Under järnåldern försämrades klimatet i Sverige och det blev kallare och fuktigare – mer likt det klimat vi har idag. Lövskogen minskade och granen spred sig söderut. Mycket tyder på att detta var en orolig tid i länet. I gravar har man hittat vapen och det finns mängder av lämningar efter fornborgar som säkerligen byggts som försvar.

Nu började människorna i Mälardalen att arbeta med järn, en metall som var lättare att använda än brons. Av järnet smiddes redskap som var effektivare och mer hållbara. Båtar byggdes med järnnitar, hästarna fick järnbroddar under hovarna och vapen gjordes vassare och dödligare.

Länets största gravfält finns vid Jordbro och Åby i Haninge kommun och Malmby i Närtuna i Norrtälje kommun. Från fynden kan man se att i början av järnåldern begravdes de döda på gravfält där kremerade benrester lades i en grop eller i en behållare av keramik, trä eller skinn. Senare fick gravarna ett mer individuellt uttryck och täcktes av stenar som lades i olika geometriska former. Gravfälten berättar också om att samhället förändrades. Under den äldre järnåldern kan vi se större gravfält, kanske gemensamma för en hel byggd. Arkeologerna hittar ofta föremål från den romerska världen som berättar om romarrikets inflytande på den äldre järnåldern.

Gravfälten från den yngre järnåldern visar att något förändrats i samhället. Varje gård har sitt eget mindre gravfält, något som visar att familjen och gården får en större betydelse. Det är också tydlig skillnad mellan olika gårdar, vissa hade mer makt och Mälardalen var uppdelad i olika småkungariken.

Det första runalfabetet utvecklades under järnåldern och genom runorna har vi viss kunskap om urnordiskan som är föregångare till de skandinaviska språken. Länets äldsta ortnamn har sitt ursprung i järnåldern och urnordiskan, exempelvis Täby, Stuvsta och Väddö.