Ingen kolera i Tyresö, tack!

Ingen kolera i Tyresö, tack!

Titta på det här handskrivna protokollet. Kan du läsa de tre raderna längst upp till höger? Den vackra handstilen kan vara lite svår att tyda men du ser nog protokollets årtal i alla fall. Den här källan innehåller ett intressant bevis. Mer om det snart, men först en förklaring av vad sundhetsnämnden var för något.
Tema: Demokratisering Tyresö
Visa tillhörande Lärarmaterial

Vad var en sundhetsnämnd?

Protokollet här visar anteckningarna från ett möte och du kan läsa högst upp att det är ”hållit inför sundhetsnämnden i Tyresö församling”.

År 1831 kom en ny lag att kyrkan i vissa församlingar skulle ha en grupp personer som som ansvarade för sundheten (hälsan) i församlingen. Gruppen hette sundhetsnämnd. Anledningen var att sjukdomen kolera bröt ut med jämna mellanrum och dödade många.

Du kanske tycker att det låter konstigt att kyrkan jobbade med det här men på 1800-talet var kyrkan en viktig del av staten. I Tyresö och på andra platser på landet fanns ingen kommun eller annan organisation som tog hand om skola, vård och omsorg. Senare bytte nämnden namn till hälsovårdsnämnd och på 1900-talet tog kommunen och landstinget över ansvaret för vård och hälsa.

Ett handskrivet dokument med snirklig skrivstil.

Sundhetsnämndens protokoll.

Stoppa smittan från Stockholm

I protokollet diskuteras koleran och vi förstår att det har startat ett nytt utbrott i huvudstaden Stockholm. Vi vet från andra källor att ungefär 3 000 människor dog i Stockholm när koleran kom dit sommaren 1853. Så här bestämde Sundhetsnämnden:

…att de personer, som pläga syselsätta sig med klädtwätt från Hufwudstaden, skola dermed upphöra under den tid Koleran därstädes fortfar, eller intill dess, att någon smitta derifrån icke är att widare befara.

Sundhetsnämndens protokoll

Ingen visste på den här tiden hur koleran smittade så det var en försiktighetsåtgärd att de som tvättade kläder från huvudstaden var tvungna att sluta med det.

Vad bevisar källan?

Det här gamla protokollet är ett av få bevis eller belägg för att det fanns folk som jobbade med att tvätta stockholmarnas kläder i Tyresö redan i mitten av 1800-talet. Vi kan använda begreppen närhet, beroende och tendens för att analysera källan.

Närhet. Källan är tydligt daterad. Personerna i sundhetsnämnden beskriver Tyresö i september 1853. Det var Tyresö som var nämndens ansvar så det finns en närhet mellan platsen och källan. Nämndens medlemmar träffas i Tyresö så det är troligt att de har sett lassen med tvätt från Stockholm och kvinnorna som tvättade eftersom de hör hemma i området.

Beroende. Källan är en förstahandskälla. Den som gjort anteckningarna var med på mötet och har hört med egna öron vad som sagt där.

Tendens. Vad ville sundhetsnämnden med protokollet? Ett protokoll finns till för att alla ska enas om vad man bestämt och att andra ska få reda på det. Det är källans syfte. Kanske ville de också verka handlingskraftiga och bra på sitt jobb. Men det är svårare att komma på varför protokollet skulle ljuga eller hitta på att Tyresöbor tvättar kläder från Stockholm. Där för är källan så trovärdig när det gäller att bevisa att detta pågick redan år 1853.

Fakta om kolera

Redan år 1850 visade forskningsresultat att Koleran spreds via förorenat vatten men den kunskapen spreds mycket långsamt.

Sammanlagt 37 000 svenskar beräknas ha dött av kolera under 1800-talet.

När Stockholm fick ett avloppssystem så minskade smittan snabbt. Då rann inte innehållet från pottor som folk tömde på gatan längre ner i dricksvattenbrunnaa.

Vid nuvarande Gullmarsplan finns en kolerakyrkogård där man skyndade sig att gräva ner de döda för att stoppa smittan.

Fundera och samtala

  1. Jämför kolera med covid. Vilka likheter och skillnader ser du?
  2. Vilka fördelar kan du se med att kyrkan tog hand om hälsofrågor på 1800-talet?
  3. Vad skulle en historiker kunna använda protokoll från olika sundhetsnämnderna till?

Quiz

Vad vet du om Sundhetsnämnden?

Starta quizet

Fler hälsovårdsdokument

Ekerö 1936
Ekerö 1927
Ekerö 1925
Ekerö 1947
Ekerö 1943
Ekerö 1947
Ekerö 1949

Nu & då – Bollmora/Tyresö

Nu & då – Bollmora/Tyresö

I slutet av 1900-talet stred tyresöborna om vad som var kommunens centrum och vad det skulle heta.
Tema: Demokratisering Tyresö
Visa tillhörande Lärarmaterial
Laddar bildjämförelse…

Hur får bostadsområden namn?

Har du tänkt på varför ditt bostadsområde eller lokala centrum heter som det gör? Platser behöver ett namn för att vi ska kunna hitta och förklara var vi bor eller var saker finns. Stadsdelar tar ofta över ett namn på en gård eller ett torp. Det är ett sätt att använda historia för att påminna oss om dem som levt på platsen tidigare.

Gamla namn återanvändes i Tyresö

När Tyresös moderna bebyggelse växte fram under 1960-talet så användes namnet Bollmora som kom från en av gårdarna på området. Den gård som låg precis på platsen för det nuvarande centrum hette Myggdalen.

När kommuner ska bestämma vad nya områden ska heta så har de ofta en arbetsgrupp, namnberedningen, som undersöker olika förslag. Tyresös namnberedning föreslog Bollmora centrum. Skylten på det svartvita fotot från 1959 berättade för nyfikna som kom åkande på den lilla gropiga skogsvägen om det nya området. Kanske hade det inte varit lika lockande om det stått “Myggdalen” istället? Men det blev ändå inte riktigt som namnberedningen hade tänkt.

Bollmora eller Tyresö centrum?

Tyresöborna uppfattade det nya centrumet som Tyresös centrum och tyckte att det borde heta så istället. Bollmora fick lite dåligt rykte och många tyckte att Tyresö lät mer glamoröst. Det påminde om det vackra slottet. Namnberedningen menade att Tyresös centrum låg vid kyrkan och slottet. Om man tittar på historien så hade de rätt men Tyresö hade förändrats mycket.

En lokaltidning ordnade en namntävling där Tyresö C vann överlägset. Kommunen skickade ut en enkät år 1987 och den visade samma sak: Folk tyckte att det skulle heta Tyresö Centrum.

Om du bor i Tyresö själv så vet du säkert vad du och andra kallar centrumet. Annars får du titta på bilden till höger från 2023.

Fundera och samtala

  1. Har din skola eller ditt bostadsområde ett namn som påminner om platsens historia?
  2. Vem tycker du ska få bestämma vad platser heter?
  3. Har det någon betydelse vad platser heter? Kan en plats bli bättre av ett fint namn?
  4. Är det bra att byta namn på platser som fått dåligt rykte?

Quiz

Vad vet du om bostadsområden?

Starta quizet

Relaterat källmaterial

En skylt i en skogsbacke med namnet BOLLMORA i stora bokstäver. Under så står det "ett bilvänligt samhälle i vacker Tyresö-natur". Kartor och mer information i mindre bokstäver kan inte uskiljas i detalj på bilden.
Tyresö 1959 – 1960
Svartvitt foto av en man i hatt, väst och mustasch. Han håller en hink i ena handen och en hacka i den andra. I bakgrunden syns ladugård och en ålderdomlig lastbil.
Tyresö 1959
Ett svartvitt foto av en kvinna i huckle som sitter vid ett bord med en katt.
Tyresö 1970
Tyresö 1970

Nu & då – Ulriksdalstorpet

Nu & då – Ulriksdalstorpet

Linnea Eklund tittar ut ur fönstret på sitt lilla torp. Grävmaskinerna kommer närmare. Hur länge kan hon bo kvar?
Tema: Industrialisering Tyresö
Visa tillhörande Lärarmaterial
Laddar bildjämförelse…

En torpare bland radhusen

Året är 1970 och Linnea är 82 år. Hon bor ensam i det gamla torpet som har legat här sedan 1700-talet. Hon ser både radhus och lekplatser från fönstret på den lilla stugan. Linnea minns ladugården som stod där tidigare. När hon var yngre hade hon och hennes man både kor, hästar och höns. Så här berättar hon:

Det var roliga tider det. In i nordens roliga tider när man fick gå upp tidigt på morgonen och mjölka korna. Då var här riktigt fridfullt. Blomsterängar och skog överallt. Men när grävskopan kom och rev bort våra underbara blommor för att ge plats åt den nuvarande bebyggelsen, då fick jag tårar i ögonen. Men jag trivs med min lott. Jag har själv valt att bo kvar här. Och kommunen har lovat att jag får stanna så länge jag orkar. Det är jag glad för.

Linnea Eklund

Spår av det förflutna

Två år senare, 1972, dog Linnea. Hon fick bo kvar på torpet ända till slutet men sedan tog kommunen bort det. Om du kommer till Östra Rudstigen i Bollmora idag så kan du fortfarande se spår av torpet: äppelträd och syrenbuskar.

Ett svartvitt foto av en kvinna i huckle som sitter vid ett bord med en katt.

Linnea Eklund i sitt torp.

Staden bredde ut sig

De stora bostadsområdena i centrala Tyresö byggdes under en tid när massor av människor flyttade från landet till städerna. De nya bostäderna var mycket större och bekvämare än tidigare och många vill hellre bo modernt. Det är en förklaring till att Ulriksdal och andra torp revs. Torp som låg utanför städerna blev ofta sommarstuga till någon familj som kunde tänka sig lite lägre boendestandard under några sommarveckor. Men i Tyresö och andra kommuner runt om Stockholm används torpen ofta som föreningslokaler, kaffestugor – eller så är de rivna.

Fundera och samtala

  1. Om du kunde ställa en fråga till Linnea, vad skulle du vilja veta?
  2. Vad tycker du att man ska göra med gamla omoderna byggnader när man bygger en ny stadsdel?
  3. Har det någon betydelse för dig vad som händer med dina saker, platser och bilder när du någon gång dör?

Quiz

Vad vet du om Ulriksdalstorpet?

Starta quizet

Historiska källor från Tyresö

En skylt i en skogsbacke med namnet BOLLMORA i stora bokstäver. Under så står det "ett bilvänligt samhälle i vacker Tyresö-natur". Kartor och mer information i mindre bokstäver kan inte uskiljas i detalj på bilden.
Tyresö 1959 – 1960
Svartvitt foto av en grusväg som slingrar sig mellan träden upp till en öppen plats där en gård med tre ekonomibyggnader ligger i solskenet.
Tyresö
Två män och en gammal bil framför en lada.
Tyresö 1926
Ett tryckt kontrakt med viss fält ifyllda för hand, t.ex. datum och personer.
Tyresö 1869
Ett handskrivet dokument med snirklig skrivstil.
Tyresö 1853
Gammal handritad karta.
Tyresö 1748
Svartvitt fotografi, stort trähus, i bakgrunden vy över vatten.
Tyresö 1940
Svartvitt fotografi, stort trähus i skogsbacke.
Tyresö 1933

Industrialiseringens historia i Stenhamra

Industrialiseringens historia i Stenhamra

Stenhamra föddes på grund av industrialiseringen i Stockholm. Tekniken fortsatte att utvecklas även efter starten år 1884. Metoderna att bryta sten blev mer och mer industriella.
Tema: Industrialisering Ekerö
Visa tillhörande Lärarmaterial
Ett svartvitt foto med ca 25 personer framför ett lok och två hästar.

Muskelkraft från både hästar och människor byttes ut mot maskiner som drevs av kol och dieselolja.

Stockholm behövde Stenhamra

Stockholm växte snabbt under industrialiseringen. Både hus och vägar byggdes av sten. Asfalt var inte uppfunnet ännu men det gick att göra hårda vägar av sten som grävdes fram ur rullstensåsen som går genom stan, Brunkebergsåsen. Om du har gått på en kullerstensgata någon gång så vet du att det kan vara ganska knöligt. De styrande i Stockholm bestämde därför att gatorna skulle byggas av huggen som ger en mer slät yta. De köpte ett berg på Färingsö där det fanns bra sten som kunde lastas på båtar och fraktas till huvudstaden.

Kullersten till vänster, huggen storgatsten till höger. Gata på Södermalm.

Det var alltså behovet av gatsten som gjorde att ett stenbrott startade här 1884. Utan stenbrottet hade Stenhamra antagligen fortsatt vara en liten gård som hette Stockby och inte Färingsös centralort. En annan viktig orsak var ångmaskinen. Utan starka båtar som kunde dra pråmar lastade med sten så hade det inte gått att ha ett stenbrott så långt bort från Stockholms innerstad.

Stenbrottet år 1897.

En ny ort föddes

När stenbrottet startade så kom industrialiseringen till Färingsö. Ett helt brukssamhälle med arbetarbostäder, matbutik, ångbåtsbrygga och dansbana växte snabbt upp i Stenhamra. Under de 53 år som Stockholm fick sten härifrån så fortsatte industrialiseringen. Om vi tittar närmare på Stenhamra så kan vi få en bild av utvecklingen.

Ångmaskiner, järnväg och tryckluft

I början så förflyttades all sten inom stenbrottet på vagnar som drogs av kusken Svenssons två hästar. 1910 kom istället ett diesellok som körde stenen på en räls ner till vattnet. Två år senare byggdes en ångmaskin upp som gjorde tryckluft. Luften pressades in i ledningar som gick från ångmaskinen nere vid vattnet upp till stenbrottet. Där användes trycket för att driva borrar och en lyftkran. Två nya lok drevs också av tryckluft.

foto av två män i hatt och mustasch vid en vagn på räls. På vagnen står ett stenblock.

Arbetarna har lastat ett stort granitblock på en vagn som går på räls genom stenbrottet.

Ny teknik gav ny konkurrens

Det var nya tekniker som gjorde att stenbrottet startade men också att det lade ner. Transporterna utvecklades och blev billigare. Därför kunde Stockholm köpa sten från Bohuslän och Blekinge där det fanns lättillgänglig granit och stora stenbrott. Nya material började också konkurrera ut stenen. Asfalt och cement till exempel.

Fundera och samtala

  1. Hur påverkades Stenhamra av industrialiseringen?
  2. Påverkades Stenhamra mest positivt eller negativt av industrialiseringen, tycker du?

Quiz

Vad minns du om texten?

Starta quizet

Relaterat källmaterial

Ekerö 1928
Ekerö 1906
Ekerö 1910 – 1910
Fem män och en häst som drar en vagn med gatsten.
Ekerö 1930
Fem män står böjda över en sandgrop och gräver upp sand.
Ekerö 1930
Ett svartvitt foto av barn och vuxna uppställda framför ett hus.
Ekerö 1900
En man vid en skottkärra full av tegelstenar.
Upplands-Bro

Uselt boende på Ekebyhov

Uselt boende på Ekebyhov

Om du hade bott på Ekebyhovs herrgård på 1940-talet så hade du kunnat strosa runt i slottsparken, ta ett äpple från din egna äppelodling och luta dig tillbaka i din stora sal för att beundra takmålningarna.
Tema: Om du hade levt förr Ekerö
Visa tillhörande Lärarmaterial
Svartvitt foto av två vita hus.

Ekbacken vid Ekebyhov.

Om du i stället hade varit anställd på Ekebyhov och bott i arbetarbostäderna på gården så hade ditt liv varit långt mycket tuffare. Du hade till exempel kunnat vakna om morgnarna och haft 5 grader varmt inomhus. Det är samma temperatur som i ett modernt kylskåp. Häng med så får du höra om Olov Lindström och hans gravida fru som försökte få det bättre hemma.

Vad är centralvärme?

Centralvärme på 1940-talet innebar att det fanns en panncentral som låg nära lägenheterna där man eldade med olja. Det uppvärmda vattnet fördelades sen ut från panncentralen till lägenheternas element.

Låg boendestandard

Året var 1947 när hälsovårdsnämnden på Ekerö fick in en anmälan om en enrumslägenhet på 32 kvadrat som tillhörde herrgården Ekebyhov. I ettan bodde paret Lindström och de skulle enligt anmälan ha det väldigt golvkallt med kyligt drag från otäta fönster och dörrar.

På 1940-talet var det fortfarande dåligt ställt med den svenska boendestandarden. Man hade börjat bygga nya hus med bekvämare lägenheter men 1945 hade bara en tredjedel av befolkningen tillgång till badrum eller dusch inne i sin lägenhet. Ungefär var tionde person hade kylskåp, resten fick ha maten i skafferier. Bara hälften av lägenheterna hade centralvärme. De som inte hade det, som paret Lindström, fick elda med ved inomhus i öppen spis eller kamin. Många familjer bodde under den här tiden väldigt trångt i ettor. Gasspisar och varmvatten var modernt, de flesta fick nöja sin med en vedeldad spis och bara kallvatten.

Varför klagade Lindströms?

Många hade alltså dåliga bostäder på den här tiden men det började komma regler för boendestandarden. Ingen skulle behöva ha det så uselt som paret Lindström, som hade utomhustemperatur inomhus. I deras fall var chefen och hyresvärden samma person (Sigrid, herrgårdens ägare) och det kan man tänka sig att gjorde dem försiktiga med att gnälla i onödan. Hyresvärden hade väldigt stor makt över deras liv eftersom både inkomst och bostad låg i hennes händer.

I dokumenten nedan kan du se vad vi vet om historien med Lindströms boende. Det låter kanske lite invecklat men kort sagt verkar adelsdamen Sigrid inte vara på väg att hjälpa till med någon renovering.

Dokument 1, anmälan. Paret Lindström har först klagat till Svenska lantarbetares förbund som skickat en anmälan till Hälsovårdsnämnden för att herrgårdens ägare ska ordna problemen i Lindströms lägenhet.

Dokument 2. Hälsovårdsnämnden har därefter meddelat Ekebyhovs ägare Sigrid Ihre om problemen med Lindströms bostad så hon fick chans att lösa det.

Dokument 3. I nästa steg har Hälsovårdsnämnden undersökt bostaden och sett att den har stora brister: Kaminen är trasig, inomhustemperaturen är bara 5-6 grader under kalla dagar, fönster och dörrar är otäta och att det kommer det upp fukt genom golvet från husgrunden.

Dokument 4. Ett halvår senare svarar Sigrid Ihre Hälsovårdsnämnden med ett kortfattat brev att bostaden blev utarrenderad (betyder ungefär uthyrd) till en annan person sju år tidigare och att lägenheten då inspekterades. Hon tycker att den är ok för flera år framöver.

Det låter kanske lite invecklat men kort sagt verkar adelsdamen Sigrid inte vara på väg att hjälpa till med någon renovering.

Vad källorna inte berättar

Hur konflikten slutade finns inte dokumenterat. Bestraffades paret Lindström för att de klagat? Fick adelsdamen Sigrid lov att renovera efter Hälsovårdsnämndens inspektion? Behövde paret Lindström, som väntade barn under inspektionen, ha sin lilla bebis lekandes på ett iskallt golv? Även om frågorna är många så ger de sparade källorna oss en spännande inblick i hur det kunde vara att bo på Ekebyhov för herrgårdens arbetare.

Hur hade ditt liv sett ut om du hade levt förr på Ekebyhov? Tyvärr är det statistiskt mer troligt att du haft det som Lindströms än som Sigrid.

Vilka var Hälsovårdsnämnden?

Hälsovårdsnämnden var en myndighet som fanns i varje kommun och det var deras uppgift att kontrollera invånarnas hälsa och sundhet. I den uppgiften ingick bland annat att inspektera bostäder.

Fundera och samtala

  1. Vem hade störst makt att lösa problemet med bostaden på Ekebyhov tycker du?
  2. Vad berättar dokumenten om livet som lantarbetare?
  3. Hur stor möjlighet att påverka bostadssituationen hade hälsovårdsnämnden?
  4. Vad tror du hade hänt idag om en hyreslägenhet hade varit fuktig, dragig och saknat värme?

Quiz

Vad minns du om texten?

Starta quizet

Kämpa för ett bättre liv

Kämpa för ett bättre liv

Vad hade du gjort om du var en fattig arbetare under industrialiseringen? Går det att förbättra sitt liv på något sätt?
Tema: Aktivism Tema: Industrialisering Ekerö
En röd tvåvåningsbyggnad med två höga skorstenar.

Nedre flygelhuset.

Två sparsamma ungkarlar

Persson och Jakobsson var två ungkarlar som arbetade i stenbrottet i Stenhamra. De levde fattigt och sparade pengar hela sina liv. Själva fick de aldrig någon lyx men de hjälpte nästa generation att få det lite bättre. Du ska snart få veta hur, men först lite om bostadssituationen i Stenhamra.

Bostäderna

Husen där arbetarna bodde var välbyggda, välplanerade och vackra men hade väldigt små lägenheter där stora familjer bodde otroligt trångt. Fotot och ritningen visar “nedre flygelhuset”. Om du tittar noga så ser du att de största lägenheterna har ett rum och kök. En del består bara av ett enda rum. Där skulle en hel familj sova, äta, laga mat, förvara sina kläder, saker och sin mat. En vanlig familj var 6-8 personer. De som hade färre barn tog ibland hand om en äldre släkting som inte kunde försörja sig eller hyrde ut en sängplats.

Ritningen över ett av arbetarnas bostadshus visar de många små lägenheterna.

Persson och Jakobsson i ungkarlshuset

Person och Jakobsson, bodde i ungkarlshuset. Att de var ungkarlar betydde att de inte var gifta. Omkring sekelskiftet 1900 var de inte längre unga. De delade ett rum och lagade all mat själva. Mest blev det gröt. Persson arbetade väldigt hårt i stenbrottet och sparade så mycket han kunde. Jakobsson bar sina kläder tills de var alldeles trasiga. Han sydde till och med ihop två trasiga skjortor med garn. På så sätt återanvände dem och fick dessutom en lite tjockare skjorta.

Eftersom de inte hade några barn att försörja lyckades de spara lite pengar. Stenhuggarlönerna var högre än många andra arbetarlöner. Perssons två systrar ärvde den lilla förmögenheten. Den ena systern, som var gift med en stenhuggare kunde bygga ett eget hus i Stenhamra. Hon och hennes barn hade tur som hade en morbror som sällan var sjuk, arbetade ända fram till sin död och sällan unnade sig något själv.

Fackföreningar

Som du förstår så kunde inte alla spara pengar. Många arbetare bildade istället fackföreningar. Stenarbetarna startade sin år 1906. Men det stod i deras anställningskontrakt att de inte fick strejka. Det var vanligt att de som krävde högre lön eller bättre arbetsförhållanden fick sparken.

Arbetarna tänkte så här: Om vi går ihop (bildar en fackförening) och kräver samma sak, så blir det svårare för stenbrottets chef att veta vem han ska sparka. Vi kan kräva till exempel betald semester, bättre boende eller skydd mot arbetsskador, annars strejkar vi. Antingen stannar hela produktionen eller så får han förhandla.

Under tiden som stenbrottet fanns gick arbetare i hela landet ihop och lyckades få bättre villkor och löner.

Fundera och samtala

  1. Varför tror du att de två ungkarlarna sparade sina pengar?
  2. Spara pengar eller gå med i facket, vilket var bästa sättet att förbättra sitt liv tycker du?

Quiz

Hängde du med?

Starta quizet

Mer källmaterial om bostäder

Ekerö 1947
Ekerö 1925
Ekerö 1947
Ekerö 1947
Svartvit bild med fyra vita byggnader. En stor i mitten omgiven av mindre hus.
Norrtälje 1920 – 1925

Ta bort

Dagsverkstorpet Karlberg

Dagsverkstorpet Karlberg

I en glänta i skogen i södra Tyresö ligger än idag den lilla stugan Karlberg. Hur hade ditt liv sett ut om du bott här som torpare på 1800-talet?
Tema: Om du hade levt förr Tyresö
En röd torpstuga med furutkvist och ett enda fönster.

Torpet Karlberg år 2020.

Torparfamiljens villkor

Familjen som bodde här ägde inte stugan, marken eller ladugården. Det gjorde det stora Tyresögodset. Familjen fick bo på torpet och använda marken ifall de ställde upp och jobbade ett visst antal dagar åt godsägaren. Det kallades att göra dagsverken.

Torparfamiljen hade egna djur att mata och mjölka och några små åkrar att odla på. De var ju tvungna att göra sin egen mat och kläder. Om de hann, för det var mycket de skulle göra för godsägaren, enligt kontraktet.

Ett tryckt kontrakt med viss fält ifyllda för hand, t.ex. datum och personer.

Kontraktet talade om vad som gällde för dagsverkstorpet Karlberg.

Om du var man

Alla på torpet, män, kvinnor och barn var tvungna att hjälpa till för att överleva och få bo kvar. Oftast krävdes det att det fanns en dräng eller piga, alltså en extra, ogift vuxen som hjälpte till mot mat och husrum. Det var mannen i familjen som skrev på kontraktet. I kontraktet står det att familjen fick njuta, bo och odla på torpet ostört så länge de uppfyllde en del krav, till exempel:

  • Dagsverken, alltså en hel dags arbete omkring 13 timmar på sommaren. Mannen skulle arbeta 104 dagar och ett hjon 66 dagar om året. Ett hjon, det kunde vara en dräng, torparens fru eller en son men det står också i kontraktet att om familjen skickade ett barn som inte kunde arbeta ordentligt så fick de inte ha kvar torpet.
  • Underhålla och renovera alla byggnader och stängsel.
  • Gräva diken, hålla ängarna öppna och gärna odla upp ny mark i närheten av torpet.
  • Underhålla vägarna i närheten.

Om du var kvinna

Redan före gryningen började arbetet med att mjölka. Sedan skulle du som kvinna ta hand om allt som hade med barn, mat och kläder att göra. Kläderna gjordes från grunden. Om familjen hade får så klippte hon ullen eller användes lin, ett sorts gräs som gjordes till trådar. Av dessa råvaror tillverkades trådar som sedan vävdes eller stickades. Det skulle räcka till alla familjens kläder. När djuren slaktades var det kvinnans uppgift att göra mat av allt, skölja tarmar, göra korv, mala inälvor och göra pölsa. Varje dag skulle torparhustrun skicka med mat till sin man och ett hjon. Samtidigt var det inte ovanligt att ha 4-5 barn att ta hand om hela dagarna. Barn som gick i skolan skulle också ha med sig mat.

Sofia Wilhelmina bodde på torpet. År 1881 föll hennes man ner från ett träd och dog, 48 år gammal. Men Sofia Wilhelmina kämpade vidare med allt arbete och lyckades bo kvar på torpet. Hon hade hjälp av sina fem barn.

Innan det fanns kylskåp var jordkällaren bästa stället att förvara mat svalt.

Fundera och samtala

  1. Var villkoren i kontraktet rättvisa tycker du?
  2. Vems rättigheter tar upp störst plats i kontraktet?
  3. Vilka är de tre största skillnaderna mellan torparfamiljens och din egen familjs sätt att försörja sig?

Quiz

Vad vet du om Karlbergstorpet?

Starta quizet

Barn i stenhuggarebyn

Barn i stenhuggarebyn

År 1884 hände något revolutionerande i Sånga socken. Stockholms Stad började bygga upp en helt ny industri. På bara några år flyttade hundratals människor in i stenhuggarebyn. Tänkt dig att du var en av dem. Hur skulle ditt liv ha varit?
Tema: Industrialisering Tema: Om du hade levt förr Ekerö
Visa tillhörande Lärarmaterial

Stenbrottet år 1928. Till vänster om trädet ser du stenhuggarnas arbetsbodar med rader av bås.

Familjerna i Stenhamra

Det var papporna i familjen som arbetade i stenbrottet. Kvinnorna tog hand om barnen eller så försökte de få andra jobb i närheten. Barnen gick i samhällets egen skola. Den hade Stockholms stad byggt när de köpte berget på Färingsö. Staden behövde sten till olika byggen eftersom Stockholm växte snabbt under industrialiseringen. Det var därför de köpte marken och byggde stenhuggaresamhället. Det var lag på att alla barn skulle gå i skolan men det räckte med några år. Sedan kunde du börja arbeta. Om du var pojke och 10-12 år så fick du börja i stenbrottet.

Ett svartvitt foto av barn och vuxna uppställda framför ett hus.

Några barnrika familjer har klätt upp sig för skolavslutningen år 1900.

Hjälp till med sprängning

Med en pappa som stenhuggare så hade du chans att få ett yrke som du kunde försörja dig på hela livet. Men det var ett svårt, tungt och farligt jobb. I början fick du kanske mest hjälpa till att hämta verktyg men efter ett tag var du redo att jobba med stenen. En ganska enkel uppgift var att göra hål i berget och slå i kilar så att stora block lossnade. Granitblocken kunde väga flera 1 000 kilo. Idag skulle det nog vara förbjudet för barn att ens gå in på området. Men i slutet av 1800-talet kunde barn till och med använda dynamit. När det var kallt stoppade pojkarna dynamiten i strumporna för att den inte skulle frysa. Sedan var det bara att hälla den i bergets sprickor, tända på och spränga loss blocken. Tyvärr hände det en gång att två personer dog av en sådan explosion.

Var beredd på hårt arbete

Stenblocken kördes på en räls till en lång byggnad där varje stenhuggare hade ett bås. Om du arbetar med att hugga sten så måste du vara utomhus eftersom stendammet som yr omkring när du hugger i stenen är farligt att andas in. Det var ändå många stenhuggare som fick ”stendammslunga” och svårt att andas när de blev äldre. Du arbetade från klockan sex på morgonen till sju på kvällen. Det var bara söndagen som var ledig, så det tunga arbetet slet hårt på kroppen. Det var också vanligt att du fick ta ut flisor av sten eller metall som träffade kroppen. Det gällde att akta ögonen, annars kunde det bli svårt att jobba vidare!

Bo trångt med nära till allt

Människorna i stenhuggarsamhället levde hela sina liv här och det mesta som behövdes fanns i byn. Förutom skolan så fanns det ett badhus med två badkar och en samlingssal. Det fanns också en dansbana, konsumbutik och flera olika bostadshus. Om du var barn så bodde du med din familj i en lägenhet. Familjerna hade många barn men lägenheterna var små, ofta bara ett rum och kök eller ett enda rum med kamin. När du skulle gå på toa så fick du gå ut till ett dass på gården. Då kunde du också passa på att ta med dig lite ved in eftersom du passerade familjens vedförråd. Om du var lite äldre och redan arbetade i stenbrottet så kunde få bo i ungkarlshuset. Där fanns 15 lägenheter och man bodde 2-4 personer i varje rum.

Vedbodarna står kvar. Foto: Martina Berglund, Stockholms läns museum. CC BY.

Sten till Stockholm

Graniten från berget i Stenhamra blev gatsten som lastades på fartyg och skickades till olika vägbyggen i Stockholm. Stenhuggarna var skickliga på att ”läsa berget” och kunde se hur det bäst kunde spräckas sönder till fyrkantiga stenar. Vissa stora block kunde användas till husbyggen och småskärvor och grus kunde användas till byggen av vägar och järnvägar. Fullastade båtar lämnade kajen i stor sett varje dag. Sista båten från Stockholm på hösten fraktade fullt med varor till konsumbutiken så att det skulle räcka hela vintern. När isen hade lagt sig så gick det inte längre att ta båten till stan. Men du kunde alltid gå över isarna till fastlandet och ta tåget.

Ett bra liv?

Som du förstår hade ditt liv varit helt annorlunda om du levt i Stenhamra på 1800-talet. Men arbetare på andra platser vid samma tid hade det inte bättre. Även inom jordbruket så arbetade människor hårt de flesta timmar av dagen för att överleva och kanske få det lite bättre.

Fundera och samtala

  1. Vad tycker du är den största skillnaden mellan ditt liv och stenhuggarbarnens?
  2. Finns det något som du tror hade varit bättre om du levt för 120 år sedan?
  3. Dina livsvillkor skiljer sig nog en del från barnen i stenbrottet, men kan du också se några likheter?

Quiz

Vad vet du om livet i stenhuggarebyn?

Starta quizet

Relaterade bilder

Ett svartvitt foto med ca 25 personer framför ett lok och två hästar.
Ekerö 1910
foto av två män i hatt och mustasch vid en vagn på räls. På vagnen står ett stenblock.
1912
Fem män och en häst som drar en vagn med gatsten.
Ekerö 1930
Fem män står böjda över en sandgrop och gräver upp sand.
Ekerö 1930

Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt

Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt

Tvättmaskinen piper – dags att fylla torktumlaren eller hänga upp de blöta plaggen. Jobbigt! Men väldigt enkelt jämfört med om du hade tvättat före industrialiseringen.
Tema: Industrialisering Tema: Om du hade levt förr Huddinge
Visa tillhörande Lärarmaterial
Redskap runt en vak i sjön.

Isvaken för sköljning av tvätten uppsågad på Albysjön vid Hagalunds Tvätterimuseum i Vårby. En hink med varmvatten för att värma fingrarna, issåg och klappträn framför 1970-talsbebyggelsen i Fittja. Foto: Olle Magnusson.

Tvätt förr

Innan det fanns tvättmaskiner brukade kvinnorna på landsbygden tvätta några gånger om året. I närheten av Stockholm och andra städer började några ta betalt för att tvätta andras smutsiga kläder och lakan. Tvätteriföretagen växte och tog hjälp av bättre verktyg och maskiner när samhället industrialiserades. Traditionen att det var kvinnor som tvättade höll i sig. De flesta som arbetade på tvätterierna var kvinnor. Det vanligaste jobbet för män var att köra maskinerna.

Titta på de korta filmklippen så får du en bild av det tunga arbetet med tvätten. Så här gick det till på ett tvätteri vid början av 1900-talet.

Hämta tvätten i stan

En gång i veckan åkte någon från tvätteriet in till stan för att lämna ren tvätt och hämta smutsig.

Blötlägg

Det första steget var att tvätten lades i blöt. För att börja tvätt behövde du bära ved och vatten, göra upp eld och fixa tvättmedel.

Stöt

Tvätten behövde komma i rörelse precis som på en modern tvättmaskin. Skillnaden förr var att du själv fick vara motor.

Koka

Tvätt som tålde höga temperaturer kunde kokas för att bli riktigt ren.

Skölj

När tvättmedlet hade sköljts bort kunde det finnas fläckar kvar som fick gnuggas extra.

Klappa

Den sista sköljningen av tvätten gjordes direkt i sjön.

Torka

Särskilda torklador byggdes vid tvätterierna för att tvätten skulle kunna hänga under tak och torka året om.

Stryka

Långt innan det fanns elektriska strykjärn så strök man tvätten. Hur gick det till? Tvätterierna körde ibland tvätten till särskilda mangelbodar som kunde ligga inne i stan och ta hand om tvätt från flera tvätterier. Där ströks eller manglades tvätten. En mangel är en maskin som pressar tvätten mellan två trärullar så att den blir slät och fin.

Tvätterierna hade en vecka på sig att rengöra, stryka och leverera tvätten till kunderna i stan. Sedan började proceduren om från början igen.

Artikeln är ett samarbete med Stockholm Kvinnohistoriska och Hagalunds tvätterimuseum som drivs av Vårby-Fittja hembygdsförening.

Fundera och samtala

  1. Vilka risker för skador kan ha funnits i de olika tvättmomenten som texten beskriver?
  2. Det var ofta kvinnor från arbetarklassen som tvättade förr, både som anställda i tvätterier och tidigare i i bondesamhället. Vem tvättar idag?
  3. Vilka följder tror du att det fick för familjer som fick en egen tvättmaskin eller tvättstuga, som blev vanligt på 1960-talet?

Quiz

Vad vet du om att tvätta förr?

Starta quizet

Historiska tvättbilder

Fyra kvinnor och en man i badkälder står i vattnet och två barn sitter på stranden.
Tyresö 1930
Två män och en gammal bil framför en lada.
Tyresö 1926
En annons med två bilder som föreställer byggnader och tvätt på tork utomhus. Texten lyder: Älta ångtvätt telefon Älta 19. Rekommenderas. Utför all slags tvätt och mangling väl, snabbt och billigt. Modern, ej skadlig tvättmetod. OBS.! Prima insjövatten, luft och soltork vid tvättningen! Hämtning och expediering dagligen. Vördsamt Älta ångtvätt.
Nacka 1950
Svartvitt fotografi, två kvinnor står och sträcker och viker lakan i tvätteriet.
Nacka 1962
Svartvitt fotografi, två kvinnor arbetar i tvätteriet.
Nacka 1962
Svartvitt fotografi, två kvinnor stryker och hänger tvätt i tvätteriet.
Nacka 1962

Nu & då mitt i Tyresö

Nu & då mitt i Tyresö

Tyresö utvecklades snabbt under 1960-talet. Häng med så får du höra om när ett helt nytt centrum växte fram mitt i skogen.
Tema: Industrialisering Tyresö
Visa tillhörande Lärarmaterial
Laddar bildjämförelse…

Små hus på det gamla godsets mark

Tyresö gods ägde en gång i tiden all mark i den nuvarande kommunen. Under industrialiseringen, när Stockholm började växa sökte sig många människor ut till landsbygden i stadens närhet. En del byggde sommarstugor och andra blev fast boende. Det var inte längre bara de rikaste som hade råd att bygga sig ett eget hem utanför staden. På flygbilden från 1960 ser du en hel del små hus närmast Drevviken i väster.

Växla över till den högra bilden från 1975 så ser du massor av kvarter med nya hus i mitten av bilden.

Laddar bildjämförelse…

Tyresö var splittrat

Före 1950-talet var kyrkan och slottet i öster centrum i Tyresö. När villorna blev fler i väster flyttade kommunledningen också dit. Men i kommunens mitt var det mycket skog med några utspridda torp och gårdar som ägdes av det stora godset Tyresö.

Ett nytt centrum

På det andra flygfotot från 1975 ser du hur det nya Tyresö snabbt har vuxit fram. Kommunen växte från 6 000 invånare år 1960, till 27 000 år 1970. Många unga familjer som väntade på att få en lägenhet i Stockholm flyttade nu till Tyresö istället. De styrande i kommunen ville att det nya centrumet skulle binda ihop kommunens delar. Myggdalens gård och torpet Ulriksdal låg i vägen för de nya husen, så de revs. Men det var en annan gård som gav det nya centrumet sitt namn: Bollmora.

Kan du tänka dig att bilderna här nedanför visar exakt samma plats?

Svartvitt foto av en man i hatt, väst och mustasch. Han håller en hink i ena handen och en hacka i den andra. I bakgrunden syns ladugård och en ålderdomlig lastbil.

Bilden är tagen år 1959, precis innan gården Myggdalen revs.

Fundera och samtala

  1. Bostadsområden får ofta sitt namn från en äldre gård eller ett torp. Tycker du att det är ett bra sätt att använda historia på?
  2. Vilka problem tror du kan finnas när en ny stadsdel byggs mycket snabbt?

Quiz

Vad vet om Tyresös centrum?

Starta quizet

Historiska källor från Tyresö

Fyra kvinnor och en man i badkälder står i vattnet och två barn sitter på stranden.
Tyresö 1930
Svartvitt foto av en grusväg som slingrar sig mellan träden upp till en öppen plats där en gård med tre ekonomibyggnader ligger i solskenet.
Tyresö
Svartvitt fotografi, stort trähus i skogsbacke.
Tyresö 1933
Svartvitt fotografi, stort trähus, i bakgrunden vy över vatten.
Tyresö 1940
En svartvit bild av en kvinna vid ett skrivbord. På bordet syns ålderdomlig elektronisk apparatur och i bakgrunden syns fyra stora skåpdörrar.
1959
Gammal handritad karta.
Tyresö 1806
Ett tryckt kontrakt med viss fält ifyllda för hand, t.ex. datum och personer.
Tyresö 1869