De senaste decenniernas stadsbyggande planering präglas av en rad strategier som hanterar Stockholmsområdets expansion. Gemensamt är att staden och stadslivet sedan 1990-talet är ideal och målbild.
Stadsplaner från 1990-tal och framåt
Istället för att regionen har ett centrum där allt händer planeras nu för flerkärnighet. Stadsliv ska erbjudas på fler platser än Stockholm city. Arninge – Märsta, Barkaby – Jakobsberg, Kista – Sollentuna – Häggvik, Täby centrum – Arninge, Skärholmen – Kungens kurva, Flemingsberg, Haninge centrum och Södertälje ska bilda framtida stadskärnor. Dessa ska ha goda kommunikationer och arbets- och bostadsmöjligheter och bidra till positiva miljöförhållanden.
Förtätning i redan bebyggda områden återkommer. Såväl enstaka flerfamiljshus som grupper av hus uppförs i kanterna till parker och grönstråk. Mark som tidigare har använts för industriändamål saneras och bebyggs med bostäder. Inte enbart Hammarby Sjöstad i Stockholm utan också Norrtälje, Södertälje, Sundbyberg med flera kommuner utnyttjar ofta äldre ofta centrumnära industrimark för bostadsbebyggelse.
Äldre hamnområden lockar också till bostadsbebyggelse genom de utsikter och upplevelser som närheten till vatten medger. Längs med Bällstaviken, Mariehäll i Sundbyberg, växer ett helt nytt bostadsområde upp. Här finns närhet till kollektivtrafik genom tvärbanan. Det finns butiker och service i Sundbybergs centrum och ett flertal arbetsplatser inom gång- och pendlingsavstånd.
Halvöppna kvarter orienterade mot vattnet är en vanligt förekommande hustyp. Parker och gångstråk längs med Bällstaviken erbjuder rekreation och ska koppla ihop stadsdelen med andra områden. Här kan man leva det goda livet mitt i stan. Staden ska vara dynamisk, attraktiv och erbjuda mötesplatser och stimulera kreativitet.