Content Source: lanskallan
Nu & då på Centrumleden i Märsta
Nu & då på Märsta station
Paret som formade Huddinge
Publicerad: 25 april 2024
Paret som formade Huddinge
Patron Pehr är en viktig person ur Huddinges historia. Hans fru Brita är inte lika känd men båda har påverkat kommunens utveckling mycket.
Huddinge kyrka utan sitt torn. Bilden är från 1865 och antagligen det äldsta fotot från Huddinge. Det nya tornet invigdes 1878.
Patron Pehr
Pehr Pettersson ägde som mest en tredje del av all mark i Huddinge. Gårdarna Flemingsberg, Glömsta och Fullersta tillhörde honom. På många sätt var han en modern man. Han hade till exempel arbetat sig upp till sin position och använt industrialiseringens nya metoder för skapa ett effektivt jordbruk. Han bodde på herrgården Fullersta men han var inte själv adlig.
Pehr Pettersson kallades Patron Pehr och levde 1807–1875.
Smart sätt att sälja mer mjölk
Patron Pehr kämpade för att en ny väg skulle byggas in till Stockholm. Den byggdes på 1840-talet och går ungefär där Huddingevägen går idag. När staten började planera en järnväg så förstod Pehr att han kunde ha nytta av den. Om han kunde frakta all mjölk som hans kor gav till Stockholm med den snabba järnvägen så kunde han sälja mer innan mjölken blev dålig. Om konkurrensen blev för stor i Stockholm så kunde han sälja mjölken i Södertälje istället. Statens Järnvägar (SJ) köpte mark från jordägarna i landet så att de kunde bygga järnväg hela vägen mellan Stockholm och Göteborg. Men Pehr gav bort mark gratis till SJ om de lovade att bygga en station vid hans grind.
Stationen blev kommunens centrum
Det var alltså Patron Pehr som gjorde att Huddinge station ligger där den ligger och att det blev kommunens centrum. I början var det inte många personer som åkte tåg till och från Stockholm. Järnvägen användes mest till att frakta ved och mjölk till huvudstaden. För att mjölken skulle komma med första tåget på morgonen så fick jordbruksarbetarnas fruar börja en timme tidigare med mjölkningen, klockan fyra på morgonen.
Brita Larsdotter – myndig vid 60
Brita var gift med Pehr Pettersson. När hon var i 60-årsåldern dog hennes man och hon blev myndig. På den här tiden var gifta kvinnor omyndiga och deras män bestämde över dem, över deras pengar och saker. Brita och Pehr hade börjat lämna över det stora jordbruket till dottern Clara och hennes man men under bara några år så dog båda två och det enda barnbarnet. Brita ägde och drev sedan det stora jordbruket vidare på egen hand i mer än tio år.
Brita Larsondotter styrde över Huddinges största jordbruk från Fullersta gård efter makens död. I slutet av sitt liv ändrade hon sitt namn till Birgitta som lät mindre bonnigt.
Brita fick Huddingebornas kärlek
När Brita dog så hölls en stor begravning. Huddinge kyrkan var proppfull med folk. Längs hela vägen mellan Fullersta gård och kyrkan stod folk och grät. En barnkör sjöng och tidningarna skrev om begravningen. Brita hade blivit en mycket populär och älskad person. Här är några saker som Brita gjorde under sin tid som godsägare:
- Lånade ut mark gratis till en arbetarförening.
- Startade en fond till minne av sin dotter Clara som delade ut pengar för att fattiga Huddingebarn skulle kunna köpa kläder till sin konfirmation.
- Gav bort mark till ett nytt skolhus.
- Skänkte pengar för att bygga tornet på Huddinge kyrka.
- Skänkte pengar till en ny kyrkklocka, ommålning inne i kyrkan.
- Skänkte silverljusstakar till kyrkan.
- Testamenterade pengar till några av sina trognaste tjänarinnor.
- Betalade vård för några av gårdens arbetare.
Kvinnorna på Fullersta
Under Fullersta gårds 300-åriga historia har kvinnor ägt och styrt gården i 220 år.
Hur blev Petterssons rika?
Hur kunde Pehr och Brita, som inte var adliga, bli Huddinges mäktigaste personer och påverka historien? Pehr kom från en torparfamilj, hans föräldrar hyrde en liten gård. Britas familj ägde inte heller någon mark. Här är tre viktiga förklaringar till parets framgångar.
Den första är hårt arbete. Pehr tog snabbt till sig ny teknik och de senaste metoderna inom jordbruket. Han byggde nya hus, grävde nya diken och åkrar. Han såg till att sänka vattennivån i sjön Trehörningen så att det blev mer jordbruksmark.
En annan förklaring är att Pehr var bra på att skriva. När han formulerade ett brev eller en ansökan så kunde ingen tro att han föddes på ett torp. Fattiga människor som var födda i början av 1800-talet kunde ofta inte skriva, bara läsa. Skrivförmågan hjälpte honom att få jobb och övertyga andra att gå med på hans olika projekt.
Den tredje förklaringen är brännvinet. På Flemingsbergs gård kunde de framställa massor av brännvin och det var en lättsåld och populär produkt. Aldrig har svenskarna druckit så mycket sprit som i slutet av 1800-talet. Supandet var ett stort samhällsproblem som många arbetade för att minska men för Pehr och Brita gav det också pengar. Utan inkomsterna från brännvinet hade de inte kunnat köpa Fullersta gård eller bygga ett kyrktorn.
Du kan besöka Pehr och Britas gravsten vid Huddinge kyrka.
Fundera och samtala
- Vad tycker du är paret Petterssons största bidrag till Huddinge?
- Vad tycker du att Pehr och Britas liv säger om hur det var att vara man och kvinna på 1800-talet?
- Tror du att det är lättare idag än på 1800-talet att födas fattig och dö rik?
Huddingebilder
Paret som formade Huddinge
Nu & då i Pinbacken
När tåget kom till Märsta
Strumpfabriken
Publicerad: 21 mars 2024
Strumpfabriken
Fina damstrumpor av nylon är svårt att sy själv. Det krävde avancerade apparater. Sådana fanns i Huddinge.
Arbete på övervåningen i den gamla oljefabriken dit strumpfabriken flyttade 1939.
Fabriken sökte kvinnlig arbetskraft
I strumpfabrikens annons nedan kan du se att de sökte efter kvinnor som hade erfarenhet av industriarbete. Idag hade det räknats som diskriminering att skriva vilket kön man vill ha på den som som ska göra ett jobb. Men på 1940-talet var det helt naturligt. Kvinnor hade lägre löner än män, så det var billigare att anställa dem. Dessutom var många män inkallade till armén och beredda att rycka ut om Sverige skulle dras in i andra världskriget.
Strumpfabrikens annons.
Fabriken ordnade daghem och bostad
För att få arbetskraft till fabriken startade strumpfabriken ett daghem som tog hand om kvinnornas barn medan kvinnorna arbetade. Strumpfabriken hade också ett hus med lägenheter som kvinnor kunde hyra. Huset låg vid nuvarande Huddinge gymnasium. Det var dass på gården och på övervåningen hade Strump-Janne, fabrikens föreståndare sitt kontor.
Vilka arbetade på fabriken?
Som mest jobbade 164 personer på strumpfabriken. 70 procent var kvinnor och många bodde i villorna runt Huddinge station. Där hade de köpt tomter och byggt hus under 1920-talet eller 1930-talet. En del hade säkert män som kallats in till armén och var i behov av extra inkomster. Flera av de anställda hade flytt från Estland där andra världskriget rasade.
Förutom de som arbetade på strumpfabriken så kom andra kvinnor dit och lämnade in strumpor för färgning. Det var strumpor som de själva hade tillverkat hemma.
Strumpfabriken på 1950-talet.
Bättre tider – då stängde fabriken
Efter kriget kom sjöfarten och handeln mellan länder igång igen. Nylonstrumpor utan skarvar var det nya som alla ville köpa. För att tillverka det krävdes att fabriken köpte helt nya maskiner. Fabriksägarna tyckte att det blev för dyrt och att det skulle bli svårt att tjäna så mycket pengar så att det täckte kostnaderna för nya maskiner. De förstod att de skulle behöva konkurrera med billiga strumpor från andra länder, där lönerna var lägre. Därför lade de ner fabriken år 1954.
Kvinnor inom industrin
Huddinges första stora industrier
Publicerad: 21 mars 2024
Huddinges första stora industrier
Mitt i jordbrukslandskapet bland skog, åkrar och betande kor sticker en hög skorsten upp. Året är 1919 och Huddinge har fått sin första stora fabrik.
Tidningsklipp från invigningen av Billman-Regulators fabrik i Flemingsberg 1964.
Oljefabriken
Det dröjde till en bit in på 1900-talet innan Huddinge började befolkas och industrialiseras på riktigt. Nästan 50 år efter att järnvägen och stationen blev klar så byggdes ett fabriksområde intill stationen, norr om järnvägen. På bilden nedan ser du oljefabriken, som den kallades, med sin höga skorsten mitt i bilden. Fabriksområdet var stort som en fotbollsplan och hade ett eget stickspår från järnvägen.
Rakt genom bilden går järnvägen. Stationshuset (nr 2) finns inte längre kvar. Men du kanske känner igen byggnaderna 3, 5 och 6. De finns alla kvar. Till höger om fabriken byggdes senare tingshuset. Den långa vägen som går över gärdet snett genom bilden går är Åvägen från centrum upp mot Källbrink.
1, Oljefabriken/stumpfabriken. 2, Huddinge station. 3, Baptistkapellet. 4, Platsen där Tingshuset står idag. 5, Fullersta gård. 6, Fullersta bio. 7, Den liggande skyskrapan som var Huddinges affärscentrum.
Få industrier och många pendlare
Mellan år 1917 och 1939 tillverkade oljefabriken skokräm, såpa, smörjmedel och andra kemiska produkter. Det var Huddinges första stora industri. Det fanns fler fabriker men de flesta var små och mer lika en verkstad. Vid den här tiden så började jordbruken i Huddinge läggas ner och marken såldes som tomter. En del köpte tomterna för att bygga en sommarstuga. Närmast stationen bosattes sig människor permanent och byggde egna hus. En villastad började växa fram. Nästan alla boende arbetade i Stockholm. Utan järnvägen hade det varit omöjligt att bo här och arbeta i stan. Att ha en egen bil var fortfarande ovanligt.
Alla nya maskiner under industrialiseringen behövde smörjas. Därför kunde Oljefabriken tillverka och sälja mycket smörjmedel under det egna varumärket Manito.
Strumpfabriken
När oljefabriken lade ner 1939 flyttade istället en strumpfabrik in. Den hade tidigare legat i Nacka längs Saltsjöbanans järnväg. Som mest arbetade 164 personer med att tillverka damstrumpor i lokalerna. Efter andra världskriget fick strumptillverkningen konkurrens och stängde ner. Men lokalerna stod inte tomma länge. År 1954 flyttade företaget LM Ericsson in i lokalerna. De byggde telefonutrustning i den gamla oljefabriken fram till 1966. Efter det blev det tomt i fabriken som förföll och till slut revs år 1974.
Industrier i början av 1900-talet
Förutom strumpfabriken fanns det fler industrier i Huddinge.
Glömsta fabrik med utemöbler.
Kvittorullsfabrik i Stensättra.
Vårby källa, en mineralvattenfabrik och bryggeri.
Juicefabrik i Huddinge.
Bra transporter gav utveckling
Industrialiseringen gav Huddinge några mindre fabriker. På 1950-talet uppstod fler småindustrier i Trångsund och Segeltorp. Men den viktigaste konsekvensen av industrialiseringen var järnvägen som gjorde att villasamhällen växte fram i Fullersta och Stuvsta. Trångsund låg vid en annan järnväg, den som gick mellan Stockholm och Nynäshamn. Segeltorp låg istället nära Södertäljevägen som band ihop Stockholm och Södertälje. Så även där var transporterna avgörande för att industrier och bostäder skulle byggas.
Flera personer har försökt att öppna gruvor i skogen mellan Flemingsberg och Gladö kvarn. Det finns gott om fin järnmalm där men eftersom transportmöjligheterna är dåliga så blev det aldrig lönsamt.
Industrin behöver kunskap
På 1960-talet etablerades en stor industri, Billman-regulator i Flemingsberg och blev kommunens största arbetsgivare. Ericsson byggde ett stort lager i samma industriområde. Vid den här tiden började industrier flytta till andra länder med lägre löner. De som blev kvar vad sådana som krävde mycket kunskap. Fabrikerna behövde inte längre lika många människor som arbetade praktiskt. Istället behövdes kunniga personer som kunde utveckla och förbättra produkterna.
Kunskap krävdes också för de nya stora arbetsplatserna Huddinge sjukhus (1974) och Södertörns högskola (1996). De flesta arbeten i Huddinge idag är inom service. Färre arbetar inom industri och nästan ingen längre inom jordbruket där nästan alla jobb fanns från början.
Fundera och samtala
- Varför är transport viktigt för industrier?
- Hur tror du att Huddinge hade utvecklats om järnmalmen haft goda transportmöjligheter?
Industriarbetare
Rädda slottet!
Publicerad: 21 mars 2024
Rädda slottet!
Bostadsområdet Vårby gård har fått sitt namn från herrgården Vårby. På 1970-talet var huvudbyggnaden i stort behov av renovering men det fanns olika åsikter om vad som skulle hända med Vårby slott.
Aktivister dricker kaffe vid Vårby gård någon av vårarna 1970–1975.
Picknick på 1970-talet
Det är en vårdag i början av 1970-talet när Lasse Hansson tar fram sin kamera och knäpper en bild av sina kompisar. De har tagit fram kaffetermosarna och slagit sig ner på gräset vid Vårby gård.
Den gamla herrgården ligger vackert med utsikt över vattnet. I början av 1970-talet stod byggnaden tom och förföll ordentligt. På bilden ovan ser du att trasiga dörrar och fönster är igenspikade och fasaden behöver putsas. Husets pampiga hörntorn kom till när Vårby var ett stort jordbruksgods och många turister kom på sommaren till Vårbybaden i Mälaren. De bodde i då i “slottet” som det kallades.
Aktionsgruppens foto inifrån Vårby gård. Den vackra inredningen var rejält sliten och det hände att folk tog sig in i lokalerna och förstörde.
Kommunen ville riva slottet
Personerna som fikar vid slottet var inte bara här för att ha trevligt. Nej, de var på krigsstigen och hade bildat en aktionsgrupp: Rädda Vårby gård. Huddinge kommun och Stockholms stad, som ägde slottet, ville nämligen riva det och bygga höghus i den gamla slottsparken. Aktionsgruppen arbetade för att stoppa rivningen. De tyckte att kommunen borde renovera slottet och använda det till något istället. Om byggnaden fick stå kvar så skulle den kunna berätta om platsens historia och ge den en själ, menade aktivisterna. Det här var under miljonprogrammets tid och det behövdes massor av bostäder. Men måste de byggas precis vid vattnet och i slottets trädgård? Det tyckte inte aktionsgruppen.
Vårstädning i herrgårdens park någon gång under 1970–1975.
En kvinna demonstrerar utanför Huddinges kommunhus 1972.
Vem vann kampen om slottet?
Den 5 maj år 1975 gick larmet att det brann i slottet. Flera olika brandkårer kämpade mot elden men slottet gick inte att rädda. Nu fanns inte längre något slott som aktionsgruppen kunde kämpa för. Men deras kamp var inte helt i onödan, det blev nämligen inga hus på platsen.
Jo ett, det lilla torpet Myrstugan som räddades och placerades här som ett minne över äldre tider. Idag heter platsen Herrgårdsparken, för att minnas platsens egen historia, och används också för odling på kolonilotter.
Vill du vara med och städa?
Aktionsgruppen väckte intresse för konflikten med Huddinge kommun genom skyltar i parken.
Myrstugan
Stugan har gett namn åt Myrstuguberget vid Masmo T-station och låg sedan 1700-talet vid vattnet nedanför bergets fot.
Myrstugan var ett så kallat båtsmanstorp. Det betydde att den som bodde där var soldat inom flottan. Båtsmannen i Myrstugan fick heta Myrman i efternamn.
Fundera och samtala
- Vilka äldre byggnader känner du till där du bor eller nära skolan?
- På vilket sätt används Vårbys historia idag? Texten ger minst tre exempel. Finns det fler?
- Vilka byggnader tycker du är ok att riva och vilka borde bevaras?
Vårby
