Eva Fornåå skulpterar framförallt djur. Som liten satt hon ofta och ritade. Hon ritade allt möjligt men särskilt inspirerad blev hon av boken “Djuren och deras ungar”. Den boken läste hon om och om igen. I skolan tyckte hon inte om att rita eftersom lektionerna var för styrda.
Intresset för konst tog sin början när hon följde med en kompis på en keramikkurs. Därefter var hon fast. När hon kom in på Konsthögskolan 1987 i Umeå började hon skulptera. Det hon gillar med just skulptur är att man kan ta på den, hålla i den, att den har en tyngd och “finns på riktigt”.
För Eva betyder djur mycket. Hon förundras över att det finns så många arter på jorden och att djur kan se så olika ut. Att hon skulpterar djur beror på att de har så tydliga uttryck, hon tycker att deras uttryck är tydligare än hos oss människor. När vi ser på skulpturer av människor är det lätt att vi utan att tänka försöker avkoda kön, ålder, etnicitet. Hon menar att vi inte kategoriserar på samma sätt när det kommer till djur då kön och ålder underordnas djurets uttryck.