Sista avrättningen i Bro

En morgon skulle Aron, 13 år, från Råby gård öppna landsvägsgrinden vid Bro prästgårds äng och upptäckte då en död person i diket. Den döde hade stora sår i huvudet och jakten på gärningsmannen satte igång. Mördaren greps senare och blev, år 1842, den sista att avrättas i Bro socken.
Tema: Om du hade levt förr Upplands-Bro
Visa tillhörande Lärarmaterial
En bro under lövverk.

En bit av landsvägen vid Stäket på ett vykort från omkring 1920.

Två vandrare på landsvägen

Landsvägen från Stockholm till Enköping och Västerås är idag en bred motorväg men gick även på 1800-talet över Stäket och Bro, då mer liknande en av dagens grusvägar. En sommarkväll år 1840 kom två vandrare hit. De hade slagit följe från Barkarby krog som var ett vanligt första uppehåll på resor från Stockholm. En del av sträckan mellan Barkarby och Bro fick de skjuts med en kärra som kördes av en dräng från Skråmsta. I Bro besökte de Jungfrukrogen och beställde en sill och inte så lite brännvin. 

Den ena av vandrarna var J F Hudell som hade tagit farväl av sin dotter för att bege sig till fots mot Norge. Han hade varnat dottern att det kunde ta ett tag innan hon hörde från honom. Han skulle först till Norge och sedan till Norrbotten där han hade sitt ursprung. Först då skulle han skriva till henne. Men så blev det inte. Istället hittades han död i ett dike och när dottern fick reda på vad som hänt var han redan begraven. 

Rättegångsprotokoll och tidningsartikel berättar

I domstolsprotokollen kan vi läsa om olika personers observationer av de två vandrarna. De övernattade inte på vägkrogen eftersom den yngre vandraren Johan Gustav Mållberg vägrade visa sitt resepass. I förhören avslöjade han senare att det var för att han ville dölja att hans pass var utfärdat på Långholmens fängelse där han suttit. Det går också att hitta Mållberg och Hudell i andra dokument. De hade arbetat inom textilindustrin i Stockholm. Mållberg växte upp på barnhem och hade dömts för brott flera gånger. Han straffades med prygel och straffarbete för stöld första gången när han var 11 år. 

Tidningsartikel

Inför avrättningen skrev Aftonbladet om mordet i Bro. Här kan du läsa inledningen på artikeln från 18 december 1841.

Mållberg berättade också att han och Hudell hade övernattat i en backe och erkände att han slagit ihjäl Hudell med sin snusdosa och ett par stenar, för att komma över hans pengar och saker. För detta dömdes han till döden genom halshuggning och till steglig. Att stegla någon var ett straff för de grövsta brotten där det inte räckte att “bara” döda någon. Den som steglades fick sin kropp stympad och upphängd i delar på ett eller flera hjul. 

Karta med två förstorade detaljer.

På en karta från 1696 finns avrättningsplatsen utmärkt. I en cirkel i nedre kanten står det ”Rättar plats”. Det går att besöka platsen som ligger precis norr om en gång- och cykeltunnel under motorvägen. Tingsvikens namn gör att vi kan anta människor har träffats här för att avgöra både straff och annat under lång tid.

Dödsstraff i Sverige
  • Drygt 600 dödsstraff verkställdes 1800–1865
  • 15 dödstraff verkställdes 1866-1910
  • Sista offentliga avrättningen 1876
  • Sista dödsstraffen 1910
  • Dödsstraff i fredstid avskaffades 1921

Avrättningen levde kvar i minnet

År 1842 avrättades Mållberg på Bros galgbacke i Lejondalsskogen. Året innan hade stegling tagits bort ur lagen, så det blev bara halshuggning. Mycket folk ska ändå ha samlats för att se på. Många var nyfikna och ville inte missa en så stor händelse i bygden. Det var också meningen att folk skulle se på för att bli avskräckta från brottslighet.

Händelsen har levt kvar genom att ha återberättats i generationer. Detaljerna i berättelsen förändrades då och nya lades till. En del sådana berättelser skrevs ner på 1930-talet, men de stämmer inte alls med protokollen från domstolen. De som var med vid avrättningen visste kanske inte mer än att det var en mördare som miste livet. De hade inte läst några protokoll och många av dem var säkert inte ens läskunniga. De berättade vad de visste, hade hört eller kunde anta. Andra berättade vidare och fyllde i luckorna. Genom att protokollen finns bevarade så kan vi få säkrare kunskap om händelserna.

Fundera och samtala

  1. Historiska texter har ofta skrivits av en anledning men kan användas till något helt annat. På vilket sätt gäller det i fallet med domstolsprotokoll och tidningsartikeln?
  2. Vad tror du det beror på att muntliga berättelser ofta förändras? Har du något eget exempel på det?
  3. Skulle du kunna tänka dig att gå och titta på en avrättning?

Quiz

Vad vet du om den sista avrättningen i Bro?

Starta quizet