Almare-Stäket

Almare-Stäket


Kommun: Upplands-Bro

Besöksmålstyp: Borgar och ruiner

Närmaste SL-hållplats: Uddnäsvägen

Vy över skog, vatten och några hus.

Almare-Stäket. Foto: Jan Norrman.

På Stäksön ligger Almare-Stäket som är Sveriges största medeltida borgruin.

400 år i det politiska spelet

Borgruinen ligger vid den under medeltiden mycket viktiga sjöleden mot Sigtuna och Uppsala.

Enligt krönikeuppgifter anfölls Almare-Stäket 1187 av estniska pirater. Ärkebiskop Johannes dödades. Om platsen vid detta tillfälle var befäst eller inte är inte känt. Själva borgen omnämns för första gången i slutet av 1300-talet. Den tillhörde länge kyrkan men ärkebiskopen fick avstå den till kungamakten under 1400-talet. Den brändes 1434 för att inte upprorsmannen Engelbrekt skulle kunna förskansa sig här.

Platsen kom därefter åter under ärkebiskopens kontroll och ett palats med ringmur, ”S:t Eriks borg”, byggdes. Det stod färdigt 1452. Borgen spelade en viktig roll i det politiska spelet mellan biskoparna, som ville att Sverige också i fortsättningen skulle vara i union med Danmark, och de stormän som arbetade för ett självständigt Sverige.

Biskopen torterades

För att få bukt med biskoparna lät riksföreståndaren Sten Sture beslagta flera av deras gods. Ärkebiskop Gustav Trolle som ledde det unionsvänliga partiet drog sig tillbaka till Almare-Stäket. Men Sten Sture belägrade borgen, intog den, tog Trolle till fånga, torterade och avsatte honom. Sten Sture hade med riksmötets stöd tidigare beslutat att borgen skulle förstöras för att ingen ”inrikes förrädare” skulle kunna söka skydd där. Han lät nu riva borgen.

Kanonkula på sjöbottnen

Arkeologiskt är platsen i stort sett outforskad så när som på några mindre undersökningar. Dykare sökte i vattnet runt borgen och påträffade ett stort antal stockar och bearbetad sten. En årsringsanalys av stockarna visade att virket kom från träd fällda på 1300- och 1400-talen. Stenen härrörde troligen från rivningen av borgen under vårvintern 1518 då enligt traditionen byggnadsmaterialet kördes ut på isen så att det inte på nytt skulle kunna användas för att bygga upp “ett landsförrädiskt näste”.

Bland fynden från Mälarens botten märks en kanonkula av sten. Det är just på 1400-talet som krut börjar användas. I historiska handlingar om Stäket talas om att “stenbyssor” användes vid striderna.

Från den ruinkulle som idag finns kvar av borgen har man en vidsträckt utsikt över Görväln och Stäkssundet.