Tapeter som kulturarv – vardagens mönster i Stockholms läns museum
Publicerad: 10 July 2026 | Skribent: Karolina Hedström, fotoanktikvarie och arkivarie på Stockholms läns museum
Tapeter är mer än dekor. De är vardagshistoria, designhistoria, hantverk, bostadspolitik och identitet i ett.
Foto: Mattias Ek/ Stockholms läns museum.
I länsmuseets samlingar finns tapetfragment och många bilder på tapeter – dokumenterade av museets antikvarier under många år och bevarade i arkivet som spår av hem, liv och förändring. Tillsammans bildar de ett visuellt minne av länets bostäder och människors smak genom århundradena.
Mönster som många känner igen
Tapet från 1970-talet och 1910-talet. Foto: Elisabeth Boogh.
I samlingen finns tapeter som väcker stark igenkänning. Här finns mönster från miljonprogrammet, egnahem och torp. Här finns 1950-talets pasteller, 1970-talets brunt-orange och 1980-talets romantiska blomster. Dokumentationen visar också mycket äldre tapeter, över hundra år gamla men med estetik vi ser än idag. Tillsammans visar de hur färg och form rör sig genom tiden – och hur hemmen i länet har förändrats.
Tapeter speglar klass, smak och ideal. Ett rum med handmålad väggdekor berättar om hantverk och status. Ett kök med tryckt standardtapet visar industrialiseringens påverkan på bostaden. Genom tapeterna kan vi följa hur hemmet blev en plats för både funktion och uttryck.
Hantverket bakom mönstren
I samlingen finns exempel på flera tekniker, bla blocktryck och handmålade tapeter.
Birgit Burström handmålar en tapet från tidigt 1700-tal. Lumppapper limmas sedan ihop till våder och därefter sys de ihop till hela väggytan. Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum.
Några nedslag i samlingen
Bilder från Kurt Fredrikssons måleri i Sigtuna visar verktyg, rullar och dekormålningstekniker – ett hantverk som i dag är ovanligt men fortfarande levande i restaureringssammanhang. Foto: Okänd/ Stockholms läns museum.
Tryckt originaltapet från tidigt 1800-tal från gården Stora Nyckelviken i Nacka. Denna har gjorts i nytryck. Foto: Elisabeth Boogh/ Stockholms läns museum
Tapetbård från Lögla gård. Foto: Anna Ulfstrand/ Stockholms läns museum
Ett kulturarv nära människan
Tapeterna i Stockholms läns museum visar hur nära kulturarv kan vara. De är inte storslagna föremål – de är vardagens ytor, formade av händer, val och liv. Genom dem kan vi följa länets historia rum för rum, vägg för vägg.
Publicerad: 9 June 2026 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum
Välkommen till vår blogg om länsmuseets samlingar! Här kommer vi att berätta om allt det där som händer bakom kulisserna: i arkivet, i bildverkstaden, i databaserna och i de där lådorna som ingen öppnat sedan 1973 (men som vi lovar att återkomma till).
Foto: Jenny Bergensten/Stockholms läns museum.
I arkivet möts 1800-talets glasplåtar, dagens mobilbilder, arkeologiska rapporter, etnologiska dokumentationer och mycket mer. Det är en plats där tid hopar sig i hyllmeter, där varje låda rymmer en berättelse och där varje bild och berättelse är en pusselbit i förståelsen av Stockholms län. Det är ett arbete som kräver både fingertoppskänsla och systematik. Och kaffe!
Foto: Karolina Hedström/Stockholms läns museum.
Varför gör vi allt detta?
Utan samlingar skulle stora delar av vår historia försvinna. Föremål, fotografier, dokumentationer och berättelser är det som gör det möjligt att förstå hur människor har levt, arbetat, firat, protesterat, byggt och förändrat sina liv genom tiden.
Vi vårdar, ordnar, digitaliserar och beskriver materialet så att det blir sökbart och användbart. Vi hjälper också allmänheten, forskare och andra verksamheter att hitta rätt i våra samlingar.
Och vi samlar in nytt material hela tiden. Samtiden stannar ju inte upp bara för att vi försöker hinna ikapp.
Bakom arbetet med museets samlingar står Karolina- fotoantikvarie och arkivarie, Jenny- fototekniker och fotograf, Elin- digital antikvarie och Ann-Sofie- antikvarie.
Tillsammans arbetar vi med att vårda, digitalisera och tillgängliggöra samlingarna.
Foto: Jenny Bergensten/Stockholms läns museum.
Du är också en del av arkivet
Våra öppna samlingar finns på DigitaltMuseum. Du kan själv också bidra — med bilder, berättelser och vardagsdokumentation som hjälper framtidens människor att förstå vår tid.
Det är lätt att tänka att ens egna bilder inte är “viktiga nog”. Men tro oss: framtidens forskare kommer att älska dina bilder på pendeltågsperronger, vardagsrum, arbetsplatser, favoritplatser och allt det där som känns helt vanligt just nu.
Se länsmuseets bilder på Digitalt museum: DigitaltMuseum
Bildkunnighet och museers bildarkiv är viktigare än någonsin
Publicerad: 13 March 2026 | Skribent: Karolina Hedström, bildantikvarie
Vi har lärt oss att läsa texter kritiskt. Vi vet att en rubrik kan vinklas, att en källa måste granskas och att avsändaren spelar roll. Nu är det dags att lära oss att läsa bilder med samma kunskap.
Manipulerad bild för inläggets syfte, originalbild på fiskare tagen av Beda Jakobsson, Stockholms läns museum.
Det offentliga samtalet har flyttat från redaktionella miljöer till algoritmstyrda plattformar. Det gör oss mer sårbara för visuell desinformation – samtidigt som framförallt unga i mindre utsträckning tar del av traditionella nyhetskällor. Samtidigt ökar mängden icke‑autentiskt material. Botnätverk, riktade budskap och AI-genererade bilder gör det svårare att förstå vem som är avsändare och vilket syftet är. Det är en utveckling som riskerar att underminera förtroendet för etablerade medier och i förlängningen demokratin.
Forskningen visar tydligt att bildämnet behöver få en starkare ställning i skolan, både genom att ges högre status och genom att bildanalys integreras i källkritiken. Bild behöver också bli en naturlig del av undervisningen i samhällskunskap och historia, där visuella medier redan spelar en central roll i hur unga tar del av världen.
Bildkunnighet – en nyckelkompetens
Rapporter från Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar visar att bildkunnighet – förmågan att förstå, analysera och själv skapa bilder är viktigt.
Bildkunnighet handlar om att:
tolka visuella budskap
förstå hur bilder manipuleras
känna igen symboler, bildspråk och digitala effekter
analysera memes och nätkultur
skapa egna bilder och därigenom förstå hur visuella budskap byggs upp
Det är en kompetens som stärker både kritiskt tänkande och motståndskraft mot manipulation.
Manipulerade bilder för inläggets syfte. Originalbild på tupp från Andres Classons samling, Stockholms läns museum.
Betydelsen av museernas bildarkiv
Museerna spelar en viktig roll i en tid där visuella medier snabbt förändras och där gränsen mellan verklighet och fiktion blir allt svårare att urskilja. Våra bildarkiv är inte bara historiska samlingar; de fungerar som stabila referenspunkter i en värld där visuellt innehåll kan manipuleras på några sekunder. I arkiven finns autentiskt, dokumenterat och kontextualiserat bildmaterial som visar hur visuella uttryck har förändrats över tid och hur bildspråk formats av sin samtid. Genom att bevara och tillgängliggöra dessa bilder gör museerna det möjligt att jämföra dåtidens visuella berättelser med dagens, och därmed förstå hur både tekniker och budskap har utvecklats.
I kontrast till dagens AI-genererade ”promptografier”, där bilder kan skapas utan förankring i verkliga händelser, erbjuder museernas bildsamlingar en form av visuell källtillit. Här finns fotografier som bär spår av verkliga människor, platser och situationer – bilder som inte bara visar hur något såg ut, utan också varför det såg ut så. I en tid där visuella medier kan vilseleda, blir dessa arkiv en demokratisk plats där dokumentation fortfarande betyder något.
Källa: Mediamyndigheten, Bildkonst Sverige/Myndigheten för psykologiskt försvar.
Barnmorskans historia – från jordgumma till profession
Publicerad: 6 March 2026 | Skribent: Karolina Hedström, bildantikvarie
Barnmorskans historia handlar om hur människor och samhällen har organiserat sig kring födandet.
Långt innan barnmorskeyrket blev ett reglerat yrke fanns kvinnor som tog ansvar för förlossningar i sina lokalsamhällen. De kallades hjälpgummor, jordgummor eller jordemödrar. De hade ingen formell utbildning, men deras erfarenhet och kunskap gjorde dem oumbärliga.
Barnmorskan Edith Esping på hembesök i Rönninge år 1913. Hon sitter i ett enkelt hemmarum, med barnet tryggt i famnen och ett stort tvättfat framför sig. Bilden fångar den nära, praktiska och förtroendefulla relationen mellan barnmorskan och familjen. Foto: Salem hembygdsförening.
Från hemförlossningar till reglerat yrke
Fram till 1940-talet födde de flesta kvinnor i hemmet. Barnmorskan var en central person i bygden och kunde bli kallad när som helst, oavsett väder eller tid på dygnet. Före 1700-talet var barnmorskorna oftast självlärda och hade särskild kunskap om födande och folkmedicin.
När Collegium Medicum – föregångaren till Socialstyrelsen – bildades 1663 började staten reglera arbetet. Den första barnmorskeutbildningen startade i Stockholm 1708. År 1711 kom ett reglemente som slog fast att bara utbildade barnmorskor fick utöva yrket. Målet var att varje socken skulle ha en utbildad barnmorska, men det dröjde långt in på 1800-talet innan det blev verklighet.
Utbildningen var gratis, men kostnader för boende, böcker och utrustning gjorde den ändå svår att gå. Därför kunde kvinnor få ekonomiskt stöd från sin hemsocken, mot att de lovade att återvända och arbeta där efter examen.
Foto: Västmanlands länsmuseum.
Stockholm – centrum för utbildning och reglering
År 1686 beslutade Collegium Medicum att Stockholms barnmorskor måste examineras av stadsläkaren och avlägga ed. Detta sågs som ett svar på kritik mot ”okunniga jordegummor och hjälpkvinnor” och reglerna gällde först huvudstaden.
Stockholm var också platsen där den första kända förteckningen över utbildade barnmorskor sammanställdes. I Sveriges första utbildade barnmorskor, förteckning från år 1760 framgår att staden var ett centrum för utbildning och kontroll. Barnmorskorna utgjorde eget skrå i Stockholm. Endast 40 barnmorskor fick finnas i staden – skråna brukade begränsa antalet utövare för att säkra inkomsterna – och de fick inte utföra instrumentförlossning; det skulle göras av kirurg eller fältskär, alltså män.
Yrket organiseras
Under 1500- och 1600-talen växte ett mer strukturerat system fram. År 1777 infördes ett rikstäckande reglemente som lade grunden för den moderna barnmorskerollen.
På 1800-talet tog barnmorskan Johanna Bovall Hedén initiativ till att organisera yrkeskåren. 1886 hölls det första allmänna barnmorskemötet i Stockholm. Där bildades Svenska Barnmorskeförbundet – Sveriges första kvinnliga yrkesförening.
Johanna Bovall Hedén grundade också tidskriften Jordemodern, där hon skrev under namnet Syster Stork. Tidskriften ges fortfarande ut.
Barnmorskans historia visar hur ett livsviktigt kvinnodominerat yrke har vuxit fram ur lokala traditioner, statliga reformer och professionell organisering. Från självlärda jordgummor till en modern, medicinskt utbildad yrkeskår har barnmorskor spelat en avgörande roll i både samhällsutveckling och kvinnors hälsa.
Foto: Örebro läns museum.
Källor: Svenska barnmorskeförbundet, Stockholmskällan, Riksarkivet, KB, Populär Historia
Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker
Publicerad: 2 February 2026 | Skribent: Karolina Hedström
Stockholms läns museum arbetar tillsammans med Hembygdsförbundet och konsulentenheten på Region Stockholm med det immateriella kulturarvet i länet. I det här blogginlägget kan du läsa mer om immateriellt kulturarv och vad som är på gång i vår verksamhet.
Bild från Secoura/Pixabay
Konferens den 20 mars 2026
Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker
Den 20 mars 2026 bjuder Stockholms läns museum och Stockholms läns hembygdsförbund in till en konferensdag som sätter fokus på det immateriella kulturarvet i Stockholms län – traditioner, berättelser, kunskaper och praktiker som formar människors vardag och lokala identitet. Temat för i år är muntliga traditioner.
Dagen riktar sig till föreningar som arbetar med eller är intresserade av immateriellt kulturarv och de som arbetar med kultur i kommunal verksamhet och som vill stärka din kompetens, hitta nya arbetssätt och få inspiration till hur det immateriella kulturarvet kan bli en ännu tydligare resurs i det lokala kulturarbetet.
Konferensen erbjuder föreläsningar, samtal och konkreta exempel från kommuner och aktörer i länet.
Konferensen är gratis men anmälan krävs. Vi bjuder på för- och eftermiddagsfika under dagen. För lunch finns möjlighet att äta på värdshuset precis intill, där deltagarna själva står för kostnaden: www.farstavardshus.se. Det går förstås också bra att ta med egen matsäck.
9.00 Kaffe och registrering 9.30 Förmiddagsprogram
Anita Lundin, ordförande Stockholms läns hembygdsförbund och Eva Skyllberg, chef Stockholms läns museum inleder.
Nik Märak, Kulturarbetare. Introduktion till muntligt berättande i samiska traditioner.
Radio Möja, Katja Uneborg och Sven R. Ohlson om hur unga dokumenterar berättelser från skärgården.
Tora Wall, författare och folklorist. Stadsälvor, spöken och tokstollar. Berättelser och sägner från Stockholms län.
Kristina Nordblom, Folkhögskollärare, Berättarföreställning från Ingarö.
12.00 Lunch (bekostas på egen hand)
13.00–16.00 Eftermiddagsprogram
Frida Spång, Fabula storytelling. Berättelse och berättande som scenkonst.
Saman Sokhanran, poet och pedagog, Förenande Förorter. Om berättande som verktyg för ungdomsprojekt.
Jonas Engman, etnolog, Nordiska museet. Ett analytiskt perspektiv på muntliga traditioner.
Lokalen saknar hörslinga och handikapptoaletten rymmer tyvärr inte en permobil. Har du frågor om tillgänglighet är du varmt välkommen att kontakta oss i förväg. lansmuseet.kultur@regionstockholm.se
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv eller det levande kulturarvet som det också kallas, syftar på själva görandet och den praktiska kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk.
Det immateriella kulturarvet kan jämföras med det materiella kulturarvet, som består av fysiska spår av mänsklig kultur – till exempel byggnader, konstverk, eller dräkter. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Med detta initiativ, som pågått sedan 2024, vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
På gång
Just nu planerar vi för nästa konferensdag för immateriellt kulturarv år 2026. Denna gång är temat muntliga traditioner och berättande.
Berättelser från länet – Har du hört om Silverpilen, tunnelbanetåget som sägs åka genom Storstockholm fullt av andar? Har du hört om något spöklikt på ett av alla områdets slott eller herrgårdar? Eller har du hört andra historier om till exempel en plats, händelse eller person i Stockholms län? Vi vill veta vilka sägner och berättelser som finns här.
Berättande i länet – Alla berättar vi saker för varandra, men hur vi gör det kan se annorlunda ut. Har du besökt ett berättarcafé? Är du medlem i ett berättarnätverk, eller deltar du själv i särskilda berättartraditioner? Har du exempel på organisationer, platser och aktiviteter i länet som uppmuntrar till att berätta – livshistorier, sägner, eller annat? Hör av er till oss – genom att lyfta exempel kan vi inspirera varandra till nya idéer och initiativ.
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
Publicerad: 13 November 2025 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, etnolog
Det är 80 år sedan krigets slut och personer med egna minnen från krigsåren blir allt färre. Därför samlar länsmuseet in berättelser och bilder från denna tid — innan de faller i glömska.
Eftersom Sverige inte deltog i kriget såg vardagen här annorlunda ut jämfört med andra länder i Europa. Ändå färgades vardagen i Sverige av ransonering, mörkläggningsgardiner, män som blev inkallade, flyktingar, grannländer som var ockuperade och en oro om att kriget kan komma när som helst.
Albumsidan berättar om när Pelle ryckte in till lumpen på I1, Svea livgarde. Kort efter han ryckt in blev han isolerad i Rimbo på grund av sjukdom i kompaniet. På översida bilden syns Pelle på säkert avstånd från sina besökare under isoleringen. Ur Anders Classons samling; Johns album 1942–1942.
I länsmuseets samlingar finns en del fotografier som berättade om tiden, till exempel Johns album från åren 1940–1947, som skildrar hur en vardag under krigsåren i länet kunde se ut. I detta album gör sig kriget påmint genom bilder på Pelle i uniform och en ”fredlig mina” som används som blomkruka i trädgården. Johns egna bildtexter gör bilderna ännu mer personliga.
Den fredliga minan. I översta bilden skymtar man minan mellan de två träden till höger. Ur Anders Classons samling; Johns album 1941–1945.
”Kriget slut i Europa” står det på löpet längst till höger. Ur Anders Classons samling; Johns album 1940–1947.
Nu vi vill ha in fler bilder som berättar om länet under andra världskriget! Många har säkert egna album eller från äldre släktingar liggande hemma, som visar hur det var under krigsåren. Scanna eller fotografera av dem och ladda upp dem i vår digitala bildtjänst Dåtidsbild så kan du vara med och bidra till historieskrivningen om livet under andra världskriget i Stockholms län.
Stockholms skärgård i bilder – ett levande kulturarv dokumenterat
Publicerad: 10 July 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Med sina över 30 000 öar, kobbar och skär är Stockholms skärgård inte bara en av världens största – den är också en av de mest fotograferade.
Här möts dramatiska landskap, glittrande vatten och ett rikt kulturliv i ett unikt ljus som har lockat både amatörer och professionella fotografer i över ett sekel.
Sedan 1900-talet har fotografi spelat en avgörande roll i att dokumentera livet i skärgården. Stockholms läns museum har bland annat samlat in bilder från öar som Brottö, där man dokumenterat jordbruk, fiske och vardagsliv. Dessa bilder är ovärderliga för att bevara kulturarvet.
Sommarnöjen och snickarglädje
Skärgården blev under 1800-talet ett semesterparadis för stadsbor. I länsmuseets digitala utställning Sommarnöjen – Med ångbåt till 1800-talets semesterparadis får vi följa med till verandor med havsutsikt, där kaffekoppar klirrar och regnet smattrar mot snickarglädje. En bildvärld som både väcker nostalgi och fascination.
I utställningen Brottö – ett skärgårdsbruk får vi följa livet på en gård i skärgården, både i nutid och dåtid. Genom film och historiska bilder får vi en unik inblick i hur människor har levt och arbetat i samklang med naturen.
I kulturreservatet på Brottö betar korna fritt i skogen.
Sök efter din skärgård
Vill du själv dyka ner i skärgårdens bildskatt? I länsmuseets databas kan du söka på öar, platser eller teman och hitta tusentals historiska fotografier.
Publicerad: 2 July 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Bli historisk med din bild!
Vilken är din bästa bild i telefonen som berättar om just din samtid? Ladda upp den till Samtidsbild och var med och tävla om ett årskort på Fotografiska!
Din bild blir också en del av länsmuseets samlingar. För att delta i tävlingen, registrera dig och ladda upp din bild till Samtidsbild och tagga bilden med #fototävling2025
Alla mellan 16–25 år kan delta och varje person kan bidra med max 3 bilder.
Fotografierna ska vara tagna under det senaste året i Stockholms län.
Tagga bilden med #fototävling2025
Tävlingen pågår 13 juni–30 september 2025.
Juryn består av Karolina Hedström, fotoantikvarie, Stockholms läns museum, Mohamed Mire, utställningsproducent Emerging artists, Fotografiska och Kristyna Müller, verksamhetschef, Centrum för fotografi.
Bilderna som kommer in till tävlingen sparas i Stockholms läns museums bildarkiv och blir en del av vår historia.
Vad är Samtidsbild?
Samtidsbild är Stockholms läns museums plattform för insamling av länsinvånarnas digitalt födda bilder. Tillsammans ger de uppladdade fotografierna en unik bild av det samtida livet och vardagen i vårt län.
Du väljer själv vilka fotografier som ska vara del av museets samlingar genom att ladda upp dem på Samtidsbild. Bilderna sparas sen för framtiden i länsmuseets arkiv.
Insamling och samtidsdokumentation är en viktig del av länsmuseets verksamhet.
Fotografierna i museernas samlingar är en del av vår gemensamma historia och används ofta som källmaterial. För att samlingarna ska kunna berätta om oss alla måste de innehålla en mångfald av berättelser och perspektiv.
Det immateriella kulturarvet
Publicerad: 14 February 2025
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.
Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
Foto: Tom Bjenne. Foto: Li Samuelson. Foto: Ulrika Schreil.
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Foto: Adriana Erjibet.Foto: Anna Ulfstrand.Foto: Gunnar Ålfors.
Vill du bidra?
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
Fredagen 14 februari 2025 arrangerade vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet var att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Konferensen riktade sig till de som jobbar med kultur eller kulturarv och är verksamma inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande.
Publicerad: 12 May 2024 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum
Under våren har Stockholms läns museum gjort en undersökning om dagboksskrivande. Undersökningen har utgått från en enkät som låg ute i ungefär en månad. Idag är det dagbokens dag, och vi avslutar projektet genom att berätta om de svar vi fått in från enkäten. Vi fick in hela 83 svar! Roligt att så många ville dela med sig av hur just de skriver dagbok. Tack till alla ni som bidragit!
Länsmuseet samlar kontinuerligt in berättelser från länets invånare och vi ville undersöka nya sätt att samla in länets röster på. Vi undrade helt enkelt hur eller ens om människor skriver dagbok; På vilket sätt de gör det? Vad de skriver om? och Varför de gör det? Dagboksskrivande är intressant eftersom det representerar ett spontant sätt att anteckna sina egna tankar på.
Vad är en dagbok för dig?
En av de inledande frågorna vi ställde var vad är en dagbok för dig? För många är det en anteckningsbok där man skriver ner tankar och reflektioner från dagen som gått. Amanda 36år, skriver till exempel att det är, ”En del av mig själv. Ett sätt att dokumentera och bearbeta mina tankar och känslor!”. Mio 65år, berättar att det också kan vara en loggbok över intressen i livet ”Ett sätt att ordna tankar, följa ett skeende eller komma ihåg händelser. Ibland har jag skrivit träningsdagbok och trädgårdsdagbok”.
Något som vi var nyfikna på att undersöka med projektet var hur skriver människor dagbok? Denna fråga tycker vi var intressant för den handlar om själva processen och berättar även om varför man skriver. Ulla 74år, berättar:
” Jag skriver dagbok varje dag. När jag var ung, då hade jag en årsdagbok. De böckerna, liksom en femårs-dagbok kastade jag när jag flyttade, för sju år sedan. Sedan några år tillbaka har jag en 10-årsdagbok. Jag skriver bara kort om vad jag har gjort eller varit respektive dag. Ibland något om vädret”.
Alexandra 33 år, skriver också regelbundet:
”Ja, ganska [regelbundet]. Flera gånger i veckan åtminstone. Jag gör det för att jag mår bättre av det, det är som en trygg plats där jag kan skriva ut allt jag känner och tänker på ett ocensurerat sätt. Jag gör det både i mobilen och i anteckningsböcker. Jag har skrivit dagbok sedan jag var ungefär 5 år gammal och har sparat alla mina dagböcker också”.
Undersökningen visar också att det inte alltid behöver vara regelbundet, utan att vissa skriver periodvis som Minna 25 år:
” Jag har under många år av mitt liv skrivit dagbok, men jag har också under vissa perioder slutat skriva. Mest för att jag har kommit av mig”.
Citaten ovan visar att det finns flitiga dagboksskrivare i länet. En del personer berättade att de skriver dagbok väldigt sällan och vissa gjorde det inte alls. Dessa svar är också givande för oss eftersom vi även undersökte om länets invånare ens skriver dagbok.
Att föra minnesanteckningar på andra sätt
Dagboksskrivande associeras oftast till att skriva i en anteckningsbok. I enkäten framkommer det att flera använder andra sätt att dokumentera sina liv på. Många berättar att de antecknar i mobiltelefonen, men att fotografera också är populärt:
”Jag skulle säga att alla foton jag tar är på många sätt en fotodagbok. Även om de bara finns i digital form så har jag tagit foton nästan hela mitt liv, med olika kameror och nu också telefonen. Så även under tiden då jag inte hade dagbok, så har jag foton” Minna 25 år.
Jan 81, ser även almanackan som en slags dagbok, ”Inget utöver en hemgjord almanacka med kolumner för mig och familjemedlemmar. Avser t ex tider för planerade resor, läkarbesök, födelsedagar etc”:
Ett exempel på en annan typ av dokumentation över vardagen är sociala medier. I enkäten handlade en fråga om det eftersom det är en stor del av vår samtid idag och för att många delar med sig av sitt liv där. Det fanns en del meningsskiljaktigheter kring sociala medier hos enkätsvararna. Lina 21år, är en av de som lägger ut bilder på sociala medier ibland:
”Jag brukar lägga ut om jag har gjort något kul, till exempel ätit på restaurang, rest osv. Men även bara bilder man tagit som man tycker är fina. Det är ett sätt att visa sina vänner och bekanta vad man håller på med, för att de man inte pratar med ofta också ska få veta, och för att man själv vill visa.”
Amanda 36år, tycker å andra sidan att ”det känns meningslöst, som att kasta sina tankar in i ett svart hål”. Likt dagboksskrivandet är sociala medier något vissa ägnar sig åt och andra inte. Dessa sätt att dokumentera på är intressanta eftersom de breddar synen på vad som är dagboksskrivande och hur man kan dokumentera sitt liv.
Dagböcker och framtiden
Något som överraskande i enkätsvaren var de funderingar om dagböcker och framtiden. Anna 65, har funderar på det ett tag:
”Jag har klurat i många år på vad som ska hända med mina anteckningar när jag dör. Ska de kremeras med mig eller ska någon få ärva dem på uppställda villkor. Ska jag skänka dem till ett museum? Jag har fortfarande inte kommit fram till något beslut”.
Birgitta 78år, reflekterar över innehållet i dagböckerna:
”Funderar på vad som ska hända med mina dagböcker när jag dör. Lämna till barnen? Men kanske vill jag inte att de ska veta allt. Hur intressanta är mina dagböcker?”
Det är lätt att fråga sig om ens egna berättelser är intressanta, men det är de! Länsmuseets verksamhet består till stor del av människors berättelser vara sig det är runstenar, Samtidsbild eller en intervju till en utställning om Sollentuna. Således är länsinvånarnas berättelser om livet viktiga för oss. Undersökningen har visat att det finns ett engagemang för att berätta hur man dokumenterar sitt liv, vilket är en värdefull kunskap för oss och något vi tar med oss för framtida arbete. Till alla som deltagit i vår undersökning och svarat på enkäten, återigen ett stort tack!
Nu fortsätter länsmuseets vidare arbete med att samla in länets historia!
