Stenen påminner om slaget

På stenen står det:

Till minne af

Stockholms stads tappre räddare

den 13 augusti 1719

Rutger Fuchs och

Johan Henrik v. Essen med

K. Södermanlands Reg:te samt

Baltzar v. Dahlheim med

Östgöta Tremänningar

Aftäcktes denna sten af

H.M. Konung Oscar II den 8 juli 1905

Ryska soldater klev iland vid Stäket

Den 13 augusti 1719 hade de snabba och smidiga ryska galärskeppen nått Stäket utanför Boo i dagens Nacka kommun. Den svenska militären hade spärrat av den större farleden förbi Vaxholm så nu var det trånga sundet mellan Boo och Skogsö bästa vägen mot Stockholm för båtar. Ryska soldater steg i land och det blev skottlossning när svenskarna försvarade sig.

Slaget vid Stäket pågick under kvällen den 13 augusti 1719. När det var över lämnade de ryska trupperna Stockholmstrakten. I Sverige har historieskrivningen berättat om slaget vid Stäket som en stor seger. Det svenska försvaret hindrade ryssarna från att anfalla Stockholm och drev dem tillbaka ut på Östersjön. 

Stockholm räddades! Eller?

Men var det verkligen så att Stockholm räddades från ett ryskt anfall 1719? En del menar att ryssarna aldrig hade planer på att attackera Stockholm. De ville bara skrämma den svenska regeringen genom att visa att de kunde anfalla och gå iland så nära huvudstaden. De ryska härjningarna längs kusten var ett sätt att visa att Sverige inte var säkert, och att Ryssland kunde anfalla var som helst, när de ville. Härjningarna fortsatte ända fram till det blev fred 1721 och var ett sätt att sätta press inför fredsförhandlingarna.

I mer än 200 år beskrevs detta som Sveriges sista stora seger över Ryssland och att den svenska armén hade hindrat ett ryskt anfall mot huvudstaden Stockholm. Den versionen av historien bygger bland annat på Rutger Fuchs och Baltzar von Dalheims berättelser. I slutet av 1900-talet visade militärhistorikern Arne Stade att båda hade överdrivit sina versioner och framhävt sina egna prestationer. Dalheims berättelse verkar dessutom vara skriven långt i efterhand av en släkting till honom.