Tillbaka till naturen

1962 publiceras Rachel Carsons bok Tyst vår, om miljögifter. 1973–74 är oljekrisen ett faktum och 1986 inträffar Tjernobylkatastrofen. Under samma period växer sig miljörörelsen starkare och intresset för ett miljövänligt boende ökar.

Under 1990-talet ser vi de första så kallade ekobyarna i Stockholmstrakten. Närheten till stadens befintliga infrastruktur som kollektivtrafik, vatten- och avlopp samt cykelavstånd till funktioner som butik och skola är viktigt. Ekobyarna är små och få, i likhet med grupphusområdena i allmänhet under 1990-talet.

Grönavågare kvar i staden

I Understenshöjden strax utanför Stockholms centrum står husen tätt, i hopbyggda i långa rader, anpassade efter naturens nivåskillnader och nära uppvuxna tallar och björkar. För att undvika sprängning har husen ställts på plintar. Gångvägar av grus letar sig in mellan hus och trädgårdar. Husen är södervända. Taken har solfångare som bidrar till husens uppvärmning. Skalan är lågmäld, smälter in i naturen och syns knappt från lokalgatan. Detta är ett angreppssätt som är fjärran 1960-talets bostadsproduktion med bostadshus i skarp kontrast till natur och topografi.

Hus i brunt trä med grönska runt. Husen smälter nästan samman med växtligheten.
Understenshöjden. Foto: Holger Ellgard. CC BY-SA.
En radhuslänga vid en gata. Det står ett par cyklar utanför ett av husen.
Viby i Sollentuna. Foto: Holger Ellgard. CC BY-SA.

På Kullön i Vaxholm slingrar sig gatorna fram runt berg och vegetation. Liksom i Understenshöjden har området en ekologisk profil men skiljer sig i bebyggelsekaraktär. Enfamiljshus, parhus och radhus blandas i de olika kvarteren. Samtliga hus syns tydligt i naturen och från havet. Vindskydd mot norr och öppenhet mot söder för att möjliggöra god energihushållning, minimala ingrepp i terräng och lokala reningsverk för avloppsvatten och gemensamma sophus ingår som centrala beståndsdelar i planeringen. Inför byggnationen inventeras växtligheten, värdefulla träd skyddsklassas och en försiktig utglesning av skogen genomförs för att i möjligaste mån ta hänsyn till områdets naturvärden. Det vattennära läget är karaktäristiskt för tiden och pekar mot den mer exklusiva bostadsproduktionen som växer fram. Under slutet av 1990-talet finns även en marknad för lyxigare villor, specialritade för privata beställare av namnkunniga arkitekter.