Landsort är namnet på byn och fyren som ligger på ön Öja, söder om Nynäshamn. Söder om ön är det öppet hav. Här har människor fiskat sedan medeltiden. Båtar som seglade över Östersjön norrut mot Stockholm eller Södertälje behövde ofta hjälp för att hitta bland alla öar i Skärgården. Eftersom skärgården började här bestämde staten att det skulle finnas lotsar, alltså personer som hjälpte båtarna att hitta rätt väg.
Förr höll lotsarna utkik efter båtar som dök upp men idag får de fartyg som behöver hjälp ansöka om det långt i förväg via webben. De röda båtarna på det moderna fotot är lotsfartyg. Även om det finns kartor och GPS-utrustning så måste alla stora fartyg ta hjälp av en lots. Lotsen går då ombord på fartygen när det kör genom skärgården.
El, vatten och barn
Ser du de två små flickorna som leker precis vid vattnet till vänster i den äldre bilden? Förhoppningsvis har fotografen lite koll på dem, eller någon annan vuxen precis utanför bilden. Vädret är lite sämre när bilden 2016 tas men de flesta småbarn skulle nog bli tvingade att ha flytväst om de ska leka vid vattnet idag.
Teknikens utveckling syns överallt i bilderna. Båtarnas segel är borta. I masterna sitter istället utrustning för att sända och ta emot information. Vid bryggan till vänster sitter ett elskåp. På den äldre bilden saknar många båtar både segel och motor. Då fick någon ro med åror istället.
Båten närmast i bilden från 2016 står på en trailer, alltså en vagn som kan kopplas till en bil och köras upp på land. Men på slutet av 1800-talet fanns här faktiskt en järnväg som användes för att dra upp båtar och flytta dem mellan västra och östra hamnen. Det var ett sätt att rädda båtarna från att inte blåsa sönder i de hårda stormar som ofta blåser upp så här långt ut i skärgården.
Fundera och samtala
Barn som är för små för att simma leker vid vattnet. Känner du till fler exempel på att vi tänker mer på säkerheten idag än tidigare?
Teknikutvecklingen har gjort att vi använder minder muskelkraft och mer el. Vilket exempel ger artikeln på det? Kan du komma på fler?
Gerda Bergh var en samhällsengagerad person som kämpade för ett rättvisare samhälle. Hon skapade kontakt mellan kvinnor från olika samhällsklasser som aldrig skulle ha träffats annars. Ändå finns det nästan inga spår efter henne. Hur blev det så?
Författaren Ellen Key läser högt för vännerna i Juntan. Gerda Bergh sitter till höger om författaren. Hon har en vit blus på sig, och hennes man Richard Bergh håller sin hand på hennes rygg. Tavlan "Vänner" är målad av Hanna Pauli mellan 1900 och 1907.
Gerda vem?
Gerda föddes som Gerda Winkrans i Göteborg 1864. När hon var 26 år gifte hon sig med konstnären och museichefen Richard Bergh. Hon fick tre barn, bodde i villa i Storängen i Nacka och hade ett fritidshus i Tyresö. Idag har vi svårt att få reda på mycket om vem Gerda egentligen var, men genom en tavla och en tidningsnotis kan vi söka svaren. Gerda dog 18 december 1919.
Dödsrunan i tidningen berättar
Dagen efter hennes död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne. Dödsrunor är en sorts hyllningsporträtt över någon som dött. Den som skriver dödsrunan lyfter alltså fram de allra finaste sidorna hos den döda. Dödsrunan berättar vilka Gerda Berghs bästa egenskaper var, och bra saker som hon hade gjort.
Dödsrunan berättar bland annat så här:
Allt var lagt till rätta för att han skulle kunna ge sitt bästa. Själv har hon aldrig framträtt för offentligheten. [—] Som en sann konstnärshustru tog hon konsekvenserna av att ingenting får stå i vägen för verket.
Dagens Nyheter 19 december 1919
Gerda Bergh var alltså inte känd som något annat än Richard Berghs fru? Det här var ett ideal för gifta kvinnor vid den här tiden: Hennes uppgift var i första hand att stötta sin man i hans arbete, inte att ha ett eget. Richard Bergh var en känd konstnär och hon var hemmafru, antagligen var det därför som dödsrunan inte bara handlar om Gerda Bergh utan också om hennes man.
I Dagens Nyheters dödsruna finns det också andra ledtrådar som talar om vem hon var förutom fru till en känd konstnär:
Hon hade ett levande bildningsintresse och var in i det sista vaken för allt som rörde sig i tiden; [—] för allt som betyder något för människorna och deras utveckling.
Gerda Bergh var alltså nyfiken, insatt och intresserad av kultur och samhällsfrågor. Hon kämpade i själva verket för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle. Det är inte så många som vet om det bara.
Dagen efter Gerda Berghs död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne.
Målningen av Gerda och hennes vänner
Gerda finns med i tavlan som du ser i bilden högst upp i artikeln. Den heter Vänner och målades av konstnären Hanna Pauli i början av 1900-talet. I den porträtteras kvinnor från nätverket Tolfterna tillsammans med sina manliga vänner. I mitten av tavlan sitter Ellen Key (känd författare och kvinnosakskämpe) och läser högt ur en bok. De flesta av vännerna som sitter runt henne var konstnärer eller författare, och nästan alla på målningen var ganska kända i dåtidens Sverige. Men inte Gerda Bergh. Det är hon som sitter i vit blus till höger om Ellen Key.
Vad ville Tolfterna förändra?
I början av 1900-talet var det stora klasskillnader i Sverige. Gerda Bergh och hennes vänner tillhörde medelklassen, och hade både pengar och utbildning. Människor i arbetarklassen var däremot fattiga och gick bara sex år i skolan. Men alla kvinnor hade en sak gemensamt: De hade alltid sämre villkor än män. Och de saknade rösträtt. Samhället var mycket ojämställt. Tolfterna ville att kvinnor i alla samhällsklasser skulle kämpa tillsammans för jämställdhet. Om alla kvinnor samarbetade skulle de bli starkare än om arbetarklassen och medelklassen kämpade var för sig.
Gerda Bergh, Ellen Key och de andra bjöd därför in arbetarkvinnor till möten där de lyssnade på föredrag och diskuterade politiska frågor, men också sjöng, dansade, lånade böcker och lekte lekar. De byggde broar mellan människor som hade olika bakgrund helt enkelt, genom att de fick lära känna varandra och se att de hade saker gemensamt. Tolfterna hade hundratals medlemmar genom åren. Det var tack vare Gerdas insats som de utbildade sig, samarbetade och kämpade för jämlikhet.
Vem går till historien?
Att vi inte vet mer om Gerda idag har nog att göra med att hon var hemmafru och att Tolfterna var en grupp som inte tillhörde något politiskt parti eller studieförbund. De personer som jobbar för andras bästa utan att själva stå i centrum och bli kända blir lättare bortglömda. Kanske fanns det långt många fler intressanta aktivister som förändrat livsvillkoren för oss som lever idag utan att vi någonsin får veta deras namn.
Familjen Berghs villa på Värmdövägen i Nacka.
Fundera och samtala
Kände du till Gerda Bergh sedan tidigare? Hur kommer det sig?
Borde fler känna till Gerda Bergh? Varför i så fall?
Vad krävs för att en person ska bli ihågkommen från historien? Vilka egenskaper, händelser, släktskap eller annat?
Finns det könsrollsmönster idag som handlar om att kvinnor inte ska stå i vägen för en man?
John Ekman skrev dagbok varje dag. Han antecknade när han gick upp, vad det var för väder och vad han åt till middag. Men en del dagar är lite speciella. Lördagen den 21 september 1918 fick John Ekman nämligen “mjölk och skorpor på säng av Anna”. Det var hans födelsedag och han fyllde 30 år.
Biografen i Nynäshamns folkets hus fotograferad 1915, tre år innan John firar sin 30-årsdag med ett besök här. Huset finns kvar och här håller Kulturskolan till idag.
Demonstrationståget 1916
Den 1 maj 1916 verkar John Ekman också ha sett som en högtidsdag. Den dagen var nämligen arbetarnas stora dag för demonstrationer. Demonstrationstågen samlade ofta många människor som gick med banderoller och politiska budskap. Den här dagen skriver John Ekman i sin dagbok:
Jag rakade mig och spisade frukost, sedan gick Hjalmar o jag till Gärdet o såg på demonstration, det var stiligt men mindre tillslutning än vanligt.
John Ekman
John Ekmans liv
John Ekman var född i Stockholm men flyttade till Nynäshamn. Han jobbade i skofabrik ett tag, och som hemarbetare vid Telegrafverkstaden i Nynäshamn. Han var gift med Anna Karlsson och de fick två barn, Hjalmar och Ruth.
Det är inte så lätt att veta personliga, privata saker om människor. Särskilt i inte långt efter att de levde. Men i dagböcker och brev kan vi komma närmare människor. Hur såg vardagen ut för en fabriksarbetare i Nynäshamn i början av 1900-talet? Vad åt en arbetarfamilj till middag? Hur firade de sina födelsedagar? Vad hittade de på att göra med sina barn när de var lediga?
Sådana saker skriver John Ekman om i sin dagbok.
Du kan klicka på bilderna för att se dem i större format. Om du har svårt att tyda handstilen finns sidorna avskrivna på sidan, John Ekmans dagbok.
En sida ur John Ekmans dagbok, 20-21 september 1918.
En sida ur John Ekmans dagbok, 30 april och 1 maj 1916.
Nynäshamns blåsorkester 1911. Musikernas namn finns nedskrivna i kommunens arkiv så vi vet att det är dagboksskrivaren John Ekman längst till höger.
John och hans fru Anna firar med dubbla bakelser på J.H. Förkortningen står för Järnvägshotellet. Hotellet brann ner 1995.
John Ekman
John Ekman (1888–1928) flyttade till Nynäshamn 1910.
År 1914–1916 bodde han i Stockholm men flyttade sedan tillbaka till Nynäshamn där han bodde till sin död endast 40 år gammal.
År 2014 lämnade Johns barnbarn Åke in dagböckerna till Nynäshamns kommun som förvarar dem i sina samlingar så att de kan användas i framtida historisk forskning.
Fundera och samtala
Dagböcker är bra historiska källor för att det är en person som själv skrivit ner sina tankar eller saker hen varit med om. Vilka andra sätt finns det att ta reda på information om en (historisk) person?
John Ekmans dagbok finns sparad i Nynäshamns lokalarkiv. Vilka spår kommer du att lämna efter dig om dina tankar och upplevelser?
På Brevikshalvön i Tyresö kommun ligger Tegelbruksvägen. Namnet på vägen är det enda som påminner om nästan 300 år av den här platsens historia. Det finns inga spår kvar av fabriken, ugnarna, tjänstebostäderna eller några andra byggnader. Så hur kan vi veta något om historien när ingenting finns kvar? Vi går till arkiven och letar efter bevis!
Teglebruket vid Kalvfjärden. Tyresö slott skymtar längst in i viken. Fotograf och datum okänt.
Tegelbruksvägen
Vi kan följa Tegelbruksvägen ner mot Kalvfjärden på en nutida karta. Försök sedan hitta samma plats på de äldre kartorna från 1906 och 1748. Tegelbrukets långsmala byggnader finns med på båda de historiska kartorna. På kartan från 1906 har husen på platsen blivit fler och större. Ett av dem är byggt så att det bildar en vinkel.
Den långa byggnaden i vinkel syns tydligt på ett fotografi från början av 1900-talet också. Flera av byggnaderna finns med på kartan från 1906. Längst bort i bilden ser du Tyresö slott med sina ljusa fasader och torn som sticker upp ur skogen.
Kartorna och fotografiet stödjer alltså historien att det funnits ett Finnborgs tegelbruk i Tyresö. Tegelstenarna som tillverkades finns också kvar. De byggde bland annat Tyresö slott och Tyresö kyrka.
Nutida karta. Längst ner till höger är Tegelbruksvägen markerad med stora bokstäver.
Karta över Kalvfjärden från år 1906.
Karta över Tyresö från år 1748.
Massor av tegel
Det var Gabriel Oxenstierna som grundade bruket. Han var en av Sveriges mäktigaste män och ägde det stora godset Tyresö på 1600-talet. När han bestämde sig för att bygga ett slott och en kyrka så grundade han också Finnborgs tegelbruk. Bruket tillverkade 50 000 tegelstenar varje år men det räckte ändå inte riktigt till bygget så Gabirel Oxenstierna köpte ännu mer tegel från tegelbruket Margeretelund på Värmdö.
Bra att kunna hämta tegel i närheten när det inte fanns lastbilar. Tyresö kyrka. Foto: Elisabeth Boogh CC-BY.
Tegel görs av lera
För att tillverka tegelsten behövs lera, sand, vatten och värme. Det fanns gott om bra lera i jorden på Brevikshalvön och det var lätt att frakta dit sand med båtar. Arbetarna på tegelbruket blandade sand och lera och slog sedan teglet i formar, ungefär som att baka en kaka. Först fick teglet torka i formen och efter det brändes de i varma ugnar så att de blev hårda som sten.
Leran tog slut
1913 tog leran slut och då stängde tegelbruket. Husen revs och på 1930-talet planerade kommunen för ett sommarstugeområde här. Marken gjordes om till tomter att bygga sommarstugor på. Nu har Tegelbruket blivit en del av Tyresö där det går att bo året runt.
Fundera och samtala
Varför heter bostadsområdet på Brevikshalvön i Tyresö kommun fortfarande Tegelbruket?
Vilka andra namn på platser, gator eller torg känner du till som berättar något om historien?
På bilden syns en mobil tändkulemotor, dragen av en häst. Mannen som håller i tömmarna sitter på en vattentunna. Vattnet användes för att kyla motorn. Kanske skulle hästen dra motorn ut till en åker där motorn kunde kopplas på en skördetröska för att underlätta arbetet i jordbruket? Källa: Pythagoras industrimuseum, 1910-talet.
Motorn går på olja, smör eller sälfett
Tändkulemotorn var en av många tekniska uppfinningar som revolutionerade världen under industrialismens tid på 1800- och 1900-talet. Den var säker och det var enkelt att ställa om så att den gick baklänges istället. Det gjorde det lättare att manövrera fordonen utan att behöva växla. Men det bästa av allt var nästan att det gick att använda olika sorters bränsle för att driva motorn, och bränslet behövde inte vara av toppkvalitet heller. Det gick att köra motorn på fotogen eller råolja, men också på smör eller sälfett. Tändkulemotorn passade därför i alla delar av världen, med den lokala olja som gick att framställa där.
De tidigare ångmaskinerna var stora och tunga krävde en hel del arbete av den som skötte dem. Elden, som fick vattnet att koka och bilda ånga för att driva motorn, behövde vaktas och fyllas på. Tändkulemotorn var mindre och lättare, men kunde vara lika kraftfull som en större ångmaskin. Den lätta motorn var mobil och gick att flytta med sig, till skillnad från ångmotorn.
När motorn blev omodern gick fabriken i konkurs
1960 tillverkade Pythagoras den sista tändkulemotorn. Efter det sålde fabriken bara reservdelar till de motorer som hade sålts tidigare under 1900-talet. 1979 gick företaget i konkurs. Då hade bland annat dieselmotorerna utvecklats så mycket så att de konkurrerade ut tändkulemotorerna.
Mer export med bra kommunikationer
Ångmaskiner och bensinmotorer drev tåg, båtar och lastbilar och gjorde det lättare att transportera människor och varor över stora avstånd mycket snabbare än tidigare. Nu kunde varor från hela landet enkelt fraktas till städerna, och det blev både snabbare och billigare att skeppa varor till och från andra delar av världen. Utbyggnaden av kommunikationer var både en följd av industrialiseringen och en förutsättning för att den skulle äga rum.
”Nuevos modelos”, ”Lo ultimo!” – Nya modeller, den senaste! Affischerna gör reklam för en sorts motorer som Pythagoras fabrik i Norrtälje byggde. De kallas för tändkulemotorer och drev fiskebåtar och jordbruksmaskiner över hela världen. Reklamaffischerna på spanska skulle öka försäljningen i Sydamerika.
Drott heter motorn. Pythagoras satsade på att nå köpare i Sydamerika med reklam på spanska.
Spansk reklam för svenska motorer.
Fundera och samtala
Tändkulemotorn blev en succé över hela världen för att den kunde drivas av olika sorters bränsle. Varför tror du att den ändå konkurrerades ut av dieselmotorn till sist?
Förklara hur utbyggnaden av kommunikationer och transporter både var en förutsättning och en konsekvens av industrialiseringen på samma gång.
I början av industrialismen var det ägaren till fabriken som bestämde hur lång arbetsdagen skulle vara, hur mycket rast var och en hade rätt till och att det skulle vara tyst.
Inget onödigt prat här. Pythagoras fabrik i Norrtälje.
Reglerna satt på väggen i verkstaden
Verkstadsreglerna berättar vilka regler som gäller på Pythagoras fabrik för tändkulemotorer i Norrtälje. Till exempel står det: “Arbetstiden skall utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet med samtidigt iakttagande av, att arbetets kvalitet blir fullgod. Under arbetstiden tillåtes icke tidnings- eller annan läsning, onödigt samtal, intagande av måltid eller annan förtäring.”
Reglerna är inramade och sitter vid personalingången till kontoret. Det är Sveriges Verkstadsförbund som skrivit under dem. Det var en förening för arbetsgivare inom verkstadsindustrin i Sverige. Arbetarna på fabriken har inte varit med och gjort reglerna för vad som ska gälla på Pythagoras fabrik.
Läs vid punkt 6 vad som kunde leda till att du blev av med jobbet direkt.
Fylla och prat ger sparken
I reglerna står också att den som är onykter på jobbet eller “uppehåller sig med onödigt prat eller bedriver agitation” kan få sparken med en gång. Agitation är ungefär att föreläsa eller övertyga andra genom att prata – oftast om politik. Det skulle till exempel räknas som att bryta mot reglerna om en anställd försökte övertala sina kollegor att gå med i fackföreningen.
Fackföreningar
Sveriges första fackförening bildades 1848 men det var på 1880-talet som fackföreningsrörelsen växte ordentligt.
Lagarna har stärkt anställdas rättigheter
På 1900-talet införde riksdagen många lagar som reglerade arbetsvillkoren och gav anställda större rättigheter gentemot sina arbetsgivare. Under 1800-talet hade det inte funnits så mycket lagstiftning i Sverige om vilka rättigheter en anställd i fabriken hade. I början av industrialismen var det istället ägaren till fabriken som bestämde det mesta, till exempel hur lång arbetsdagen skulle vara och hur mycket rast var och en hade rätt till. Om någon anställd protesterade mot arbetsvillkoren kunde chefen helt enkelt ge hen sparken och anställa någon annan istället, som accepterade villkoren.
När arbetarna gick samman och bildade fackföreningar blev det lättare för dem att ställa krav på sina arbetsgivare. Tänk dig om alla anställda på en fabrik hotade med att strejka om de inte fick bättre arbetsmiljö till exempel. Det är skillnad mot om en ensam anställd skulle protestera.
Fundera och samtala
Jämfört med för hundra år sedan har anställda på fabriker mer makt idag. Hur tror du att det kommer att bli i framtiden?
Jämför reglerna på Pythagoras verkstad med reglerna på din skola. Vilka likheter och skillnader ser du?
Tror du att det finns fler eller färre regler för arbetsplatser idag än för hundra år sedan?
Ett bruk är en industri som är vuxit ihop med hela samhället eller byn som det ligger i. Samhället kallas då för bruksort. Här får du lära dig med om bruk och bruksamhällen.
Tema: Industrialisering
Norrtälje
Lärarbostaden och skolan i Skebo under 1940-talet.
Bo och arbeta på bruket
Skolhuset där eleverna hade sina klassrum låg granne med lärarbostaden där Knut Sandberg bodde. Han var lärare i Skebo i över 30 år och undervisade alla barn som bodde i där. Bostaden ingick i jobbet när han blev anställd 1913. Det var likadant för barnens föräldrar. De vuxna både jobbade och bodde på Skebo bruk.
Skolan i Skebo bruk när den var nybyggd på 1920-talet.
Skolfotot visar eleverna på Skebo skola 1914. De flesta eleverna är uppklädda och har hatt eller keps på huvudet. Det var viktigt, för vid den här tiden var huvudbonaden lika viktig som skorna för att se ordentligt klädd ut. Normen att ha hatt, keps eller sjal på huvudet var så stark att kändes lika naket att vara barhuvad som att gå på stan utan skor.
Två skolklasser från Skebo bruks skola 1914.
På bruket satt jobbet och samhället ihop
På bruket fanns det personalbostäder som de anställda fick hyra, eller som ingick i anställningen. Det fanns också en skola för arbetarnas barn och bruket kunde till exempel ha en egen läkare, en egen affär och till och med en egen valuta. Arbetsgivaren betalade dessutom begravningen för sina anställda när de dog.
Arbetsgivaren ansvarar inte för samhällsservice längre
Idag har kommunen och regionen ansvar för att det finns skolor, fritids, förskolor, sjukvård och kollektivtrafik. Staten betalar pension till dig när du blivit för gammal för att jobba. Men så har det inte alltid varit. De som jobbade med järntillverkning vid Skebo bruk fick mycket av det som idag kallas ”samhällsservice” av sin arbetsgivare istället.
Bruket och bruksorten
Bruken var en tidig form av industri som startade före industrialiseringen. De låg ofta vid en fors som gav vattenkraft åt tillverkningen, där det mesta gjordes för hand.
Ett bruk är en industri som vuxit ihop med samhället eller byn – bruksorten.
En del arbetsgivare tog ansvar för bostäder och skola.
Idag är det staten och kommunen som ansvarar för samhällsservice.
Fundera och samtala
Vad tjänade arbetsgivaren på att ordna bostäder, skolor eller sjukvård för sina anställda?
Vad fanns det för fördelar och nackdelar för den anställda med att arbetsgivaren ordnade samhällsservicen?
Varför är det inte lika vanligt att företag erbjuder bostäder, skolor eller sjukvård för sina anställda idag?
I början av 1890-talet ville bankdirektören Knut Agathon Wallenberg bygga en exklusiv förstad till Stockholm, med stora villor och havsbad. Han döpte staden till Saltsjöbaden. Där lät han också bygga ett lyxigt hotell som invigdes 1893.
För att människor enkelt skulle kunna ta sig mellan Stockholm och Saltsjöbaden startade Wallenberg företaget “Järnvägs-Aktiebolaget Stockholm – Saltsjön”. Bolaget skulle bygga Saltsjöbanan, järnvägen mellan staden och den förmögna förstaden. Det behövdes mycket pengar för att köpa vagnar och lok. Ett sätt att få in pengar var att låna från privatpersoner genom att sälja obligationer till dem.
Lotteri med lånade pengar
Obligationen är ett slags bevis på att företaget har lånat pengar av dig. Dokumentet som du ser här är ett prospekt som beskriver hur obligationerna fungerar och vilka villkor som gäller för den som lånar ut sina pengar till Järnvägs-Aktiebolaget Stockholm – Saltsjön. Till exempel ska den som äger obligationer låna ut pengarna i 30 år, men om affärerna går bra kan företaget betala tillbaka redan efter 10 år. Den som äger obligationer har också chans på en sorts ränta som lottades ut. På så sätt kunde den som hade lite pengar över få en bra ränta samtidigt som järnvägsbolaget fick in pengar att investera. Som tur var blev just den här järnvägen en lönsam investering för alla inblandade.
Prospekt öfver Järnvägs-Aktiebolaget Stockholm Saltsjöns obligationslån 1894 (Nacka).
Dynamit satte fart på bygget
Saltsjöbanan byggdes på bara 16 månader, vilket var rekordsnabbt, delvis tack vare flitig användning av en ganska ny uppfinning – dynamiten. Men hjälp av dynamit sprängde man sig fram genom det bergiga landskapet. Saltsjöbanan blev tidigt väldigt lönsam för bolaget som ägde järnvägen. Inte minst eftersom familjen Wallenberg också ägde flera fabriker i Nacka, som nu kunde använda den nya järnvägen till att frakta gods på. Från 1894 till 1913 drogs drogs tågen av ånglok, men därefter elektrifierades banan och vagnarna drevs med elektricitet istället.
Saltsjöbanan – en produkt av sin tid
I Saltsjöbanan kan vi se flera exempel på saker som industrialiseringen behövde för att bli verklighet, till exempel kapital och investeringsvilja (Wallenberg och privata långivare) och uppfinningar (dynamiten och elektriciteten). Saltsjöbanan är också ett exempel på flera av industrialiseringens konsekvenser. Nya förbindelser banade väg för nya förstäder kring Stockholm. När restiden minskade så uppstod nya samhällen. Landskapet och samhället förändrades. Att järnvägen dessutom möjliggjorde för snabba frakter av fabrikernas varor bidrog också till ökad lönsamhet för de som ägde fabrikerna, vilket i sin tur resulterade i fler investeringar i transporter och produktion av nya varor.
Fundera och samtala
I historia pratar man ibland om ifall det är aktörer eller strukturer som påverkar vad som händer. Vilka aktörer är viktiga i historien om Saltsjöbanan?
Vilka historiska strukturer eller processer är viktiga i historien om Saltsjöbanan?
Interiör från Telegrafverkets hopsättningsavdelning. Året är 1920.
Bilden med tjejerna här ovan är från hopsättningsavdelningen på Telegrafverkets fabrik i Nynäshamn. De flesta vet vi inte namnet på men den tredje flickan från höger och som har ett kryss på det randiga förklädet hette Elsie Maria Svennberg. Hon föddes 1905 och började jobba på fabriken 1919.
Interiör från Telegrafverkets verkstad från 1930. Kvinnliga och manliga arbetare sitter vid långa arbetsbord.
Televerkstaden i Nynäshamn
Telegrafverkets verkstad flyttade till Nynäshamn 1913 och byggde bland annat telefoner och utrustning för telefonnätet. Fotografierna är från några olika avdelningar på fabriken på 1910- och 1920-talet.
Interiör från förnicklingsavdelningen vid Telegrafverkets verkstad från 1914. Kvinnor och män arbetar i en verkstad.
Nyfors i Tyresö var ett centrum för verkstäder och små fabriker under hundratals år. Men när industrialiseringen kom till Stockholm så försvann tillverkningen istället för att växa. Vi hittar förklaringen i kraften som används till verkstäderna.
Karta från 1748 som visar godset Tyresös ägor. Lantmäteriet.
Vattenkraft som är starkare än muskler
Före industrialiseringen tillverkade människor det mesta för hand. När muskelkraften från människor och hästar inte räckte var det bra att kunna använda den starkare kraften från vind och vatten. Kraften användes för att få enorma hjul av sten att snurra och mala säd till mjöl eller att få stora hammare att banka på metall.
Tyresö har vattenkraft
Titta på kartan från 1748, där syns sjön Drevviken längst till vänster. Därifrån tar sig vattnet genom flera sjöar och vattendrag ut till Kalvfjärden i Östersjön. Höjdskillnaden är totalt 20 meter. Mellan sjön Tyresö-Flaten och Albysjön forsade vattnet som allra bäst. Sådana ställen är ovanliga i den här delen av landet men Tyresös vattenkraft var bland de bästa i hela Stockholms Län.
Industrialiseringen mördade industrierna vid Nyfors
Vad hände med tillverkningen i Nyfors när industrialiseringen startade? Växte det här gamla industriområdet och blev ett stort centrum för tillverkning? Nej, det blev faktiskt tvärtom. Under industrialiseringen på 1800-talet började ångmaskiner användas som kraftkälla. Då kunde tillverkningen flytta till andra platser, där det var lättare att transportera varor. I Tyresö fanns inga järnvägar och hamnar, så tillverkningen i Nyfors konkurrerades ut.
En annan orsak var att kraften från vatten nu kunde omvandlas till el istället, och skickas i ledningar till platser som låg nära transporter eller där det fanns arbetskraft. Den sista sågen i Nyfors drevs mellan 1925 och 1936. Det finns fortfarande ett litet vattenkraftverk på platsen. Men det mesta av elen som Tyresöborna får när de stoppar en kontakt i väggen kommer från annat håll, till exempel från de stora vattenkraftverken i Norrland.
Vattnets kraft användes vid Nyfors
Många olika historiska källor berättar om hur vattenkraften i Nyfors använts till olika saker från 1400-talet till idag. Kanske hade människor använt kraften i forsen tidigare också. Det saknas historiska källor – texter eller spår av byggnader – för att vi ska kunna veta det.
1409: I ett brev står det att vattnet driver två stora platta kvarnstenar som krossar säd till mjöl.
1500-talet: Kung Gustav Vasa bestämmer att vattnets kraft ska användas till att driva en stor hammare som smider bultar, murankare och kanonplåtar som kronan behöver.
1560-talet: Hammarsmedjan flyttar till Nacka och istället byggs en verkstad för att tillverka krut.
1600-talet: Sveriges första järnvalsverk byggs i Nyfors. Vattenkraften används till att dela järn i smala trådar som användes till spik med mera. Samtidig fanns en vattendriven såg, en kopparhammare som gjorde plåt av koppar och en valkkvarn som gjorde ylletyg.
1700-talet: Ett pappersbruk startar och en ny fåra för vattnet att rinna i grävs upp. Det skapas en ny fors och från forsen har platsen fått sitt namn: Nyfors. Innan hette platsen Wättinge. En sämskmakarstamp fanns också här under större delen av 1700-talen och 1800-talen. Det var en hammare som bearbetade djurhudar till mjuka sämskskinn. Den lades ner 1908 efter att ha funnits i 200 år.
1800-talets slut: Pappersbruket läggs ner och ett sågverk byggs upp.
1925–1936: Den sista sågen i Tyresö som drevs med vattenkraft.
Fundera och samtala
Vilka uppfinningar bidrog till att konkurrera ut Nyfors?
Vad hade Tyresö kunnat göra annorlunda för att få dit industrialiseringen?
Tror du att Tyresö sett annorlunda ut idag om en järnväg hade dragits genom Tyresö i mitten av 1800-talet?
Kolla närmare på kartan från 1748 och jämför med en modern karta över Tyresö. Vad är likt och vad är olikt?
