De senaste decenniernas stadsbyggande planering präglas av en variation strategier som hanterar Stockholmsområdets expansion. Gemensamt är dock att staden och stadslivet sedan 1990-talet är ideal och målbild.
Stadsplaner från 1990-tal till idag
Istället för att regionen har ett centrum där allt händer, planeras nu för flerkärnighet. Stadsliv ska erbjudas på fler platser än i Stockholm city. Arninge – Märsta, Barkaby – Jakobsberg, Kista – Sollentuna – Häggvik, Täby centrum – Arninge, Skärholmen – Kungens kurva, Flemingsberg, Haninge centrum och Södertälje ska bilda framtida stadskärnor med goda kommunikationer, arbets- och bostadsmöjligheter och bidra till positiva miljöförhållanden.
Förtätning i redan bebyggda områden återkommer. Såväl enstaka flerfamiljshus som grupper uppförs i kanten på parker och grönstråk. Mark som tidigare använts för industriändamål saneras och bebyggs med bostäder, inte enbart Hammarby Sjöstad i Stockholm utan också Norrtälje, Södertälje, Sundbyberg med flera kommuner utnyttjar ofta äldre ofta centrumnära industrimark för bostadsbebyggelse. Också äldre hamnområden lockar till bostadsbebyggelse genom de utsikter och upplevelser närheten till vatten medger. Längs med Bällstaviken, Mariehäll i Sundbyberg växer ett helt nytt bostadsområde upp. Här finns närhet till kollektivtrafik genom tvärbanan; butiker och service i Sundbybergs centrum och ett flertal arbetsplatser inom gång- och pendlingsavstånd. Halvöppna kvarter orienterade mot vattnet är en vanligt förekommande hustyp. Parker och gångstråk längs med Bällstaviken erbjuder rekreation och ska koppla ihop stadsdelen med andra områden. Här kan man leva det goda livet mitt i stan. Staden ska vara dynamisk, attraktiv, erbjuda mötesplatser och stimulera kreativitet.