Stadsplanering - Variation och identitet

Lågkonjunktur, energikris, begränsade ränteavdrag och en viss överproduktion av bostäder avslutar miljonprogrammet 1975 och minskar efterfrågan på villor. När villaproduktionen ökar under 1980-talets andra hälft är det under mer marknadsmässiga förhållanden än tidigare. Byggnormerna är avskaffade, SCAFT likaså. 1979 gör friggeboden entré genom att bygglovet för bodar om högst 10 kvm avskaffas. Boden kan ses som ett tidigt uttryck för de förändringar inom plan- och bygglagstiftningen som införs med 1987-års plan- och bygglag.

1970- och 1980-talens stad

I Erikslund, Täby hittar vi ett för 1970-talet typiskt småhusområdet. Tätt, lågt och regelbundet. Parhus, kvadratiska kvarter och trädgårdar med plank och gångar bildar en starkt enhetlig och intim miljö. Inom kvarteren finns småbarnens lekplatser, mellan gårdarna ligger parker. Parkeringsplatser och garagelängor är förlagda utanför området som är bilfritt.

Hus som står trångt.
Bostadsområde i östra Skogås. Fotograf: Elisabeth Boogh.

Denna modernistiska förkärlek för funktionsseparering, upprepning och storskalighet ifrågasätts alltmer och i Grimsta by från slutet av 1970-talet är gatorna korta och svängda för att begränsa gaturummet och skapa utblickar som under det tidiga 1900-talet. Kvarteren får oregelbundna former och husen är låga med branta sadeltak och utstickande balkonger skapar variation. Förskolor och skolor sprids ut i kvarterens bottenvåningar medan post, bibliotek och butik samlas i ett mindre centrum. Här har det den svenska småstaden med sina livliga gator och lugna gårdar återigen bidragit med inspiration.

Vy över ett bostadsområde där husen står tätt.
Erikslund i Täby fotograferat 1972. Fotograf: Okänd, Widmark & Platzer.

Under 1980-talet används som under 1930-talet tävlingar och utställningar för att undersöka och experimentera nya gestaltningsidéer, stadsplaner och boendeformer. Boplats 80, en idéutställning om boende i Kungsträdgården, tävlingarna 80-talets boendeformer 1977 och Den goda bostaden 1982 samt bomässan BO85. Bygg för gemenskap i Upplands Väsby 1985 pekar ut vilka idéer som är i omlopp. Samlokalisering av bostäder och arbetsplatser, bevarande och utveckling av äldre stadsmiljöer, förtätning och platsidentitet lyfts fram i kritiken mot miljonprogrammet. 1800-talets kvartersstad blir förebilden man sneglar på.

Tre ungdomar står på en parkeringsplats. Det är sommar.
Grimsta by i Upplands Väsby, fotograferad 1967. Fotograf: Alf Nordström.

I Dalen strax söder om Stockholms innerstad uppförs i början av 1980-talet dock med miljonprogrammets industrimässiga metoder, en kvartersstad med slutna kvarter, intima gårdar och en trädplanterad esplanad som delar området i två i princip symmetriska delar. Området är bilfritt och saknar kvartersstadens butiker och verksamheter i bottenvåningen, något som dock snart ska introduceras igen för att skapa stadsmässighet och identitet åt nya stadsdelar som Skarpnäck. Parallellt med flerfamiljshusområden uppförs små grupphusområden med en blandning av vanliga villor och villor för äldre och personer med funktionsnedsättning för att främja integration och gemenskap. Miljonprogrammets upplevda identitetslöshet skulle motverkas genom platskänsla, variation och tradition.