och idag vet man hur viktigt det är att känna trygghet, kärlek och få uppmuntran för att utvecklas bra. Vi lär oss hela tiden mer om människors behov och kanske kommer framtidens barn tycka att sättet vi lever på idag också är orättvist och omodernt.
Fakta om barnhem
Barnhem och barnhus har funnits länge i Sverige. De fanns från 1600-talet fram till 1980.
På ett barnhem bodde barn som inte hade någon vuxen som kunde ta hand om dem. Föräldrarna kan ha varit fattiga, sjuka, missbrukare eller döda.Det hände också att barn placerades på barnhem även om en förälder var emot det. Till exempel fick många ensamma mammor lämna bort sina barn. Det fanns en stark norm i samhället att en familj skulle ha en mamma och en pappa. De flesta tyckte att det var viktigare för en kvinna att hitta en ny man än att behålla sitt barn.
Över 100 000 personer har bott på barnhem i Sverige bara mellan 1950 och 1980.
Fundera och samtala
Hur skiljer sig innehållet i din garderob från barnhemsbarnens?
Vad vet du sedan tidigare om skillnaden mellan att vara barn förr och idag?
Vad kan utrustningslistan säga om hur barn på barnhem hade det på 1950-talet?
Följ med till Atlas Diesels fabrik i Sickla och träffa Alice, Svea, Luigi och några andra som arbetade där. Genom företagets personaltidning får vi veta lite om dem och om livet på fabriken.
Den här bilden från AD-bladet visar företagets telefonväxel. Det är Svea Fredsberg, Alice Andersson och Gunvor Gustafsson som arbetar.
Fabriken hade en egen tidning
Har du varit i kulturhuset Dieselverkstaden eller handlat Sickla köpcentrum? Innan människor åkte till Sickla för att roa sig och shoppa så var det ett stort industriområde där tusentals människor arbetade. Många av dem bodde på Södermalm men en del hyrde bostäder som företaget Atlas Diesel har byggt i närheten av sin fabrik.
Fabriken hade en egen tidning som skrev om vad som hände och om folk som jobbade där. De anställda kunde till exempel läsa i tidningen om någon gick i pension eller om det invigdes en ny del av fabriken. Det finns tidningar sparade i kommunens arkiv i Dieselverkstaden. Därför vet vi lite om några av de anställda på fabriken.
Personaltidningens julnummer år 1949.
Fritiof
Fritiof Sandberg kom från Småland och började arbeta som svarvare år 1917. När han var 85 år gammal jobbade han på i samma takt som sina yngre kollegor. Men han började tycka att resorna till och från jobbet var stressiga och besvärliga. Redan på 1940-talet var det nämligen mycket trängsel i Stockholm. Han gick i pension efter 32 år på fabriken. Då hade han bara varit sjukskriven en enda gång.
Fritiof Sandberg hade ett småländskt lugn enligt kollegorna.
Atlas-Kalle
Oscar K Karlsson var montör och arbetade också länge på fabriken. Han bodde i arbetarbostäderna på Tallbacken och var så förknippad med fabriken så att han fick smeknamnet Atlas-Kalle. När han gick i pension vid 72 års ålder år 1953 fanns han ändå kvar i personaltidningen som tecknad Maskot.
Atlas-Kalle blev fabrikens maskot.
Alice
Varje gång någon ringde till fabriken så var det Alice Andersson och de andra växeltelefonisterna som svarade och att kopplade samtalet vidare genom olika knappar och sladdar, till rätt person. Det var bara kvinnor som arbetade som telefonister. Precis som med många andra yrken så fanns det en uppfattning att de passade för antingen män eller kvinnor. Man fick inte så bra betalt av att jobba i telefonväxeln, trots att det var ett krävande arbete. Alice och de andra svarade alltid trevligt och glatt, även om någon var otrevligt och de kopplade 1000 samtal om dagen även om det var stressigt och tekniskt komplicerat.
Alice Andersson var fabrikens egen lucia år 1949.
Svea
Svea Fredsberg arbetade som chef för telefonväxeln i fabriken. Så här svarade Svea när en journalist frågade om jobbet:
…hur skall man kunna förklara känslor för ett yrke, så på en gång komplicerat, obegripligt och ändå så “lätt” att just inga kvalifikationer anses behövliga för rekryteringen. Vem som helst kan bli telefonist
Svea Fredsberg
Visst anar man att Svea tyckte att hennes jobb förminskades? Kvinnors jobb hade ofta sämre lön. Det fanns inte heller lika många anställningar att få för kvinnor. På fabriksgolvet arbetade bara män, men det fanns andra jobb för kvinnor på fabriken.
Svea Fredsberg var chef för växeltelefonisterna.
Märta
Märta Karlsson arbetade som kassörska i serveringen där arbetarna åt lunch eller fika. Hon hade ett fantastiskt sinne för siffor och att räkna. Det fanns inga kassaapparater, utan Märta och de andra kassörskorna fick snabbt räkna i huvudet vad varje kund skulle betala. Sedan kontrollräknade de mynten och sedlarna som de fick i handen, gav växel tillbaka. I slutet av dagen skulle kassan kontrollräknas. Det stämde inte alltid, utom hos fröken Karlsson. Hennes kassa hade aldrig ett enda öre fel!
Idag hade säkert Märta kunna lyckats bra med att utbilda sig till ekonom eller jurist om hon hade velat. Men i början av 1900-talet var det nästan omöjligt för någon som inte redan hade gott om pengar.
Märta Karlsson, kassörska.
Luigi
Luigi Carrara var städare i fabriken och kom från Italien. Många fabriker i Sverige behövde fler arbetare än vad som fanns att anställa så de lockade hit folk från bland annat Italien och Grekland. Luigi var en duktig sångare. Det finns bilder på när han uppträdde på Lisebergs stora scen somrarna 1954 och 1958. På bilden här ser du att han också sjöng på fabriken. Företaget ordnade stora konserter på arbetstid som var obligatoriska för alla anställda.
Människorna lever vidare
Vad hade Luigi, Märta, Svea, Alice, Atlas-Kalle och Fritiof tänkt om de levde idag och såg att Dieselverkstaden blivit ett kulturhus? Kanske hade de känns sig hedrade om de visste att olika rum hade uppkallats efter dem. Det finns nämligen “Fritiofs formsal”, Atlas-Kalles ateljé, Alice arbetsrum, Sveas salong, Märtas målarsal och Luigis lokal.
Luigi Carrara fick starka applåder för sin sång när han uppträdde för de anställda i fabriken.
Företagets olika namn
1898: AB Diesel Motorer köper mark i Sickla och börjar bygga en fabrik.
1917: Företaget slås ihop med Nya Atlas och bildar AB Atlas Diesel.
1956: AB Atlas Diesel byter namn till Atlas Copco.
Fundera och samtala
Vad tycker du verkar ha förbättrats eller försämrats i arbetslivet idag jämfört med början av 1900-talet?
Tycker du att Dieselverkstaden har använt historia på ett bra sätt när de har uppkallat rum efter dem som arbetat på fabriken tidigare?
Vad tror du att personerna i artikeln skulle tänka om de kom till Sickla idag?
Anteckningar, som visas på ett fotografi på denna sida, visar all trafik på Nynäsbanan under augusti månad år 1906. De noggranna anteckningarna ger mycket information om tågtrafiken under industrialiseringen.
Lokförare Georg Malm körde det första eltåget på Nynäsbanan. Fotot är från invigningen 1962.
Anteckningar från järnvägen
Bilden nedan är ett utdrag ur en anteckningsbok som användes av dem som skötte järnvägen mellan Nynäshamn och Stockholm. Titta närmare på den genom att klicka på “bildinformation” i ena hörnet.
Någon som jobbade på järnvägsbolaget har fyllt i alla uppgifter för augusti år 1906. På den vänstra sidan står det hur många personer som har rest med Nynäsbanan och vad de har betalat.
På den högra sidan står det om godstrafiken, alltså vilka varor som har transporterats, vad de vägde och vad kunderna har betalat. Kolumnen längst till höger heter “Summa Summarum”. Där kan du se tågbolagets inkomster för varje station och längst ner intäkterna för hela augusti: 28 094 kronor och 29 öre.
Anteckningar över trafiken på Nynäsbanan under augusti 1906.
Persontrafik
Nynäsbanan hade två sorts vagnar, andra och trejde klass. Inga vagnar var så fina att de fick kallas första klass. Biljetten till andra klass var dyrare. I tabellen kan du se vad de flesta passagerarna valde.
Interiör från salongsvagn, andra klass, på Nynäsbanan.
Interiör från tredjeklassvagn på Nynäsbanan.
De anställda vid järnvägen höll också koll på hur många militärer och fångar som transporterats. Kostnaden för den enda fången är 90 öre, så antagligen reste den tillsammans med någon väktare i tredje klass.
Precis som när du flyger idag kunde tågresenärerna då få betala extra för tungt bagage.
Anteckningar som visar trupptransport och fångtransport. Du ser antalet soldater och fångar i respektive kolumn.
Godstrafik
Hästar och hundar räknades som gods. Det gjorde också den enda döda person som fraktades med tåget. Kroppen står bokförd i kolumnen för lik. I kolumnen bredvid är det tomt men om “sjuka personer” hade åkt med tåget så hade de tydligen också räknats som gods.
Anteckningar över godstrafiken. Du ser antalet lik, hästar och hundar i respektive kolumn.
Ägarna tjänade pengar på tåget
Nynäsbanan var en privat järnväg. Företaget “Stockholm-Nynäs Jernväg” ägdes av privatpersoner och de ville förstås tjäna pengar på trafiken. Det är inte så konstigt att de räknade allt och antecknade noga för att hålla koll på inkomsterna.
Snabbare tåg med diesel och el
När trafiken startade 1901 gick tre tåg om dagen från Nynäshamn till Stockholm och lika många åt andra hållet. Resan tog 2 timmar till Liljeholmen. Tåget fick bara köra i 30 km/timmen. Men år 1909 höjdes hastigheten till 90 km/timmen. Då gick resan på 30 minuter och Nynäsbanan blev den snabbaste privata järnvägen i Sverige.
I början kördes tågen med ånglok. De fungerade så att man eldade kol som hettade upp vatten. Den stigande vattenångan var det som fick motorns kolvar att röra sig. På så sätt drevs loket framåt. Senare började loken drivas med diesel och 1962 sattes ledningar upp så att tågen kunde köras med elektricitet.
Fundera och samtala
Var det något med tabellen som gjorde dig förvånad?
Vilken nytta kan järnvägsbolaget ha haft av hålla så noga koll på ekonomin och transporterna?
Ångloket är på väg från Stockholm till Nynäshamn. På bilden ser du hur det stannar till vid stationen Nynäs Hafsbad omkring 1910. Här finns lyxhotell, Casino och en stor hamn men bara några år tidigare fanns nästan ingenting. Varför växte en stad fram så fort? Och varför just här?
Tema: Industrialisering
Nynäshamn
Rallare kallades de arbetare som byggde järnvägen.
Nynäs på 1800-talet
I slutet av 1800-talet var Nynäs varken en hamn eller en stad. Det var ett gods, alltså en stor gård med mycket mark. I det som är Nynäshamn idag bodde färre än 200 personer. Nästan alla jobbade med fiske eller jordbruk.
Flera olika godsägare på Nynäs gård hade försökt få till en järnväg mellan Nynäs och Stockholm. De visste att det var lättare för båtar att lägga till i Nynäs än i Stockholm. Nynäs hade nämligen en hamn med djupt vatten och inte så många små öar och grund. Det skulle vara lättare att lasta om varorna från skepp till tåg i Nynäshamn än att segla genom skärgården till Stockholm. Nynäshamn hade en fördel till. På vintrarna la sig inte isen lika ofta som i Stockholm. Med både hamn och järnväg vore det också lättare för godsägarna att tjäna pengar.
De som bestämde i Stockholm gillade inte idén lika mycket. De var nämligen oroliga för att inte få lika mycket jobb i sina hamnar.
Drömmarna och planerna på järnvägen startade omkring år 1850. Vid den tiden började många järnvägar i Sverige byggas. Men det tog nästan 50 år innan bygget av järnvägen mellan Nynäshamn och Stockholm startade.
Det fanns inga grävskopor så muskelkraft från människor och djur användes till att jämna ut marken där järnvägen skulle gå.
Järnvägen blev klar 1901
År 1898 bildades ett bolag som skulle bygga järnvägen. Bolaget fick tillstånd att bygga spår hela vägen från hamnen, via Västerhaninge till Älvsjö. Arbetet startade 1898 och tre år senare, år 1901 var järnvägen klar för invigning. Tågen kunde då köra till Älvsjö. Där vände ångloken och vagnarna kopplades till andra lok som drog dem vidare på SJ’s spår till Liljeholmen sedan till Stockholms centralstation. Ingen av de två Årstabroarna fanns ännu. Landsvägen mellan Nynäshamn och Stockholm var 6 mil lång. Med tåget kunde du åka på två timmar och hinna tillbaka redan samma dag.
Hästskjustarna väntar på varor och passagerare vid stationen "Nynäs Hafsbad" omkring år 1910. Stationen låg ungefär där Svandammsskolan ligger idag.
Semesterparadis eller industristad?
Samtidigt med järnvägen började man bygga en hamn, hotell, badhus, casino, en villastad och göra Nynäshamn till en semesterort. Det fanns planer på att starta en färjelinje till Sankt Petersburg i Ryssland men istället blev Gotland. Det är fortfarande till Nynäshamn som Stockholmarna åker för att ta båten till Gotland.
I början av 1900-talet växte fler kurorter fram i Sverige. Det var ställen som lockade rika personer med bad och frisk luft. De åkte dit på semester och bodde på hotell. Saltsjöbaden och Södertälje var sådana kurorter.
Planen att göra Nynäshamn till en kurort gick inte så bra. Badhuset stängde redan år 1917 och brann upp på 1930-talet. Hotellet gick i konkurs och blev sjukhus. Istället gick det bättre för industrin. År 1913 flyttade Telegrafverket sin tillverkning hit. Staden växte med fler invånare.
Det privata järnvägsbolaget ville hellre att Nynäshamn skulle utvecklas som villastad än industristad så de motarbetade industrierna. De höjde priset på frakt och försämrade servicen. Då skaffade telegrafverket ett eget skepp för att frakta varor till Stockholm. Till slut blev folk missnöjda med chefen för järnvägsbolaget. De tvingade honom att sluta och industrialiseringen i Nynäshamn kunde fortsatta. 1928 byggdes ett oljeraffinaderi, alltså en fabrik som gör bensin och andra varor av olja.
Vykort som vill locka turister till Nynäs.
Befolkningen växte snabbt
I diagrammet här nedanför så ser du hur Nynäshamns befolkning har växt under åren. Innan det fanns maskiner, löpande band och datorer behövdes det massor av människor för att tillverka saker. Industrierna i Nynäshamn behövde folk som arbetade. Därför flyttade folk dit för att få ett jobb.
Befolkningsutvecklingen i Nynäshamn år 1900–2020.
Järnvägen utvecklade Södertörn
Det var alltså järnvägen som satte fart på både turismen och industrialiseringen i Nynäshamn och gjorde att orten växte, fick nya invånare och blev en stad. Det var inte bara Nynäshamn utan hela Södertörn som förändrades av tåget.
Gotlandsbåtarna lastas vid kajen i Nynäshamn.
I tabellen från 1906 kan du se vilka stationen tåget stannade vid.
Anteckningar av vad som fraktades på Nynäsbanan 1906.
Fundera och samtala
Varför ligger Nynäshamn där det ligger? Hur många orsaker kan du nämna?
Vilken orsak tycker du är den viktigaste?
Vad vet du om turismen och industrierna i Nynäshamn idag?
