På torget i Barkarby står tre guldglänsande drakar. En stor och två små. Är det kanhända en förälder med två små drakbarn? Och vad gör de egentligen? Leker eller busar? Den stora draken har munnen öppen. Det är nästa så att man höra hur den vrålar. Visst sätter fantasin igång när man står framför de tre drakarna.
Bakgrund
När Fredrik Wretman skapade skulpturgruppen tänkte han framförallt på vad det hade varit på platsen förut, att mellan 1913 och 2010 låg Barkarby flygfält här.
Kanske du undrar vad en flygplats har med en drake att göra. Jo, förr fanns ett stridsflygplan som hette Draken, som både landade och lyfte härifrån. Titeln på konstverket, Dogfight, är vad en strid i luften mellan två flygplan kallas. Konstverket knyter alltså an till platsen både genom innehåll och titel.
Sommartid flödar vattnet så att det bildas speglingar i vattenytan av de guldglänsande drakarna. I rätt ljus kan du också se rök komma ur en av drakarnas gap.
Drakägg
På andra sidan torget finns en plantering med sittbänkar och grusgångar. Här ligger tre stenar som hänger ihop med skulpturen på torget. De är gjorda av gnejs, en av stenarna är helt blankpolerad. Stenarna är i själva verket drakägg och med placeringen en bit bort från drakarna länkas torgets ytor ihop.
Så här säger Fredrik Wretman om konstverket:
Tanken bakom verket
“Jag hade tidigare gjort en liten skulpturgrupp som jag var helt fascinerad av. En lek eller en fight mellan två drakar. Jag visste inte var de kom ifrån. De bara dök upp när jag lekte med en vaxklump. Intellektuellt var det också en lek med Sankt Göran och draken, kanske den i mitt tycke häftigaste skulpturen som någonsin funnits, i alla fall i Sverige. Tanken att man dessutom kunde förstora dem och gjuta dem i brons var lockande.”
Sedan kom förfrågan om att göra ett verk till Barkarby, där det äldsta och kanske viktigaste militärflygfältet i svensk historia funnits, där flygplanet Draken spelat en stor roll. Valet var därför inte konstigt och min nyfikenhet att se de små skulpturerna i grandiost format tog överhanden.
Men man ska kunna njuta av verket oberoende av bakomliggande tankar och motiveringar. Jag vill att konstverket ska öppna dörrar hos betraktaren, att verket kan fortsätta spinna loss i betraktarens tanke.
Det handlar också om hur formerna är placerade, och hur de visuellt ´dansar´ med varandra. Nästan som musik. En skön visuell dans. Det är den dansen, eller visuella leken, som gör mödan värt att skapa ett verk som detta.”
Texten bygger på en intervju med Fredrik Wretman genomförd av Rebecka Walan den 7 maj 2018.
