Villa Foresta är en nationalromantisk privatbostad från 1910 som bär på en berättelse om en kvinnlig entreprenör som var långt före sin tid.
Den som kommer åkande över Lidingöbron ser tydligt Villa Foresta med sitt torn på en hög bergknalle. Det ser ut som en borg längs floden Rehn. Idag är byggnaden hotell men den byggdes som privatbostad åt Wilhelmina Skogh. Foresta är en italiensk form av hennes efternamn. I filmen berättar Eva Larsson om flickan Wilhelmina som 12 år gammal tog ångbåten från Gotland till Stockholm och arbetade sig upp genom restaurangvärldens hierarkier. Hon blev Sveriges främsta restaurang- och turistentreprenör, VD för Grand Hôtel och byggherre för det imponerande huset vid Lilla Värtan.
Arkitekterna Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard ritade Villa Foresta i nationalromantiskt stil med tydlig inspiration från medeltiden. De båda arkitekterna hade tidigare arbetat för Wilhelmina Skogh när hon som VD för Grand Hôtel beställde hotellets pendangen Grand Hôtel Royal.
Redan Wilhelmina Skogh drev restaurang på Foresta men 1947 blev Foresta även hotell. Den danske arkitekten Hack Kampmann utformade då en funktionalistisk utbyggnad.
I filmen benämns platsen med en försvenskad betoning på första stavelsen. Sedan filmen spelades in har det kommit till museets kännedom att Anders Sandrew som ägde etablissemanget på 1930-talet ska ha blivit rasande över detta uttal och krävt ett mer italienskt Forésta med betoning på andra stavelsens e. Hans motivering var inte strikt språkhistorisk men nog så övertygande: “Det är inte några fååår som ska festa här!”
