Baronen var som en far

En anställd på Nynäs gods berättar om relationen mellan godsägare och anställda på 1800-talet. Hur har relationerna i samhället förändrats sedan dess?

Tema: Om du hade levt förr Nynäshamn

Gårdens huvudbyggnad och en flygelbyggnad. Grönska och nyplanterade träd.

Nynäs gård på 1890-talet. Godset hörde till Ösmo socken innan Nynäshamn blev en stad och fick en egen kyrka.

Ösmoboken berättar om Nynäs

Axel Quist var präst i Ösmo kyrka och skrev Ösmoboken om socknens historia. Han arbetade med den under 30 års tid och den kom ut år 1930.

I texten berättar författaren om livet på Nynäs gods. Det var ett stort gods med många anställda och många mindre gårdar och torp som hörde till. Han berättar om baron Carl Gustaf Adlercreutz som var gårdens ägare från år 1815 till 1883. Baron Adlercreutz rustade upp Nynäs gård. Han såg till att bygga en ny huvudbyggnad i italiensk stil. Den finns fortfarande kvar. Baronen var gift med Margaret (född Seton) från England. De hade inga egna barn men ofta många gäster, band annat några brorsdöttrar. Baron Adlercreutz hade varit militär och gillade ridsport.

Godset var som ett eget samhälle och hade en egen gravplats där arbetarna och torparna kunde vila efter döden.

Teckning av kyrkan och utsmyckade bokstäver som säger: "Ösmo, en södertörnsförsamlings historia av Axel Quist.

Ösmoboken utgiven år 1930.

Så här skrev prästen i Ösmoboken:

Baron Adlercreutz var en ädling av den gamla stammen, en helgjuten personlighet, som patriarkaliskt styrde på godset som en far för sina underlydande, och den forna knekten fordrade disciplin av sitt folk.
Axel Quist

Ett exempel på disciplin var att arbetarna var tvungna att ta av sig mössan, hålla den med stäckt arm vid sidan ifall de gick över gården när baronen var där.

Prästen Axel Quist har också intervjuat en anställd som minns tillbaka från när han var yngre:

Adlercreutz var den god husbonde, men envis, han var finne , och stiftade själv lagar för han var friherre. Vid förseelser och brott drog han ej den skyldige inför rätta utan skipade rättvisa själv. Söp någon sig full blev han uppkallad på kontoret och fick smörj egenhändigt av baron, stal någon så blev det samma påföljd.

Om någon misshandlade djur, straffade baron själv på vanligt sätt, ty han var en stor djurvän. Mot sina underlydande var han mycket hjälpsam och styrde för dem, till baron kunde man alltid gå med sina bekymmer. Det var många av arrendatorerna och torparna, som hade honom att tacka för att de kunde taga emot ställena. Han bisträckte dem med både levande och döda inventarier.
En anställd på Nynäs gods

Skänkte pengar till fattiga

I boken nämns också att Baronen skänkte pengar till en fond som kyrkan skulle använda till de fattiga. Och när hans fru dog så donerade han en orgel till kyrkan, till hennes minne.