Animation
Stockholms läns historia

Välj tidsperiod

Stenåldern 9500 f Kr–1700 f Kr
9500 f Kr–1700 f Kr

Stenåldern

Fynd
  • Tråsättrafyndet
Näring
  • Fiske
Färdmedel
  • Kanot
Händer i världen
  • 5 000 f Kr Hjulet uppfinns i Mesopotamien
  • 3 200 f Kr Första skriftspråket
  • 3 200 f Kr Ötzi ismannen
  • 2 500 f Kr Pyramiderna byggs

Om stenåldern

Under äldre stenåldern, när det som långt senare skulle bli Stockholms län började höja sig ur havet, syntes bara karga skär och kobbar. Naturen liknade nog den som är i ytterskärgården idag och de första människorna som kom hit måste ha paddlat från fastlandet i lätta kanoter. De levde i små grupper som samlade växter, fiskade och jagade säl. De äldsta spåren efter boplatser finns på Södertörn där man har hittat redskap och verktyg. Föremålen är tillverkade av sten, ben, horn och var till för vardagsbestyr, fiske och jakt. 

Eftersom människorna flyttade mellan inland och kusten i jakt på föda spreds varor, idéer, och kunskap i kontakt med andra. Ny kunskap om jordbruk och boskapsskötsel ledde till att människorna under den yngre stenåldern blev bofasta och samhället förändrades. Jägarstenåldern, då människor var nomader avlöstes av bondestenåldern då stabila hus byggdes, vars spår än idag hittas, tillsammans med dekorerade krukskärvor, bitar av kvarts och ibland flinta. En del av föremålen som hittats verkar ha offrats till högre makter medan andra lades i gravarna för att följa den döde till dödsriket.

10 000 f Kr

De första stockholmarna jagade säl

När landskapet sakta höjdes efter att inlandsisen hade smält dök Södertörn och Handen upp ur vattnet först. Haninge var ett av de första områdena som befolkades i Stockholms län. Till de små kobbar och skär som bildades kom det säljägare och fiskare för att jaga och bosätta sig under kortare perioder. Hanveden är en av de största fyndplatserna från den här tiden med mer än 100 000 föremål och slagen kvarts som från tillverkning av verktyg. Tillsammans med gropar från matlagning berättar fynden att flera grupper av människor vistats här under flera säsonger.

 

När årtusendena passerade fortsatte landhöjningen och öarna blev större. Arkeologernas fynd tyder på att människorna stannade längre på boplatserna, brukade jorden i högre grad och höll boskapsdjur. Jordbruket utvecklades och för allt fler människor blev odling ett sätt att få mat. Övergången till bondestenåldern skedde gradvis och jakt, samlande och fiske fortsatte att vara viktiga för att klara försörjningen.

9000 f Kr

Stenålderns jägare

När inlandsisen drog sig bort från Mellansverige stack enstaka bergklackar upp ur det isiga hav som smältvattnet bildade. Så fort isen smälte kom också sälarna in i Östersjön. Från fastlandet kom jagande och fiskande människor paddlande i enkla kanoter i jakt på säl, fisk och sjöfågel. Det var ett kargt landskap de mötte och levnadsförhållandena var säkerligen hårda.

Övergångsriter från barndom till vuxenliv är en företeelse som finns i de flesta samhällen. Dessa faser markeras ofta med prov, ceremonier och festligheter. Kanske skulle den äldre stenålderns tonåringar döda sin första säl för att bli upptagna som fullvärdiga medlemmar i gruppen av jägare?

10 000 f Kr

Moas stenar

Södertörn var den första delen av Stockholmsregionen som trädde fram när landet som tryckts ner av inlandsisen reste sig ur havet för 10 000 år sedan och hit kom människorna först i jakt på säl.

På torget framför entrén till Södertörns högskola står en skulpturgrupp av konstnären Claes Hake, som består av stenar i olika former. I mitten står en stor uppskjutande klippavsats som speglar hur berget reste sig ur havet när inlandsisen drog sig tillbaka.

När högskolan byggdes hittades flera lämningar av stenåldersboplatser och konstverket ger oss en aning om hur Flemingsberg såg ut på jägarstenåldern. 

Moas stenar av Claes Hake (2002) utanför Södertörns högskola. Konstnärens signatur.
Foto: MjauMjauMjauMjau CC BY-SA 2.0
Moas stenar av Claes Hake (2002) utanför Södertörns högskola.
Foto: MjauMjauMjauMjau CC BY-SA 2.0
3300 f Kr
Flintyxa i två delar
Foto: SVT/Pia Heick
Pilspets i skiffer
Foto: Andreas Forsgren
Keramik funnen i Norvik
Foto: Andreas Forsgren

Norvik

Inför bygget av nya hamnanläggningar vid Norvik strax norr om Nynäshamn hittades en gropkeramisk boplats från yngre stenålder. Fynden från boplatsen visar hur vardagslivet såg ut för 4 500 år sedan. Arkelogerna har hittat 100-tals kilo keramik och stora mängder stenmaterial. Att yxor tillverkats kan man se av de hundratals kilo med grönstensavslag som har hittats. Avslagen är rester efter redskapstillverkning och ger värdefull information om hur hantverket gick till. Av de grönstensyxor som hittills påträffats i Norvik är den mest välbevarade en håleggad yxa som än idag skulle gå att skafta och sedan bearbeta trä med.  

Att människorna i Norvik hade kontakter över stora områden kan man se på fynden av föremål i flinta, som inte förekommer naturligt i Mälardalen utan troligtvis har importerats från Skåne eller Danmark. En del är en karaktäristisk fläckig flinta med troligt ursprung i Kristianstadstrakten. Även pilspetsar i skiffer har hittats. Det är också ett stenmaterial som inte förekommer lokalt i Mälardalen utan i Närke och Norrland. 

2700–2400 f Kr

Totemdjur, jaktmagi eller självporträtt?

I Tråsättra i Åkersberga hittades år 2016 välbevarade figurer i lera gömda i jorden. Fynden är 4 500 år gamla och består av ett figurer av både människor och djur. Vi vet inte vad lerfigurerna har fyllt för funktion – var de kopplade till jaktmagi eller är de hämtade från berättelser som förklarat världen och människornas plats i tillvaron? På den tiden var Tråsättra en ö i ytterskärgården och de som bodde här tillhörde den gropkeramiska kulturen, som var några av de första människorna som levde på jordbruk och boskapsskötsel. Figurinerna och andra föremål från platsen leder till nya intressanta perspektiv och ger en större förståelse för stenåldern i Stockholms län.

Äldre stenåldern 5000 f Kr Yngre stenåldern 3000 f Kr
Yngre stenåldern 3000 f Kr Bronsåldern 1200 f Kr

Från ytterskärgård till jordbruksbygd

Dra i reglagen under bilderna för att se hur landet reste sig ur havet. Under årtusendenas lopp förändrades länets geografi dramatiskt. Kartorna är inte exakta men ger en bild av hur landmassan växte och gav varje generation lite bättre förutsättningar för försörjning av det som växte på land. Bronsålderns strandlinje på den sista kartan håller fortfarande det mesta av nuvarande Norrtälje kommun under havsytan.