Två gubbar sitter i en båt. Den ena pekar in mot teatern som ligger intill. Där inne står också en gubbe som konstnären gjort. Det är något galet över männen, ett uttryck som annars inte är så vanligt när det gäller offentlig konst.
Sture Collin har gjort flera varianter på temat båt. Den första är från 1992 och heter Dårarnas båt, och den finns på Hornsgatan. En annan skulptur finns i Västerås, och ytterligare en på Sockenplan i Enskede.
Det är något skört över figurerna. Sällan är de utsatta skildrade i konsten som i Collins gestalter, och ännu mer sällan när det gäller offentlig konst. Men trots det sköra finns det ändå något högfärdigt över gubbarna i båten. De ber inte om ursäkt för sig, och har näsorna i vädret. Vart är de väg, vart åker båten som de sitter ? Och hur känner de sig?
När det gäller verket på Hornsgatan önskade konstnären att den skulle vara utanför landstingsförbundets hus, men så blev det inte.
Några år efter att Dårarnas båt kom till genomfördes psykiatrireformen. Det skedde 1995 med avvecklingen av mentalsjukhusen som följd. Tanken var att människor skulle må bättre av att vistas utanför institutionerna, men för många blev det värre och en komplex situation uppstod med svårigheter att få stöd från samhället.
Sture Collin bidrar med gestalter som ingen annan gör i det offentliga rummet. Han synliggör människor som länge varit osynliga för det stora flertalet.
Läs mer
Dårarnas båt (skulptur.stockholm.se)
