Om medeltiden
Under medeltiden utvecklades ståndssamhället. Kungens makt sågs som given av Gud och därunder följde i tur och ordning adel, präster, borgare och bönder. Fattiga och egendomslösa erkändes aldrig som samhällsklass.
Befolkningen ökade och byarna växte under den tidiga medeltiden. En del gårdar växte till stora gods och de rikaste stormännen byggde sig stenhus. Sigtuna blev under 1000-talet huvudort för den kristna missionen i Mälardalen. Först omkring 1200 var den kyrkliga organisationen så stark att bygderna kunde delas in i församlingar. De äldsta sockenkyrkorna var av trä men från mitten av 1100-talet börjar stenkyrkor byggdes kring Mälaren.
Vid mitten av 1200-talet anlades Stockholm och Sigtunas förlorade sin centrala ställning i Mälardalen. Biskopen flyttades till Uppsala, som blev nytt centrum för kyrkan i hela riket med ärkebiskopen som chef. Under tidig medeltid växte befolkningen snabbt och skogsbygden och skärgården i länet koloniserades.
Med digerdöden vid mitten av 1300-talet inleddes en period med återkommande pestepidemier som varade under hela senmedeltiden. Befolkningen minskade drastiskt och livet för vanliga människor i Stockholmsregionen försvårades också av de ständiga maktkamperna mellan de nordiska unionskungarna och lokala härskare.
