För att göra en målning eller teckning rättvisa brukar den få en ram. Ramen kan till exempel vara av trä, metall eller en enkel passepartout av papp. Den kan ha olika färger och vara enkel i utformningen eller praktfullt förgylld med ornament och många krusiduller. Variationerna är oändliga. Inte för intet är rammakare ett finstilt och gediget gammalt hantverk.
Rätt använd förhöjer ramen upplevelsen av konstverket. Den kan var en stämningsförhöjare, eller kanske snarare något som bidrar till en förtätning av verket. Den kan också bli en del av verket, svår att avskilja eftersom de hållit samman ett bra tag.
Men ramen bidrar också till att ge verket en slags frizon. Den fungerar som en avgränsare och hjälper en målning att bli fri från den övriga omgivningen. Kanske rör det sig om en mönstrad tapet, eller att den ska samsas med flera andra målningar.
På samma sätt är det med den offentliga konsten. Den har också en ram även om den kanske är svårare att upptäcka. Ramen kan bestå av flera komponenter. Det kan handla om en markanläggning, en sockel, en husvägg, kanten av en fontän eller en gräsmatta. Om konstverket är en hög skulptur kan även himlen utgöra en ram. Kort sagt bidrar omgivningen till konstverkets ram, både den planerade och den oplanerade.
Årstiderna gör sitt till. Dessa bidrar till det mest skiftande av ramverk. Vintertid är konsten ute i det fria ibland svår att få syn på. Det händer att den helt enkelt är översnöad.
Nu syns konsten mot gräs, nyutspruckna träd och blommor. Gå ut och njut när den visar sig mot naturen klädd i vårskrud! Den skiraste och kanske vackraste av alla ramar. Eller vad tycker du?
Vill du veta mer om konstverken?
Molins fontän (stockholmkonst.se)
Om skribenten
Rebecka Walan har en fil kand i konstvetenskap och arbetar på Stockholms läns museum som konstintendent med särskilt ansvar för förmedling av offentlig konst.